Oroskänsla

Vilken fuktansvärd oroskänsla jag fylldes av igår kväll. Satt i soffan och kollade på tv för första gången på flera dagar och klappar och klämmer över magen. Precis som vi brukar göra när vi sitter i soffan på kvällen och myser. Men så får vi ingen respons från liten. Mitt hjärta for upp i halsgropen och pulsen stegrade samtidigt som jag kände hur nära intill jag var tårarna. Tänkte att nu har liten fått nog efter två nätters värkar och orkar inte mer. Ringde mamma får rådfrågning som sa åt mig att definitivt ringa förlossningen. Sagt och gjort och inom en kort stund befann vi oss där. De klämde och kände och lyssnade med tratten. Sedan kopplade de upp på ctg och där var dem som söta hjärtljuden. Bebis var lite små stressad med lite högre hjärtljud vilket de trodde berodde på att jag varitnlite stressad. Efter en kort stund kunde jag även känna av lite rörelser igen och jag kände mig lättad. Tack och lov för att de är så duktiga och kan sitt jobb våra barnmorskor. De ser till allvaret och de blivande föräldrarnas oro tas verkligen på allvar. Det uppskattas!!

Nu på morgonen när jag vaknade kunde jag känna liten direkt. Liten har nog kunnat sova lika lugnt som jag inatt och lugnar sin mamma genom härliga rörelser såhär på morgonkvisten. Underbart!! Nu ska jag få i mig lite frukost så jag inte faller ihop och sedan ska jag sparka igång denna dagen på riktigt, trevlig måndag på er.


Fem dagar kvar till BF


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebeckamariamollheden

Denna blogg handlar om min vardag, allt ifrån studier, jobb och inredning till husägare, känslor och rollen som mamma. Välkommen!

RSS 2.0