Så sitter jag här, på en stol vid frukostbordet med en skinkmacka och en kopp varm choklad, årets sista dag 2016. Spenderat mina sista dagar detta året i sängen med feber och kroppsvärk, wihuu, NOT!

Men så har vi haft några dystra stunder också. Lilla Paula fick stå åt sidan och flytta uppåt i landet för att göra plats åt något nytt. Vår älskade lille kissemise fick lämna jorden och fara till far och mor. Sambon fick sitt diskbråck i nacken åter, inte bara en utan två ggr under året som gick vilket slutligen ledde till en operation. Slutligen avslutad evi per med sjukdomar här hemma.

Ja mycket har vi upplevt även detta året, men nu stänger vi snart kapitlet och så startar vi ett nytt som heter 2017. Ett år som med all säkerhet har massa fina minnen att erbjuda oss, säkerligen också några sorgsna men dem hoppas vi blir väldigt få. Så gott nytt år kära läsare, vi hörs igen nästa år!!

Efter jul blev vi sjukstuga igen, stor suck. Började med lilla skrutt som fick feber på juldagskvällen. Eventuellt var det höstblåsor på tungan hon fått som utlöste febern. Vi är inte helt hundra på att det var höstblåsor men vi misstänker det. Igår var hon pigg igen och vi tog en tur med cykeln till sopstationen och lekparken. En nöjd och glad liten tjej som lekte på tills det var dags att bege sig hemåt igen.

Igår var en stor dag för vår lilla skrutta. Julfirande hela dagen lång med massa god mat och flera besök av tomten som överöste henne med klappar. Men störst av allt, hon lämnade över alla sin nappr till tomten. Stolt som en fura gick hon fram till tomten med sin lilla påse full med nappar och gav honom den. Såg lite smått skeptisk ut men det gick bra ändå. Så fick hon en klapp och satte sig i soffan. Klapparna rullade på och sedan öppnades alla upp. Inga konstigheter och inget gnäll över att tomten tog napparna med sig, vi kände oss stolta över vår lilla skrutta.

Julen 2016 precis som vilken jul som helst, inte för oss. Vi ändrade om i klapputdelningen och dessutom fick vi fira utan två viktiga personer. Det fick mig att bryta ihop för en stund och riktigt stora tårar föll längs mina kinder. Det blev en annorlunda och konstig jul, jag kände mig inte riktigt hel utan allt mitt kött och blod. Jag som varit ur balans ett tag kom ännu en gång ur balans. Men det fanns inte mycket att göra, lillebror kramade om mig hårt och så kröp jag ner hos min lilla skrutta och hennes klappar. Hon har minsann haft  en minst sagt speedad jul och leksaker som matchat henne perfekt har funnits i klapparna. Allt ifrån gosig pyjamas och fina kläder till dockor, dammsugare och utklädningskläder. Hon har skrattat och lekt och hållt låda mest hela tiden. Vår älskade lilla skrutta, hon som fyller våra dagar med blod, svett och tårar och samtidigt leenden, skratt, glädje och enorma mängder kärlek.

Himmel och pannkaka vad tiden springer iväg. Redan 20 december och på lördag är det julafton, JULAFTON!! Vem i hela friden tryckte på knappen spola framåt detta året?!

Igår var stora dagen ett faktum, sambons operation stod på agendan. Vi hade sovmorgon allihop då inskrivningen inte var förrän tio i Karlshamn. Vi hade fått lov att lämna skruttan på förskolan ett par timmar så vid halv nio lämnade vi henne och körde sedan mot Karlshamn. Väl framme hann vi inom caféet för att köpa mig en fralla och dricka. Sen gav vi oss upp till avdelningen för inskrivning. Sambon tilldelades ett rum och fick instruktioner om vad som behövde och skulle göras innan det var dags för operation. Ett ultraljud på blåsan skulle tas efter nästkommande toalettbesök för att kontrollera så inte blåsan var för full. En dusch skulle genomföras för att kroppen skulle vara ren vid ingreppet. Det togs blodtryck, puls och syresättning. En temp skulle också tas och så kontrollerades det så han inte hade några sår på kroppen. Sedan sattes droppet, ja många steg innan det var dags och ändå satt vi länge och bara väntade när allt annat var klart.

Nej nu får det bli skärpning här igen, det är ju som öken i bloggen. Vad har hänt och vad händer här näst? Skruttan kryade på sig och piggnade till rätt snabbt igen. Men 48 timmars regel och vi blev hemma resten av förra veckan. Helgen spenderades med fredagsmys för mig och skrutt medan pappan lämnade huset för julbord med jobbet. Han kom fick hem tidigt och anslöt till vårt mys. Lördagen körde vi på med vedhämtning och stapling, lite ärenden och sedan lördagshäng hos sambons syrra och M i deras nya lgh.

Söndagen bokstavligt talat sov vi bort, helt slut allihop. Tog oss dock i kragen på kvällen och åkte för att fira lillsis som fyllt 19 år. Sen var jag slut igen, kände mig överkörd, orkeslös och mådde riktigt dåligt. Japp det var min tur att kräka lite minsann, dock bara två gånger söndag kväll och en gång måndag morgon. Lindrigt som tusan men ändå vedervärdigt. Så två dagars sjukstuga för mig innan det blev jobb igen. Som kag sov dessa två dagar och fy attan så ont i ryggen jag fick efter närmre två dygn på soffan. Det var en befrielse att få flytta upp igen på tisdagen kan jag lova. Sen har vi iaf hållt oss friska och sambon har klarat sig såhär långt, tur det för imorgon är det dags. Dagen med ett stort D är kommen och operation står i kalendern. Mer om det imorgon.

Resten av veckan har vi fixat allt vi behöver för att vara så förberedda som möjligt på att reda oss utan sambons hjälp då han kommer bli sängliggandes ett litet tag. Hemmet är städat, en ny torktumlare är på plats i tvättstugan, mat finns i kyl och frys, en gran är hemtagen och dessutom klädd, alla julklappar är klara och inslagna och skruttans lucialinne är nystruket och kronan förbered med batteri och gejser. Det känns riktigt skönt att ha allt under kontroll, så jag förhoppningsvis kan få allt annat att bara flyta på ett tag framöver. Som tur är har jag familj och vänner vid sidan om mig som erbjudit sig att ställa upp om jag behöver. Hoppas vi ska klara oss utan att ringa krissamtal men det känns så oerhört skönt och tacksamt att det finns dem som ställer upp i vått och torrt. Tack för att ni är ni!

Nej nu är det minsann dags satt krypa ner, det är en stor dag imorgon!