För sex år sedan stod jag uppklädd från topp till tå på torget i Karlskrona. Jag hade fått smink och hår fixat dagen till ära och kände mig vackrast i världen i min fina balklänning. Vi åkte gamla fina bilar in till stan. Ställde upp oss och blev fotograferade av familj, släkt och vänner. Sedan gick vi på röda mattan och hade en oförglömlig kväll tillsammans!

Inatt har jag nästan sovit som en gris. Vi provade lägga lillan mellan oss inatt istället för på mitt bröst. Det funkade och hon sov där mellan oss hela natten. Stora tjejen! Så ska vi försöka vänja henne varje natt nu igen och sakta men säkert gå tillbaka till hennes egna säng. Där sover hon bäst och vi kan också sova bättre.

Ojoj imorse väckte lillan oss redan klockan sex. Om vi somnade om då?! Nix!! Vi var minsann uppe till strax innan nio. Fick i oss lite frukost och dagen var igång. Pappan åkte till båten och vi satte oss på soffan, där vi somnade. Tanken var att gå ner till båten när lillan ätit din andra måltid men vi sov till, hör och häpna, kvart i ett. Kvart i ett!!! Jisses, det var inte dagens plan.

Besöket på mvc är nu överstökat. Blodtryck och blodvärde såg kanon ut och vikten stannade på ett kilo mindre än vid inskrivningen. Underbart!! Vi pratade om förlossningen och hur livet ser ut idag. Det var roligt att träffa barnmorskan igen och behövligt. Nu har vi preventivmedel igen så inga fler barn blir gjorda. Vi vill njuta av vår dotter något år innan vi funderar på fler barn ;)

Idag har vi tagit oss en rejäl sovmorgon. Vi slog upp ögonen och steg ut sängen först kvart i elva. Visst har vi haft två matstunder för lillan vid fyra och åtta. Anledningen till denna sovmorgon var att pappan i huset jobbat från sju igår morse till tre inatt. Han behövde sova ur och vi också eftersom jag sover så dåligt när han inte är hemma.

Idag bor vi i ett blåshål och solen syns inte till. Därför har vi inte ens klivit ur sängen ännu. Vi busar och myser och betalar alla tråkiga räkningar. Vår plan för dagen var att komma ut på en härlig pw, men i denna blåsten skulle både jag och vagnen blåsa iväg. Så vi stannar inne, myser och busar och väntar på att pappan ska komma hem från jobbet.

Igår var det morsdag, min första morsdag som mamma. Jag kan inte påstå att det kändes annorlunda eftersom det för mig är morsdag varje dag. Jag menar det finns bara en gåva/present som kan mäta sig till den största och bästa i världen och det är ens barn. Så jag anser att för mig blev det morsdag varje dag när jag i mars detta året fick min gåva, min vackra dotter. Hon förgyllar alla mina dagar och jag är så otroligt glad för henne och stolt över henne att jag minsann sträcker lite extra på ryggen varje dag. Så för mig räcker det att ha henne vid min sida varje dag för att det ska vara morsdag!

Är det försommar eller är det sommarn som som faktiskt kommit för att stanna??! Jag hoppas det sistnämnda. Så underbart väder vi haft nu en längre period. Riktigt sommarvärme, strålande sol och knappt ett moln på himlen. Okej, några regnskurar har hälsat på men tur är det så den kvava luften åter kan bli frisk. Vi njuter i solen med promenader och båtfix, precis som det ska vara såhär års. Sambon sliter på med båten och har fått jätte mycket gjort. Mer finns att göra men snart är det viktigaste gjort och sjösättning närmar sig. Oj som vi längtar!

Ojoj vi somnade på soffan och vaknade nu. En förflyttning upp till sängen, och lite mat till lillan. Snart ska vi somna om igen.Såhär ser dopinbjudan ut som vi skickat ut till familj, släkt och vänner. Att få dela dagen med dem alla är helt underbart. Ett stort minne i vårt liv skall förevigas tillsammans med nära och kära!

Ojoj vilken natt vi haft. Lillan somnade först halv ett tiden inatt. Ett tag trodde jag aldrig hon skulle somna utan att vi skulle ha en vaken natt. Som plåster på såren somnade vi om imorse efter hennes måltid vid sju. Vaknade vid elva och insåg att det var dags att sparka igång dagen. Mot Lyckeby med moster och sedan till stan för att träffa min vapendragare J från jobbet. Medan jag träffade bossen agerade hon barnvakt och sedan tog vi en fika. Massa härligt snack och mys. Tack fina du för idag!

Lillan har tänder på gång och har därför varit väldigt gnällig i eftermiddag och kväll. Ska bara vara nära men gnäller då också. Jag sitter fortfarande vaken och hon har ännu inte somnat. Jag provar med lite mat just nu och det verkar gå hem. Man kan se en vit liten prick i nedre käken som ser ut att vara första tanden som är på väg. Så jag antar att det kan bli en liten gnällig period framöver. Det är påfrestande för oss föräldrar eftersom inte mycket hjälper som tröst. Man blir liksom lite frustrerad över att inte kunna hjälpa. Att man sedan själv är trött och hungrig och har huvudvärk på det blir inte bättre. Sliten förälder och gnälligt barn är en kombo som inte passar så bra. Men vi kämpar på tillsammans och gör det bästa vi kan!!

Jag älskar, ja fullkomligt älskar, när det är fart och fläkt. När det händer saker och när man får umgås med bäranoch kära. Idag fick jag ett mess från min styvbror som undrade om vi var hemma under dagen så hans familj kunde komma på besök. Så jag gav mig iväg med lillan på en 45 minuters tur för att köpa refill till blöjtunnan, skor till mig och fika. Sedan fick jag besök av syrran som lämnade igen lite saker hon lånat.

Efter en fartfylld dag är det nu fas att krypa till sängs. Vi har hunnit med att köra ett lass till tippen, besökt lillans morfar för en fika, promenerat i solen till båten för att hänga och fixa där och avslutat dagen med grillhäng tillsammans med härliga vänner. En fantastiskt härlig och varm dag. Fler sådana vill vi ha. Det är dessa dagar som gör livet sådär extra kryddigt. Nu ser jag verkligen fram emot sommarn. Välkommen!!

Lyckorus, den känslan går genom kroppen när man inser att byxorna man hade innan graviditeten passar. Jag provade en månad efter förlossningen och visst fick jag på dem, men den knep lite i midjan. Provade igår igen, åtta veckor efter förlossningen och yes dem sitter utan att jag kvävs. Jag har lite kvar att jobba med ändå men jisses vad skönt att komma i brallorna och slippa mammajeansen. Underbart!!

Jag har ju glömt bort att visa er mitt projekt jag påbörjade efter skänken. Redan samma kväll startade jag upp projektet, vitrinskåp. Jag var och införskaffade mig ett vitrinskåp i furu med glasdörrar som jag hade planen att måla om så jag kunde få slänga ut dem två stora bruna vitrinskåpen som jag inte tyckte passade in längre. Vi hade haft dem sedan vi flyttade ihop hösten 2007. Tyckte en uppdatering var på plats.

Vi har vaknat upp till en härlig och solig fredag. Idag kan inget stoppa oss. Vi ska njuta hela dagen, lapa sol och hjälpas åt att städa upp lite tomten för att köra ett lass till tippen imorgon bitti. Sedan ska vi ägna helgen åt familjen samt ge lite kärlek till vår Paula!!

Dagen har löpt på utan en lugn stund. Började med att lämna lillan en halvtimme hos moster medan mamman for till tandläkaren. Sedan tog vi en lunch med moster innan vi släppte av henne på jobbet. For vidare till pappans jobb för att få lite kärlek och ge lite kärlek och sedan åkte vi till mormors jobb i Ronneby och hälsade på. Massa påhälsningar och sällskap hela dagen.

Åh vad mycket fint det finns till dem små barnen. Jag kan knappt hålla mina fingrar i styr när det gäller kläder till henne. Men nu kryper det ännu mer i dem. Satt och surfade igår och hittade massa i redning till hennes rum. Väggdekoration, förvaringsboxar, leksaker, lampor, prydnad och en massa massa mer. Jag blir typ tokig vad mycket fint det finns. Jag längtar till lillans rum ska börja ta fart och renoveras. Hon ska få det finaste rummet i världen, min lilla prinsessa!

Äntligen är dräneringen klar på riktigt, vallgraven runt huset är igenfylld sedan i lördags och alla stora jordhögar är bortforslade. Endast lite skräp kvar på garageinfarten som vi ska ta hand om i helgen. Visserligen det tomten tråkig ut med massa jord och inget gräs. Men så får det vara nu ett tag, kanske till hösten. Vi ska planera hur vi vill ha vår tomt, med altan och allt innan vi gör något. Men nu är det klart så långt iaf och vi kan äntligen få tid ihop.

Från att ha haft en kväll full av gråt så fort man inte fått vara i famnen lyckades vi få en bra natt. En jätte bra natt. Lillan somnade mellan 22.30 och 22.00 och sov (visserligen på mitt bröst) till 04.30. Då fick jag ändå upp och röra mig pga ryggvärk. Så la mig i en annan position på soffan men lillan stördes inte utav det utan sov vidare som om ingenting. Vi åt lite vid halv fem och somnade sedan om till 08.30. Så här klagas minsann inte idag, utan jag njuter. Helt underbart att få sova så mycket. Det gör att man tar igen sig lite och orkar mer. Tack älskade lilla barn för en bra natt, en jätte bra natt!! 💕
Såhär mös vi igår förmiddag när regnet öste ner utanför fönstret

Det är med bitterkänsla jag skriver. Idag har blodomloppet 2014 genomförts i Karlskrona. Jag avundas alla er som deltagit samtidigt som jag är stolt över er. Jag önskar jag själv deltagit även i år. Förra året deltog jag i gång fem kilometer. Tillsammans med min trogne kollega J tog jag mig genom loppet, hon puschade mig så att jag hör och häpna, sprang större delen. Då bestämde jag mig för att hon och jag tillsammans minsann skulle delta i fem kilometer löpning detta året. Men jisses, en liten tös kom till världen och blodomloppet 2014 liksom blev som en skugga. Det har förföljt mig i mina tankar men längre har det inte gått.
Bild från 2013 års blodomlopp!

Idag är jag tom på ord. Jag är så trött så trött. Lillan har varit vaken sedan klockan sex imorse och vill inte riktigt sova. Hon slumrar några minuter sedan är hon i farten igen. Ett barn som vill ha närhet i stort sett hela dygnet numera vilket innebär att mamman knappt får sova och inte heller hinner med annat. För att tala om att rå om sig själv, känna sig pigg och fräsch och vara frisk. Nix, inte jag inte. Har fått nya komplikationer som inte tycks ge med sig vilket gör det ännu lite tuffare att handskas med en bebis som bara vill äta och gråta. Därför blir det ett besök hos vårdcentralen för mamman idag. Så sis har fått rycka ut igen för att hjälpa mig (nu har hon till och med dragit fram dammsugarn). Jag är så oerhört tacksam över att han familjen så nära till hands när allt är tungt. Ibland räcker det med en timme medan det ibland behövs lite längre hjälp och sällskap. Då är det skönt att veta att jouren finns så nära och ställer upp i vått och torrt. Tack älskade familj för er omsorg och kärlek!! 💕

Nu är det dags att komma igång med lite motion på riktigt igen. Har legat lite på latsidan sen jag blev gravid. Varit trött, haft ont i kroppen och skyllt på allt. Nu är det slut med alla bortförklaringar. Jag har bestämt mig! Dra ner ordentligt på det där med godis, kakor och läsk. Dricka mer vatten och leva på en varierad kost. Börja motionera! Startade upp i torsdags med en fyra kilometers pw och följde upp idag med fem kilometers pw. Har laddat hem en app som ska hjälpa mig fram. Där kan jag lägga upp mina mål med träningen och även sätta ihop ett schema. Med hjälp av appen har jag koll på hur ofta jag tränat, hur långt jag gått/sprungit, hur långt jag har kvar till mitt mål. Appen gör det lite roligare. Att jag fått min fina dotter ger mig också en anledning till att motionera, allra helst då hon sover så gott i vagnen! Så nu är det igång, nu ska jag bli fit och nå målet som gör att jag mår som allra bäst!

Tradiga ting förföljer oss. I tisdags upptäckte vi att pannan gått sönder då vi inte hade något varmvatten. Sambon drog igång elpatronen på vår pelletspanna och vi tog för givet att nu fungerar den igen. Men däng fick vi. På onsdagen när sambon skull ta sig en snabb dusch innan sin wiskeyprovning var vattnet inte mer än tio grader. Själv hade jag inte använt varmvatten på hela dagen så jag hade inte gjort upptäckten. Det visade sig att någon cirkulationspump gett upp, antagligen i samband med det första felet. Vi hade sån tur att sambons morfar precis bytt panna och hade en sådan pump på "lager". Så i torsdags kväll satte sambon och svärfar ihop pannan och nu har vi åter igen både värme och varmvatten.

Bilderna från vår andra fotosession kom med posten idag. Det vill säga bilderna från den sessionen då vi var och fotades tillsammans med lillan. Bilderna är super fina ch några av dem har ni fått se redan i bloggen. Det är allt ifrån svartvita bilder till bilder i färg. På bara lillan men också på lillan tillsammans med oss. Jag är jätte nöjd och glad att vi gjort dessa fotograferingar. Det är ett minne som vi kan bära med oss resten av livet. En av bilderna har dessutom fått äran att pryda våra dopinbjudningar. Magen blir ett minne för livet och bilderna på lillan ska få pryda våra väggar samt fotoalbum. Underbart!
Från magen...

Det är minsann en bestämd liten dam som kommit in i våra liv. Vill hon diva få gör hon minsann det, likaså vad gäller att skrika och gråta men också mör hon inte ska äta mer. Hon slår minsann bort flaskan. Det lilla barn, tänk att hon är vår.

Bakslaget kom, precis som jag anat. Två nätter har varit lite som pest och kolera. Lillan har inte velat sova. Hon har fått närhet, ny blöja, nappen och mat. Inget dera hjälpte förrän efter mycket om och men. Till slut hjälpte det att få mat för femtioelfte gången. Det är precis som mvc säger till en under graviditeten, det är en tuff men härlig tid som väntar. Att bli förälder är stort, en omväxling man inte kan förbereda sig på. Barnen sätter oss på prov, vårt tålamod allra helst. Dem får oss att skratta och le men också att gråta. Detta lilla barn. Hon gör mig lite smått galen ibland. Hon kan gå mig att gråta och bryta ihop. Men givetvis älskar jag henne ändå. Vem skulle inte älska sitt barn. Oavsett vad som händer! När hon får mig att skratta och le, så väger hon upp de få stunder hon får mig att gråta. Älskade barn, du snurrar min värld 💕

Det börjar närma sig, slutet på dräneringen är i sikte. Åtminstone det allra största jobbet. Grabbarna började fylla igen i helgen och vallgravarna är svart ett minne blott. Vi tar oss över tomten mycket lättare och jag är inte rädd att falla ner i gropen. Det känns så oerhört skönt. Visst ser tomten ut som ett mindre bombnedslag, men man tar sig fram. Alla massor måste sätta sog igen runt om och sedan kan vi så nytt gräs. Nu är huset skyddat mot regn och fukt och snart kan en riktigt fin och härlig tomt ta form. Vi har våra planer på hur det ska se ut så småningom. Vi drömmar oss fram och tar det bit för bit tills det är klart. Ett staket, bredare garageinfart, en inglasad altan och gräsyta där lillan kan springa och leka. Ja som jag längtar tills vi har en tomt att njuta av. Snart är vi där!

Jisses vad folk är nyfikna! Sedan vi började gräva runt huset har det varit kaos på vår tomt. En stor vallgrav runt hela huset. Plankor att gå på för att ta sig över vallgraven till huset. Ingen gräsmatta att klippa. Ingen vidare tomt att njuta av solen på och ingen parkering att ställa bilen. Sa jag kaos?! Fullständigt kaos!!

Denna dagen har varit rätt okej. Vi har kalasat och sedan besökt mormor, hon saknade lillan. Dagen fick till och med ( peppar peppar, såhär långt ) ett lugnt och skönt avslut. Lillan ligger nyäten i sin säng för att sova och vi har krupit ner i vår säng för att sova. Mina ögon håller inte längre dem har varit nära till att slutas sedan sju. Jag förstår inte varför jag är så trött idag, fullkomligt slutkörd. Till och med så illa att mina fötter knappt orkat bära mig. Ser fram emot att stänga mina blå och sova. Så det blir ett kort inlägg idag, återkommer med roligare inlägg. Godnatt!!

Ibland kommer livet ifatt en, ibland går det upp för en var i livet man befinner sig. Brukar ni känna av det? Det gör jag. Senaste tiden har det kretsat kring min dotter. Jag lever på, livet rullar på och vi flyter med. Men ibland så kommer det ikapp mig, jag inser att det går lite för fort och att jag inte alltid hänger med. Så sent som förra sommaren levde jag bara på och brydde mig liksom inte riktigt att tiden gick fort fram.

Igår firade vi Valborg med våra fina vänner, iaf lillan och jag. Sambon slet på med dräneringen som förhoppningsvis börjar närma sig sitt slut. Valborg firades med grill, fika, snacks, musik och härligt sällskap. Precis som det bör vara. Dock saknade vi pappan något oerhört. Vi längtar så tills han kan vara med oss lite mer och njuta av livet som familj.
Valborgs fina!