Började super mysigt när skruttan kom in till oss, drack välling och vi mös allihop. Steg upp, började göra oss redo för dagen och plötsligt är det igång. Gap och skrik, hysteri och ovänskap. Allt för att skruttan vill ha klänningen som ligger i tvätten full med fläckar av jordgubbar, ketchup och annat. Om vi höll på stt bli tokiga. Tandborstningen gick lika illa den men slutligen kunde vi sätta oss i bilen och åka till dagis.

Mannen knölade in sig i jobbilen som ett riktigt kolli. Hans nacksmärtor (sedan fyra veckor tillbaka) har försämrats under senaste dagarna och idag vart det riktigt illa. Men envis som synden körde han mot jobbet. En timme senare ringer han, han har gett upp. Smärtan är olidlig och svärfar är påväg för att köra hem honom. Han hade sedan i måndags en tid hos vårdcentralen vid ett men fick åka dit redan påväg hem imorse. Ringer igen vid nio, med en remiss i handen påväg mot akuten. Två timmar senare är han röntgad och  provsvaren väntas. En timme senare visar det sig att han inte råkat ut för någon fraktur utan läkaren tror det är diskbråcket som kommit åter fem år senare.. Skickades hem med en remiss för magnetröntgen, massa smärtlindring och några veckors sjukskrivning.

Ja en bättre onsdag kunde vi fått. Jag har gråtit och mått fruktansvärt dåligt idag. Tänkt alla möjliga tankar och huvudet har snurrat flera miljoner varv runt jorden. Känslan att sambon har så ont, att han legat på akuten med nackkrage alldeles ensam och bara väntat. Att inte kunna göra något åt hans smärta. Att allt plötsligt stannar upp och vi blir begränsade. Renoveringen stannar, båtintresset blir lidande och utflykter får vänta. Ja så det kan bli. Nu avvaktar vi tid för röntgen och under tiden blir det viloläge och smärtlindring. Vi har varandra och det är jag oerhört tacksam över, tillsammans tar vi oss genom detta och förhoppningsvis är vi snart på banan igen!

Lördag körde vi igång med staketbygge igen. Upp med sista stolparna och sågade till lite bräder. I stort det vi hann innan sambon skulle fara på match. Vi tog oss dit också efter en powernap för att kolla och fick se sambon göra två mål, den ena dock bortdömt pga offside. Kvällen spenderade vi hos S&N och lilla N, krocket i trädgården och sedan mys på deras altan innan vi tog kvällen.

Söndag drog vi åter igång med staketet, denna gång i riktigt härligt solväder. Mamma och J kom förbi så sambon och J for för att hämta hem ett gäng bräder till. Skruttan badade, vi fikade och mös och byggde upp staketet så det numer når runt hela tomten som planerat. Det som återstår är grindar, inbyggnad av soptunnor och biten som ska bygga från tomtgränsen till huset. Vi vill nämligen kunna släppa ut barn och hundar på tomten utan att dem kan ta sig ut på vägen. Men det känns åtminstone skönt att ha kommit såhär långt, man kan se slutet på kapitlet!!

Sedan ett tag tillbaka har vi skippat blöjan dagtid och vår stora lilla tjej kissar på pottan eller toaletten. Hon är super duktig och vissa gånger känner hon själv av att hon behöver kissa och då springer hon till pottan. Visst sker det olyckor men det får man räkna med, det viktiga är att inte göra en stor grej av det. Att bajsa på pottan har däremot inte varit av intresse, vilket kan förstås med tanke på de bekymmer vi tampats med så länge.

Men imorse nåddes ännu en milstolpe av vår tjej. En bajs i blöjan och sedan busade vår lilla nakenfis runt här hemma. Efter att ha bett henne gå och kissa på pottan två tre gånger gjorde hon äntligen som hon blev ombedd. Att behöva be ett flertal gånger här hemma börjar bli en vana, vår lilla tjej testar oss och vårt tålamod. Men gissa vad som händer när hon sitter där på pottan, "mamma, bajsa". För första gången bajsar vår tjej på pottan, utan gråt och tårar och utan panik och skrik. Gissa om hennes ansiktsuttryck visade glädje och stolthet. Hon sken som en sol och vi också. Vilken milstolpe, från rädsla att bajsa till att försöka få ordning på magen till att plötsligt bajsa på pottan.

För en del är det som ingenting, men för oss är det en stor milstolpe. En stor glädje och något vi uppmuntrat och pratat om hela dagen. Vår bajsrädda lilla tjej, kanske vänder det nu. Hon har varit så stolt hela dagen och berättat på dagis, för moster och morfar och haft ett skinande leende hela dagen. Älskade barn, vi är så stolta över dig, din utveckling och dina steg för att komma över rädslan. Vi älskar dig!!

Sedan slog vi oss ner för att fika och mumsa, prata en massa bebis och mysa. Vi gjorde en kort paus för att gissa vem lilla bebisen är, födelsedatum, kön, vikt och längd. När bebis anlänt öppnar vi och ser efter vem som gissat flest rätt. Vi passade också på att leka lite, vi nära och kära fick med hjälp av snöre gissa hur stor blivande mamman vart runt magen. Många gissade galet stort medan andra var himla nära det verkliga måttet. Sedan fick blivande mamman gissa "bajset" i blöjan. Tre olika chokladsmaker smältes i micron och kletades ut i varsin blöja. Blivande mamman fick sedan lukta, smaka och gissa vilka smaker vi kladdat ut.

Ja vi hade en härlig eftermiddag tillsammans, och vi längtar så tills knytet äntrar världen!!

En lastbil med en ljudanläggning utan dess like och pyntad med björkar och stora lakan med budskap och texter på mötte upp för att ta dem varv efter varv runt stadens gator. Vilken glädje, vilken lycka och som dem sken ikapp och förbi solen. Efter allt slit var det äntligen deras tur, min älskade lillasysters tur, att få ta studenten. När hon sprang ut blev jag alldels rörd till tårar, så stolt jag är över henne.

På kvällen firade vi hemma hos mamma med mat, tårta och det ena talet efter det andra och massa skålande. Familjen och släkten var samlade och flertalet vänner tittade förbi för att gratulera. Vilken kväll, jag hoppas du hade en fortsatt härlig kväll när du senare for mot staden för att återigen möta upp klass och vänner.

Slutligen vill jag tala om hur stolt jag är över dig och hur mycket jag älskar dig!!

Lagom till familjen återvände hem igen packade vi in allt i bilen och gav oss av. Matvaror i kylen, kläder i ruffen, vattenfyllning och sen bar det av. Skrutt och jag satt bak på akterdäck i solen hela båtfärden och när vi anlände möttes vi av vänner och familj. Vi fick en riktigt härlig start på säsongen. Fylld av god mat och dryck, härligt umgänge, sång och gitarr sent om kvällarna, sol och bad på dagarna. Ja vi kunde minsann inte klaga, mer än att man vart dum nog att inte smörja in sig. Söndag kväll såg jag ut som sju svåra år och sov knappt alls på hela natten.

Skruttan däremot smörjde vi in ordentligt så hon inte skulle bränna sig. Tror ni hon älskade sjölivet, hon badade och hade sig hela helgen. Dessutom sov hon alldeles själv i akterruffen hela helgen, vår lilla stora tjej. Hon växer i ögonen på oss för var dag, och en vilja av stål. Vår älskade lilla loppa.

Några bilder har jag att bjuda på, resten får jag sno från sambon en annan dag :)

Idag blev det även officiellt via de sociala medierna att det väntas ännu en liten bebis till Nättraby i september. Dessa blivande föräldrar har lyckats smyga för oss andra i många veckor innan vi anat eller fått nys om deras graviditet. Luriga små rackare och jag hoppas att vi kanske nu kan komma varandra närmre igen efter att ha tappat bort varandra lite på vägen.

Vi är oerhört glada för alla dessa fyra blivande föräldrars skull. Ni har en fantastisk resa framför er. Att få bli tre är en stor upplevelse, på alla sätt och vis. Resan innehåller alla möjliga sorters känslor på gott och ont men i slutänden segrar kärleken. Stort grattis till er och lycka till med allt, vi ser fram emot att få möta era små och följa dem genom livet!!