Oroskänsla
Vilken fuktansvärd oroskänsla jag fylldes av igår kväll. Satt i soffan och kollade på tv för första gången på flera dagar och klappar och klämmer över magen. Precis som vi brukar göra när vi sitter i soffan på kvällen och myser. Men så får vi ingen respons från liten. Mitt hjärta for upp i halsgropen och pulsen stegrade samtidigt som jag kände hur nära intill jag var tårarna. Tänkte att nu har liten fått nog efter två nätters värkar och orkar inte mer. Ringde mamma får rådfrågning som sa åt mig att definitivt ringa förlossningen. Sagt och gjort och inom en kort stund befann vi oss där. De klämde och kände och lyssnade med tratten. Sedan kopplade de upp på ctg och där var dem som söta hjärtljuden. Bebis var lite små stressad med lite högre hjärtljud vilket de trodde berodde på att jag varitnlite stressad. Efter en kort stund kunde jag även känna av lite rörelser igen och jag kände mig lättad. Tack och lov för att de är så duktiga och kan sitt jobb våra barnmorskor. De ser till allvaret och de blivande föräldrarnas oro tas verkligen på allvar. Det uppskattas!!
Fem dagar kvar till BF
Nu på morgonen när jag vaknade kunde jag känna liten direkt. Liten har nog kunnat sova lika lugnt som jag inatt och lugnar sin mamma genom härliga rörelser såhär på morgonkvisten. Underbart!! Nu ska jag få i mig lite frukost så jag inte faller ihop och sedan ska jag sparka igång denna dagen på riktigt, trevlig måndag på er.
Fem dagar kvar till BF
Värkar
Det här med förvärkar suger. Dem tjänar minsann ingenting till. Kommer några timmar för att sedan försvinna igen. Vad är meningen?! Släng er i väggen och kom inte tillbaka förrän ni vill gå hela vägen.
Ikväll har dem varit kraftigare än vad dem var i torsdags natt. Jag höll mina tummar på att det skulle vara dags. Att vi skulle få åka in inatt eller tidigt imorgon bitti. Att liten äntligen skulle komma. Men icke, verkar som det lagt sig igen och tänker vara så.
Däremot känner jag lite oro för jag tycker rörelserna inte är lika tydliga. Det skrämmer mig och jag undrar om man skulle åkt in för att lyssna eller kolla. Kanske skulle ringt in iaf och hört vad dem tycker.
Jag är orosmolnet själv och nojjig som fan av mig. Sambon är inte lika nojjig och brukar få hejda och lugna mig ibland. I stort sätt har han alla gånger rätt när han lugnat mig. Han är stabil som tur är och en riktig klippa att ha vid sin sida. Hejdar mig därför en stund till innan jag vidtar någon åtgärd. Första åtgärd blir antagligen ett samtal in om jag inte lyckas bli lugnare.
Vad hade ni gjort lära läsare?
01:00
Vaknade 01:00 inatt precis som alla andra nätter. Men nu hade jag ont. Kunde inte riktigt avgöra om det var för att jag behövde kissa eller om det var värkar. Så gick på toa för att eventuellt kunna utesluta det, och somnade om igen. Vaknade igen 01:40 och hade återigen ont. Nu förstod jag att det inte kunde vara ännu ett toalettbesök som behövdes. Istället låg jag vaken med mensliknande smärta fram till 05:00 innan jag lyckades somna om igen. Under dessa timmar hade jag några kraftigare värkar med ca 7 minuters mellanrum. (Ja jag klockade dem faktiskt). Efter att ha somnat har jag vaknat med jämna mellanrum och fortfarande haft lite känningar. Vid 10:00 tyckte jag dock det blev drygt att ligga till sängs så då startade jag min dag.
Det går inte fort fram idag men jag känner inget längre, bara bebis som rör sig så mysigt. Har fått i mig både frukost och mellanmål, behöver äta oftare numera. Jag har målat lite också men vet inte om jag känner mig nöjd med det idag. Tycker inte det blir lika bra och svetten den bara dryper av mig. Får se om sambon min kanske kan fixa till det lite snyggare när han kommer hem i eftermiddag. Han är bättre än jag på det där :)
BF
Enligt sista mens är det BF imorgon. Men som det känns idag tror jag bebis stannar ett litet tag till i magen. Var hos BM imorse och kollar blodtryck, vikt och mätte magen och lyssnade på de små hjärtljuden. Allt i sin ordning och bebis ligger på plats och förbereder sig. Det blev minsann full rulle på bebis idag när BM började känna och klämma. Så hjärtljuden slog lite extra. Inget ikvstigt utan allt var som sagt som det ska.
Efter besöket åkte jag för att handla lite och det drinkar givetvis ut på. Tycker det är ganska skönt att bara gå och strosa när man handlar. Jag gillar inte att stresshandla. Efter det hade kollegerna i Lyckeby börjat jobba så då gick jag inom för att säga hej. Har inte varit hos dem sedan jag bytte kontor efter sommaren.
Efter besöket blev det hemfärd, då var jag trött. Tog mig ett litet mål med yoghurt och jordgubbar och sedan gick jag lös i hemmet. Tvättat, spacklat och målat har jag hunnit med idag på hemmaplan. Effektiv som tusan och mestadels för jag vill att bebis ska titta ut innan söndag. Det blir så mycket roligare att vara hemma om bebis tittar ut snart.
Jag tror som sagt inte bebis tittar ut imorgon men däremot har jag haft några rejäla sammandragningar sedan sambon kom hem från jobbet idag. Så vi får se vad som sker. Förhoppningsvis kommer bebis innan söndag :)
Falska larm
Usch vad det börjar ta rejält på mina krafter nu att vara gravid. Känner hur varje energismula sugs ur mig. Sömnen blir mer oregelbunden och jag far upp allt fler ggr på toaletten om nätterna. Inatt har jag nog varit uppe fyra eller fem ggr. Helt sanslöst!
Inte nog med toalettbesök heller. Lyckads skrämma upp både mig själ och sambon inatt. Vaknade med ett ryck och svor om smärta helt panikslagen. Stackars sambon vaknade till i ren panik och undrade vad som hände. Falskt alarm, det var kramp i vaden. Stackarn han trodde det var dags. Undra vad som rörde sig i huvudet innan jag fick ur mig att jag "bara" hade kramp. Krampen släppte iaf och vi lyckades somna om. Men återigen så rubbas min sömn konstant och jag får aldrig upp min energi till hundra innan den dalar neråt igen.
Men kanske är man stålkvinna precis som alla andra mammor som ändå i slutänden när bebisen är född klarar av och orkar hålla humöret uppe och ta hand om det mest dyrbara i världen. Sitt barn!! 💕
"Vi får se om vi ses nästa gång"
Besöket hos min BM igår gick bra återigen. Vi pratade om vad jag tycker om föräldragruppen, hur jag upplevt min graviditet och skrev en sammanfattning av den och mina tankar om förlossningen. Jag har varit lite gnällig men det hör minsann till. Jag har tack och lov sluppit det värsta illamåendet och mest varit väldigt trött. Några klökningar hit och dit givetvis men inget värre än så. Några veckor i halvtid hade jag problem med höfterna men det gick över. Däremot börjar det bli nervöst nu och tungt. Rumpestumpen trycker mot revbenen på över sida vilket ger smärta långt bak i ryggen. Men snart är det över och liten är här.
Vad gäller förlossningen så vill jag så långt som möjligt klara mig med kanske bad och lustgas och slippa nålar. Det är en fasa, nålar och smärta. Men givetvis överväger jag och är öppen för andra smärtlindringsmetoder om det skulle behövas. Gubben min tror att jag kommer vilja ha allt ;)
Besöket avslutades med att BM mätte och magen hade då sjunkt en aning vilket inte var konstigt. Huvudet låg fixerat precis som vid tidigare besök. Hjärtljuden slog fint och mina egna värden såg bra ut. Hon frågade om sammandragningar vilka jag haft någon vecka och dessutom även "mensvärkar". När jag berättar detta för henne säger BM att "då brukar det inte vara långt kvar". Jag börjar fundera på vad hon sa och tänker jaja, tre veckor kvar ju. När vi sedan bokar nytt besök om en vecka säger hon "vi får se om vi ses nästa besök, är ni på förlossningen behöver ni inte ringa och avboka". FÖRLÅT vad sa hon nu?! Prata om att bli nervös, ska jag föda inom en vecka? Var det så hon sa? Var det så hon menade när hon sa att det inte brukar vara långt kvar när mensvärkarna börjar komma? Jisses, nervös som inför uppkörningen eller liknande for jag därifrån och slängde mig på telefonen. Robin lät ganska sansad ändå, tur jag har min stabila gubbe. Utan honom vite jag sönder och samman av stress och press, för att inte tala om nervositet!
Med de orden avslutar jag för ikväll och säger godnatt!!
22 februari
Vad mycket som händer i mitt huvud nu. Alla tankar och känslor bara far runt i cirklar. Idag är det den 22 februari, det tyder på att det på dagen är en lånad kvar till BF den 22 mars. Fast räknar man dagar är det knappt en månad, snarare exakt på dagen fyra veckor, 28 dagar.
Jag börjar ärligt talat bli nervös och stressad. Är allt klart för bebis ankomst??!!
Hur gör man med ett barn? Hur byter man blöja? Hur tröstar man? Hur ammar man? Hur håller man? Hur badar man? HUR GÖR MAN ALLT??!!
Det är ett nytt liv vi ska leva, ett nytt liv vi ska ta hand om. Ett litet liv vi ska fostra och vårda med omsorg. Det ska tas in nya rutiner. Det är stort. Det är nervöst. Men sambon är minsann en klok man. Han säger att vi lär oss med tiden och att det kommer av sig själv. Tack för att du visar dig så lugn och stabil. Jag som stresshöna och virrpanna behöver det. Tillsammans kommer vi bli stabila och precis som alla andra fixa föräldrarollen galant. Kanske vi rent av gör succé!! 😉
30 dagar
Nu är det bara 30 dagar kvar!! När vi startade vår resa hade vi sådär 280 dagar framför oss. För mig känns 30 dagar både som en evighet men också som en raket. Tänk att liten är här vilken dag som, det är så overkligt. Vilken dröm och lycka. Som längtat efter detta i mitt liv, nu är det snart verklighet.
Besök hos BM idag gick bra. Jag följer min kurva bra, bebis hjärtljud slog fint och dessutom är bebis fixerad. Mitt järn eller som BM sa blodvärde var dock lågt igen och hon ville jag skulle öka min dos av järntabletter. Så det får jag lyda sista biten nu. Annars såg allt bra ut. Dock gillar jag inte viktuppgången trots att den egentligen inte är så farlig utan mer normal. De flesta går upp så mycket mer än vad jag gjort, men motion och träning efter förlossningen så ska jag minsann komma tillbaka!!
Idag kom skivan på posten, skivan som vi väntat på. Skivan med våra bilder från fotosessionen. Massa bilder och jag är super nöjd. En del av dem ska förstoras och sättas i ramar, andra ska in i fotoalbum. Tycker verkligen fotografen gjorde ett bra jobb. Tack för hjälpen att föreviga min allra första graviditet!!
Nu ska jag slänga in handduken efter att fått middag av min man och njutit av en stor skål fruktsallad efter det. Godnatt..
Spänner
Ja inte spänner jag några muskler inte. Men magen spänner sig något fruktansvärt och jag kan knappt andas. Jag ligger dessutom helt stilla i sängen och har slängt av mig täcket för jag svettas så. Helt kallsvettig!! Kroppen är kall men svetten pärlar sig. Vad är det frågan om?! Känner i nedre regionerna hur det rör på sig, och även i resten av magen. Jag vill så gärna att bebis ska komma ut nu nu nu. Men för tusan stanna i magen ett litet tag till, förlossningsväskan är inte färdigpackad ännu!! 😝😬
Föräldragrupp
Idag har vi träffats i vår föräldragrupp för första gången. Vi presenterade oss och pratade mycket om förlossningen. Inte om all smärtlindring utan mer om vad som sker och hur processen löper. Om man kan säga så. Det är ju givetvis individuellt men för alla kvinnor är det ändå på något vis lika. Vi upplever smärta, känslor och våra kroppar går igenom samma förfarande. Vi ska alla föda våra barn.
Vi fick se en film där par berättade om sina förlossningar och där två kvinnors förlossningar även visades upp. Det var fantastiskt att se hur lugna dessa kvinnor ändå var och hur dem beskrev upplevelsen. Att se hur samspelta de faktiskt var med sina partners och hur partnerna hela tiden fanns vid sidan om stöttade sin kvinna genom det hela.
Efter visningen på förlossningen i förra veckan har jag inte ens velat tala om förlossningen. Jag har varit så uppskrämd och fruktansvärt förtvivlade att jag velat vända om. Liksom backa tiden, eller lägga över förlossningen på någon annan. Jag har farit himla illa denna veckan och inte alls mått bra pga av alla nålar och smärtlindring som visades upp.
Men efter idag så känns det lite lättare. Man får förbereda sig så gott man kan. Prata ihop sig som par så att man har en liten tanke om hur man faktiskt vill ha det. Lära sig andas tillsammans och sedan ta smärtan och allt vad det innebär som det kommer. Precis som alla andra kvinnor kommer jag också fixa detta, och med Robin vid min sida kan jag inte tänka mig annat än att jag kommer vara trygg. Tillsammans är vi oslagbara och vårt lille pyre kommer få oss att glömma och bara stråla av lycka när det äntrar världen!! 💕
Babysitter
Nu finns även en babysitter i litens rum. Det innebär att vi nog införskaffat det mesta till vårt lilla pyre nu. Jag tror åtminstone inte vi saknar något. Vi har allt ifrån blöjor, nappar och kläder till säng, vagn och andra "möbler". Säkert någon "mindre" detalj vi saknar men antagligen inget som vi kommer behöva akut när liten väl äntrar världen. Det mesta kan vi nog införskaffa efter hand. Jag känner mig "redo", åtminstone så redo jag kan bli.
Blandade känslor
Ikväll har vi varit på besök på förlossningen och fått både information och sett lokalerna. Ett besök som jag hade sett fram emot för att få veta lite vad som väntar. Men också för att få mer kött på benen vad gäller bedövning och hur dem jobbar.
Det började bra med ett bildspel och massa information om vägen till förlossningen. Det såg ut att vara lätt att ta sig iaf så långt. Men alla tester som skulle tas på bebis efter födsel var lite skrämmande och allt som kunde ske under förlossningen. Bilden på en bebis de utförde pku test på kunde jag inte se, jag fick titta bort. Det var känslomässigt.
När vi sedan skulle in i en förlossningssal och få info om all bedövning ville jag backa tiden. Dessa nålar och sprutor skrämmer skiten ur mig. Jag är så fuktansvärt rädd för både smärta, nålar och sprutor. Ni tänker säkert "hur ska hon klara en förlossning". Tro mig, jag tänker samma sak. En obligatorisk nål i handen och smärta som är oundviklig. Jag kommer inte undan något av det. Det är försent, tiden kan inte spolas tillbaka och gjort är minsann gjort!!
Jag längtar så efter vårt pyre men fy attan vad jag inte vill uppleva en förlossning. Jag är inte redo för det, inte alls!! Jag kan ärligt säga att jag grät av skräck och rädsla när vi åkte hem. Jag står för det! Har inte tänkt på förlossningen sedan jag blev gravid, däremot innan, och nu när vi är så nära. Knappt sex veckor kvar och jag känner lite ånger över att vi gjorde besöket ikväll samtidigt som jag tror vi har nytta av det. Får försöka smälta detta, tänka på vår belöning och se allt det goda och lyckliga. Det kommer trots allt ett pyre till världen som är ämnat för oss, som tillhör oss. VÅR BEBIS!! 💕
Fotosession
Idag har vi varit och förevigat vår graviditet både sambon, jag och fishunden. Det började lite pirrigt och nervöst men när vi väl satte igång så flöt allt på bra. Både fotografen och vi hade googlat inspiration så att vi kunde ta fina och bra bilder. Allt ifrån bilder med enbart mig till härlig bilder på oas allihop. Jag är nöjd med fotosessionen och tycker det gick jätte bra. Det gläder mig att vi gjorde detta tillsammans, och än mer att vi ska få komma åter när vårt lilla pyre är fött så att vi kan få ta lika fina bilder då.
Tack min älskade sambo, mitt livs kärlek, mannen i mitt liv för denna underbara 25-års present. Bättre present kunde jag inte tänka mig. Du är bättre än bäst och värd mer än allt guld i världen! Jag älskar dig!! 💕
Bjuder på en liten förkik på några bilder från dagen..
Fruktansvärda nätter
Jag har nu haft två fruktansvärda nätter. Sömnen har minsann inte fungerat alls. Jag har haft så ont i magen, inte kunnat ligga på rygg och knappt heller på sidan. Magen har varit hård som en melon och spänt något fruktansvärt. Det har minsann varit helt olidligt. Försökt upp och röra mig, hängt i fönstret i vanlig ordning och besökt toaletten för att kissa. Antagligen är det lite sammandragningar som kommit igång så det är därför jag får så ont. Barnmorskan sa till ni att vila vila vila och ta EN alvedon om det känns för tungt. Skulle det bli värre eller tyngre skulle jag höra av mig. Det tackar vi för, vill liten komma ut redan nu?!
Det är inte mycket plats kvar nu för verken liten eller mina organ i magen, och det börjar kännas. Känner aktiviteten från liten alla mer. Sparkar och slår och sträcker på sig. Det är mysigt och samtidigt en häftig upplevelse. Dessutom betydligt härligare att få en spark i revbenet än att ha sådär ont nattetid. Men nu börjar liten bli större där inne och det påverkar min förmåga att orka röra mig. På med strumpor, skor och även jacka är nu en riktig utmaning. Ibland får jag be min älskade Robin om hjälp med skorna, som själv har det tufft pga kryckorna. Att böja sig ner är nästan som ett träningspass, haha.
Nu längtar jag efter liten och känner att bara jag hinner ner till Malmö en sväng så kan liten få äntra världen när som helst sen. Jag vill så gärna träffa mitt pyre nu. Känna och klämma, gosa och lukta. Förutsättningen är att liten är frisk och mår bra. Det är det allra viktigaste, sen spelar det ingen roll vem pyret är. Jag kommer älska detta pyre till oändligheten oavsett!!
Gnällig
Hallå igen alla härliga läsare. Känner ni också attdräken Möllheden blir allt mer gnällig?! Det gör jag, men det har trots allt en bakgrund. Kroppen tål minsann inte hur mycket stryk som helst. Stress, spring, pass upp och det ena med det tredje. Det är tufft ibland! Igår flög en rejäl smärta på mig i ryggen i anslutning till ena skuldran. Det var så smärtsamt att jag vred och vände på mig i sängen och inte kunde få någon sömn. Det slutade med att Robin fick komma till räddning igen och massera mig till sömns. Idag har jag återigen stått ut med ryggvärk, halsbränna och lätt lätt huvudvärk. Dessutom när jag gått från jobbet idag så flög plötsligt en smärta på mig i svanken som liknar min normala mensvärk. Tala om att bli nervös! Jag tänkte det kan väl ändå inte vara bra, och varför kommer det nu?! Men väl hemma och jag hade fått vila mig på soffan ett tag ikväll så släppte det mesta. Peppar peppar så hoppas jag slippa mer smärta och skit idag så att jag kan få sova inatt. Jag behöver all sömn jag kan komma åt.
Vill passa på att tala om också att jag är så oerhört glad att jag har Robin, att vi gör detta tillsammans. Att vi står sida vid sida i detta beslutet, det största beslutet vi tagit i våra liv. Beslutet att välkomna en ny individ till världen, att ge denna individ vår kärlek och ta hand om den för resten av vårt liv. Att Robin finns där vi sidan känns så rätt, vem skulle jag vilja dela detta med om det inte var han?! Ingen, ingen hade någonsin kunnat dela detta med mig på samma sätt som han. Jag är rak i ryggen och känner mig faktiskt för att skryta oerhört stolt över att han valt att ge mig sitt hjärta. Men också det största en kvinna kan önska, chansen att dela sitt liv och utveckla sitt liv tillsammans. Det gör mig rörd och jag ska ta till vara denna chans och det liv han gett mig. Allt för min kärlek!!
När jag tänker på vad det är vi skapat tillsammans och vad vi väntar så blir all smärta plötsligt lite lättare att hantera. Jag vet att den snart är över och att vår längtan snart är till ända den också. För snart, snart är vår bebis här. Närmre bestämt så är det bara 54 dagar kvar till BF. Helt otroligt!!
Nu är det dags att krypa till sängs, sov gott!!
Nerver??
Igår hade jag så fruktansvärt ont i magen. Liten rörde sig hej vilt och tryckte som om h*n skulle ut genom magen. Pågick hela dagen och jag undrade över om liten vänt på sig eller hamnat lite fel. Möjligt är väl också att liten hittade en eller flera nerver att trycka mot. Först var det bara på att och samma ställe men när jag väl skulle sova igår gick inte det.
Försökte vända och vrida på mig, ena sidan och andra sidan, ryggläge också men inget gick. Till slut fick jag försöka resa på mig för att se om liten kunde lägga sig till rätta. Där stod jag och hängde mot fönsterbrädan och grät som ett barn. Trodde inte man kunde få så fruktansvärt ont av att liten rör sig i magen. Tji fick minsann jag.
Slutligen vågade jag krypa till sängs igen och sambon kom till räddning för att lugna mig. Han klappade och kelade min mage medan jag andades tungt tungt för att försöka somna. Tackar min älskling för det, somnade (enligt sambon) som en gris och snarkade också. Tur det för annars hade jag väl aldrig tagit mig upp idag.
Idag bär det av mot Malmö med tåget om bara några minuter. Sanningens ögonblick väntar där om några timmar. Sitter fullt påklädd på tåget och väntar på avgång. Vågar inte klä av mig för jag tycker det är så fruktansvärt kyligt. Tänkte vi skulle passera Ronneby innan jag klär av mig jackan och sedan funderar jag på att försöka sova en stund. Det hade varit himla skönt!
Ha en härlig dag kära läsare!!
Ont
Ryggvärk
Ni börjar det bli tyngre och jobbigare för varje dag som går. Att böja sig fram för att ta på sig strumpor, byxor och skor är numera en ekvation. Det tar emot rätt fort och andningen försämras för stunden, jag får liksom resa mig mitt i allt och sedan böja mig ner igen. Fruktansvärt!!
Dessutom börjar min rygg ta ut sitt. Idag har jag så ont i ena rygghalvan att det stramar sig som ett bälte fram till revbenen under bröstet. Jag lider och ingen position eller massage hjälper. Jag känner bara för att gnälla.
Bebis rör på sig i magen ikväll och än så länge är det nog inte för trångt där inne. Då hade jag nog tagit mer stryk än vad jag redan gör.
Nu längtar jag iaf till liten ska komma ut. Önskar tiden sprang på så att kah slapp alla fysisk smärtor. För det tär på mig och får mig att bli himla trött också. Det är lite smått olidligt. Bebis kom ut nu!!
Babyshower
Idag blev jag utslängd ur huset på förmiddagen. Syrran gav stränga order om att jag minsann skulle ut på morgonen och fick inte komma tillbaka förrän 14.15. Så sambon och jag köpte frallor och åkte till hans systrar i stan för frukost. Dessvärre blev vi minsann utslängda där också till slut. Så då åkte vi hem till svärmor och svärfar, där fick vi vistas till jag fick åka hem igen.
När jag kommer hem står alla mina närmsta kvinnliga familjemedlemmar och vänner i fönstret och vinkar och lagom tills jag öppnar dörren har dem hunnit dit också. Där står dem som paparazzis och fotar för glatta livet. Kliver in i vardagsrummet och möts av ett bord dukat med tårtor, muffins och massa gott. Allt pyntat och garnerat i rosa och blått, ballonger och grejer över hela rummet. Mitt på golvet står också ett skötbord med massa presenter och en stor badbalja med massa fina saker i. Mina fina har alltså anordnat en babyshower för mig. Med god fika, tipsrunda om bebisar och foster, presenter, fotografering och en söt vit body som alla med textilpebbasktev varsin hälsning på. Bodyn kommer inte att användas utan ska ramas in som ett minne och hängas upp i litens rum.
Rörd och väldigt glad tackar jag er som ordnat detta och bjudit in alla mina närmsta till denna dagen. Mitt hjärta är fyllt med så mycket kärlek till er. Det glädjer mig att så många i min närhet kan glädjas med mig och det som väntar oss. Tack, tack och tusen tack för idag!! 💕🍼👶😘
Sjukstuga??!!
Igår kom jag hem till en febrig karl, helt nerfrusen låg han inbäddad i flera filtar på soffan. Tyckte lite synd om sig själv som lyckats bli sjuk nu också. Som om han inte hade nog med sitt brutna ben. Idag är dock bättre och han har ingen feber. Istället har jag haft huvudvärk hela dagen, halsbränna och varit yr. Snurrat i huvudet så fort jag suttit ner eller behövt böja mig ner. En lång hemsk dag! Tror att det är blodtrycket som spökat med mig. Känner mig lite bättre efter att ha ftt vila på soffan en stund. Är så fruktansvärt trött bara att jag sover på bussen mellan hemmet och jobbet och även på lunchen. Helt galet! Längtar till liten anländer så kanske jag kan bli lite piggare igen och kroppen mer fysiskt bättre.
Passade på att shoppa lite daler till liten idag när jag ändå var på cityhallen och dem hade extrapris. Med mig hem följde lite blöjor och tvättservetter. Så nu kan jag bocka av det på listan. Toppen!! Igår sprang jag inom enkla på lunchen och fann en superfin tavla/ram som ska pryda litens rum.
Ikväll har jag vikt den kläder jag hunnit tvätta och lagt dem i byrån som liten ska få ha lite provisoriskt tills jag hittar en bättre. Passade på att bädda vagnen också, så nu står den klar för ankomst. Känns skönt att kunna bocka av bot efter bit nu när vi närmar oss, för det går fortare än man tror!!
Pyjamas, overall m.m
Sitter och gör en överblick på vad vi har och vad vi saknar inför litens ankomst. Inser att det är lite saker kvar både till liten, mig och sambon.
Liten behöver någon pyjamas till, en overall, mössa och tjocktröja.
Jag behöver amningsbh, inlägg, bindor och smärtstillande.
Sedan behöver vi täcke och kudde, lakan och madrasskydd till sängen. Blöjor, tvättlappar, badlakan och oljor till litens hygien. Slutligen skulle jag gärna vilja ha en babysitter också, för lite avlastning när jag behöver två händer.
Så liten sväng till affärerna inom kort är nödvändigt, en del har vi bestämt oss för att ta på Ikea när vi ändå kör förbi där om två veckor. Vi ska ändå ha lite annat också så bäst att passa på när vi ändå är i farten. Annars är det mesta förberett, bara vi själva som ska förbereda oss mentalt på litens ankomst. Det känns som overkligt att det i magen ligger en liten bebis som snart ska finnas hos oss varje dag, i fen riktiga vardagen. Helt fantastiskt!!
