Nu har pappa fått komma i jorden, utsättningen har ägt rum. Fy vilken jobbig känsla som for genom mig när vi klev in i rummet där urnan vi valt ut stod med pappas aska i. Allt revs upp igen, precis som vid begravningen. Så svårt att förstå att pappa inte längre finns hos oss fysiskt, utan numer lever i vårt minne och våra hjärtan. Tårarna rann på mig och jag är tacksam över att både sambon och barnen stod vid min sida denna dag. Vi valde att hålla akten kort och liten för farmor, farfar, min farbror, pappas fru också min systers och min familj. Prästen sa några få ord och vi sjöng en psalm, sen gick vi till askminneslunden där pappa skulle få sänkas ned. M sänkte ned urnan och vi lade ner blommorna vi tagit med oss. Därefter ha ekar för mig presten sa några ord igen och vi fick hjälpas åt att fylla igen. Det var en vacker stund och så fint att barnen kunde vara med oss för att få säga farväl, tills vi ses igen.