Lillasyster
Det blev en lillasyster!
I torsdags kväll gick vi och la oss för natten något senare än vanligt. Jag kände mig rätt pigg och kunde inte somna så jag surfade en stund. Surfade in på "Signekursen" för att läsa om och träna lite muskler, spänningar och andning inför förlossningen. Plötsligt hör jag och känner hur det knäpper till i min fiffi och tänkte "vad i hela friden var det?". Minuten senare 23:46 känner jag hur det blir blött och inser att vattnet gick nog minsann. Med min kommentar "R jag tror vattnet gick" så flyger sambon upp och säger ring. Jag reser mig och går mot toaletten med en droppande fiffi, skrattar och ringer till förlossningen. Skrattar tänker ni säkert, men ja det gjorde jag, jag hade jätte roligt åt detta även när jag pratade med personalen på förlossningen så dem trodde nog jag var lite smått galen. Eftersom jag inte fått några särskilda värkar utan mer sammandragningar med tio minuter emellan kom vi överens om att jag skulle stanna hemma tills jag tyckte mig behöva komma in.
Så jag tog en dusch, hade ju fostervatten längs med hela benen och hade ändå tänkt duscha morgonen därpå. Det var så skönt med en varm dusch mitt i natten. Ringde min mamma också för att informera och eventuellt förbereda på att kanske komma hit för att vara hos storasyster om vi skulle behöva åka in. Sen kröp jag ner igen hos sambon som torkat golven och bytt sängkläder, min klippa! En timme senare drog mina värkar igång med två till sju minuters mellanrum, några riktigt täta så då fick mamma komma hit. Dem blev riktigt intensiva/starka snabbt och min andning ändrades. Vi bäddade ner oss allihop för att försöka vila oss och ladda inför vad som komma skulle, nu var det på gång.
Precis när jag var påväg att typ somna mellan två värkar så vaknar jag av att jag hör konstiga steg, tänkte först "värst vilka märkliga steg hunden fick helt plötsligt, eller nej det måste vara skruttan som kommer smygandes". Tittar upp och hissnar och väcker med det sambon som också blev skit rädd, trodde fasen ungen skulle komma ut där och då, men där står mamma som blir lila rädd hon. Stackarn skulle bara höra hur det var med mig eftersom hon hört hur min andning förändrats och förstått att värkarna måste blivit intensivare och kraftigare. Vi bäddade ner oss igen och plötsligt blev jag hungrig så hämtade mig en frukt, men blev snabbt illamående av den så skulle bara slänga den i köket igen. Då kommer nästa dos av fostervatten, i en rejäl mängd tillsammans med slemproppen minst sagt. Värkarna ligger på två minuters intervall och klockan är strax efter två mitt i natten, vi bestämmer oss för att ringa igen och kommer överens om att vi ska åka in.
Runt kvart i tre är vi inskrivna på förlossningen, jag blir undersökt och kopplas upp på ctg. Hjärtat på bebisen slår fint och jag är öppen fyra centimeter med en mjuk gång och bebis hade följt med fint också. Så bestämde mig för att klara mig på lustgas ett tag för att se om jag skulle behöva annan smärtlindring eller om det skulle gå så pass fort att jag skulle klara mig utan. Jag var uppe med gåbord ett slag, stod på knä hängandes över sängryggen och värkarna blev ännu intensivare. Efter någon timme var jag öppen ännu mer och vi började se finalen framför oss, där och då bestämde jag mig för att fortlöpa med lustgasen. Jag andades på och vi vilade oss så fort vi fick chansen.
Framåt sex på morgonen började det dock bli tungt och trycket började kännas neråt. Nu ville jag få det ur världen och energin började sina, så blev vilande i rörelse en stund vilket stannade av mitt öppningsskede lite. Vid sju byte dem personal och nya barnmorskan ville ha mig till att kissa, jag snäste av henne rejält. Skulle minsann inte upp, jag hade allt för ont och ville få det överstökat. Då snäste hon tillbaka, lite försiktigt ändå, att om jag vill få det överstökat måste jag upp och kissa så hon ställde in ett bäcken och trodde jag skulle kissa i det. Aldrig i livet tänkte jag när jag fick se den där jävla skålen rent ut sagt. Jag svor om att bli losskopplad från alla sladdar och tog mig med hjälp av sambon till toaletten och under den korta tiden drabbades jag av fyra täta värkar. Hörde påväg in till toaletten hur min granne gormade av smärta och när jag skulle tillbaka till min sal hörde jag hur hennes bebis kommit ut och skrek. Där och då tänkte jag "era jävla svin låt mig få slut på mitt lidande". Väl tillbaka i salen kopplades allt på igen och jag fick några värkar till och slutligen kom mina krystvärkar och jag var fullt öppen, bebis hade trillat ner och det var okej att krysta. Fy attan jag hade glömt hur ont värkarna och framför allt krystandet gör. Men det värsta var nog när vår bebis blev stående i öppningen mellan två värkar, den tiden kändes det som hela mitt liv hann passera förbi. Men så slutligen tjugo minuter efter att grannens bebis tittat ut kom vår lilla bebis, en liten tös till, en lillasyster och jag kände halleluja nu är det över. Smärtan är förbi, längtan är över och äntligen är vår bebis här. En tös född i vecka 39+0 fredagen den 30 juni 2017 klockan 07:34 med en vikt på 3036 gram och 49 cm lång. Vår familj blev komplett och jag grät av lycka. Det är en fantastisk känsla när dem lägger upp barnet du burit i nio månader på ditt bröst. Det går inte att hålla emot, du är i himmelriket.
Ensiffrigt
Idag har vi trippat ner på ensiffrigt, alltså bara 9 dagar till BF. Det känns helt galet att vi snart är i hamn, äntligen går tiden liiiite fortare. Denna graviditet har varit så enormt lång och krävt så mycket både på mitt psyke och min fysik. Allt ifrån illamående och kräkningar, nära inpå depression till foglossning, värkar i vecka 22 och sammandragningar utan dess like senaste veckorna. Ja nu är jag minsann trött på att vara tung och otymplig, nu löngtar jag efter att få hålla mitt andra lilla mirakel i min famn. Snosa och gosa och lära känna denna lilla individ. Förhoppningsvis är vi tvåbarnsföräldrar inom 9 dagar.
Full fart
Himmel vilken fart det varit i magen senaste iaf tre dagarna. Full aktivitet minst sagt, armar och händer som boxas och ben som trycker sönder både revben och annat. Den ena rörelsen häftigare än den andre och en del gör svin ont, bokstavligt talat. Missförstå mig rätt, jag älskar att det rör sig där inne och att plutteskrutt visar sin existens, men jäklar vad jag kan tycka en del av dessa rörelser kunde varit något mildare. Något mjukare.
Imorgon går vi ner på ensiffrigt och snart beräknas du vara här enligt både sista mens och ultraljudet. Det är helt fantastiskt att vi skapat ännu ett liv som snart kommer till oss för att dela livets resa med oss. Tittade på blivande storasyster en extra gång innan jag kröp till sängs ikväll, sa till sambon; "tänk att vi skapat henne, världens finaste tjej". Snart har vi två små barn hos oss, två små individer som vi skapat och som vi ska vägleda genom livet. Det är en fantastisk känsla och upplevelse, något alla borde få chansen till.
Sammandragningarna blir allt fler men ännu har jag inte känt att nu är det nog snart på gång. Inga molande mensvärkar eller så och ingen vattenavgång. Plutteskrutt trivs bra i magen och verkar vilja stanna lite till, jag däremot vill att du ska komma nuuu. Din väntande storasyster längtar också ihjäl sig efter dig, hon frågar fortfarande varje dag och flera ggr om ifall du kommer idag. Hon är ivrig minsann, pussar min mage och lägger huvudet med örat emot för att lyssna på dig. Älskade plutteskrutt om du visste hur älskad du redan är 💕
Ca 04:07
Det är otroligt, jag minns det som igår med storasyster hur jag framåt slutet av graviditeten vaknade var eviga natt/morgon runt sådär fem över fyra på morgonen. Nu är rutinen här igen, runt fem över fyra varje natt/morgon vaknar jag och behöver kissa. Att gå upp och kissa är inget jobbigt längre för det gör jag fler ggr om nätterna. Men just den kissen efter fyra är tuff för jag lyckas aldrig somna om direkt. Det tar evigheter, ibland timmar vilket innebär att jag somnat om precis lagom till skruttan vaknar på morgonen. Är pappan hemma gör det inte så mycket utan då brukar dem låta mig få lite sovmorgon, men när han inte är hemma får jag ångest och får allt lov att hålla mig vaken.
Men visst är det ändå fantastiskt att jag även denna graviditet vaknar samma klockslag och inte kan somna om?! Hur stor är egentligen den sannolikheten för att hända. Jag undrar om det kan vara ett tecken på att det nu är nära och att vi snart ska få träffa vårt andra lilla mirakel, vår bebis, vårt lillsyskon. Det är trots allt bara arton dagar till BF och kanske kommer bebis till och med någon dag tidigare. Så spännande med denna väntan 💕
Gått hem
Så har en annan gjort sitt sista jobbpass för det kommande året, nu ska här bara laddas och samlas kraft inför dagen då jag ska bli tvåbarnsmamma. Det känns helt overkligt och lite sådär märkligt. Snart har jag två små barn som faktiskt är mina, som jag ska fostra, ta hand om och ge all min kärlek till. Vilket privilegie, vilken ära. Samtidigt som det fortfarande är en skrämmande känsla. Det lär inte bli lätt alla stunder, när dem sliter åt varsitt håll, sitter i varsin ända på huset och ropar efter mamma. Skvallrar på varandra, retas med varandra, tar varandras leksaker och allt som syskon kivas om.
Samtidigt kommer vi att få många fina stunder tillsammans, både jag och dem och dem som syskon. Att få växa upp med syskon är något fint och värmande för själen, själv har jag tre syskon jag vuxit upp med. Vi har haft våra stunder och duster men i slutänden är vår syskonkärlek den starkaste av dem alla. Jag ser fram emot att få se mina barn växa upp tillsammans, stötta varandra, lära av varandra och älska varandra som bara syskon kan.
Snart är dagen här, tre veckor kvar till beräknat. Fram till dess ska jag bara njuta av att få vara lite ledig. Samla kraft och passa på att ta vara på varje minut med min stora lilla skrutta här hemma. Varje minut med henne är oslagbar, och vi ska göra dessa dagar till dem bästa vi bara kan 💕
Mitt nästa sista besök??
Idag var jag på mitt näst sist bokade besök innan BF, men om det är näst sista besöket eller om det blev sista eller kanske till och med blir ännu fler innan bebis väl kommer det återstår att se. Jag har en tid till bokad innan BF och en tid bokad efter BF, vi får se om dem nyttjas eller ej.
Besöket gick i varje fall bra, mitt blodtryck var fint och järnvärdet hade stigit ytterligare vilket ju var himla skönt. Slipper ändra några doser och kan bara köra på. Vi pratade om min fortsatta medicinering efter förlossningen och nya recept och dylikt vilka verkar lösa sig rätt så smidigt.
Sedan ville såklart BM lyssna på bebis Lill hjärta, känna och klämma lite och känna efter huvudet igen. Hjärtat slog så fint så och skruttan tyckte att det lät som en krokodil (sist tyckte hon det lät som en häst). Men hon tyckte minsann inte att en krokodil skulle komma ut från magen utan en bebis. Magmåttet hade växt två centimeter till och kurvan kallade BM för exemplarisk, det känns ju himla skönt. Bebis ligger kvar i fixerad ställning och magen har sjunkt ner. En vaken och livlig liten bebis när vi skulle lyssna så BM bestämde sig för att klämma och känna lite och lyssna ännu en gång innan vi var färdiga.
Slutligen satte vi ihop en sammanfattning av min graviditet, hur den varit och hur jag mått och att jag varit på en extra koll pga värkar i vecka 23. Vi författade också vad jag hade för önskemål och känslor inför förlossningen och om det var något särskilt jag önskade på BB. Jag känner mig rätt positiv och lugn inför min förlossning, vill gärna ha lustgas och om det hinns med och blir nödvändigt kommer jag köra på Eda även denna förlossningen. Jag går in med en lugn inställning, jag har gjort det en gång tidigare och känner att jag och sambon reder det igen, vi är ett bra team!!
30 dagar
Nu börjar livet springa ikapp och tiden förbi mig. Det går så rasande fort helt plötligt, idag är det trettio dagar till BF. TRETTIO DAGAR, EN MÅNAD!! Allt är inhandlat och finns hemma till bebis men mer har jag inte hunnit med. Vagnen är inte förberedd, liggdelen ska på och den ska bäddas. Sängen står kvar i källarn och obäddad även den. Alla babysaker ligger högt upp i garderoben i entrén. Väskan till BB är inte packad och kameran har jag inte heller sett över. Jag har mer bry över skruttan här hemma, så jag hinner få henne till en trygg plats att vara på medan vi åker till förlossningen och bebisen hinner titta ut.
Men idag och allra helst ikväll då jag haft så många och dessutom täta sammandragningar så har allt sprungit ikapp mig. Det är dags att börja boa nu. Dags att först och främst packa väskan till BB så jag och bebis har allt vi kommer att behöva där och packa skruttans väska så hon har vad hon behöver den tiden tills Robin kan åka hem och hämta henne. När det är gjort ska här boas. Skruttan ska få hjälpa oss att fixa vagnen och bädda den, ta fram sängen och göra den mysig. Hon ska få vara med och hjälpa till med allt från början så att hon känner sig delaktig. Hon ska aldrig behöva känna att vi valt bebis framför henne, skruttan och bebis är lika viktiga för oss båda två.
Med trettio dagar kvar börjar man inse och förstå att snart är vi fyra, men vad innebär det för oss som familj? Hur kommer vår vardag att bli, kommer vi förändras som personer, som familj eller kommer allt vara som nu när vi är tre fast en till flyter med på vår resa och på vårt lilla sätt. Det är något vi inte kan veta i förväg, vi kan bara måla en bild av hur vi tror det kommer vara. Det är en spännande resa vi har framför oss och det är en skräckblandad förtjusning minst sagt. Storasyster är så förväntansfull och pratar fortfarande om bebis varje dag, klappar, kelar och pussar magen och frågar om inte bebisen kommer idag. Älskade lilla skruttan du kommer bli världens bästa storasyster, med ett hjärta fullt av omtanke och kärlek.
Snart är ni tre som förgyller mitt liv 💕
Sammandragningar
Idag har varit en jobbig dag, från förmiddag till kväll. Började få sammandragningar i förmiddags på jobbet och att vila sig igenom dem där är inte lätt. En mage som som drogs samman då och då, en bebis som sträckt på sig och sparkat kontinuerligt på det har gjort att magen varit stenhård oh spänd hela dagen. Trötthet och slöhet slog till och när klockan slog hemdags jublade jag inombords, vilken lättnad att äntligen kunna gå. Hämtade upp skruttan och somnade pladask när jag kom hem i närmre två timmar.
Sammandragningar fortsatte efter sömnenoch magen lika spänd. Mös ner mig i soffan efter middagen med min lilla skrutt och bara tog det lugnt. Så mysigt att ha henne nära, i min famn och få snosa lite. Dem där stunderna är jag rädd om, tar till vara på för dem blir antagligen allt färre ju äldre den lilla skruttan blir.
När skrutt somnat i sin säng ikväll slängde jag in en laddning i tvättmaskinen och sen har jag bara vilat mig ännu mer. Sammandragningarna har släppt igen och jag orkade vattnat mina odlingar innan jag kröp ner i sängen. Nu ska jag släcka mina blå, vila min kropp och ladda upp för sista arbetspasset denna veckan.
Överraskning
Igår var vi hembjudna till syrran för att grilla med familjen i tron att dem hade något fuffens för sig, då dem sagt att det var en viktig dag för dem och gärna ville vi alla skulle komma. Tankarna surrade vilt i mitt huvud från det ena till det andra. Vi hade egentligen planer för dagen men fick vackert sätta dem åt sidan. När vi kommer hem till syrran möts vi av ett bord med blöjtårtor, mina föräldrar och syskon med respektive. Sambon frågar syrran om dem ska ha en till och till svar får han, -" nej det är för er".
Paff minst sagt, inte alls vad vi hade spekulerat kring och trott. Vi hade bestämt att det inte skulle hållas någon babyshower för barn nummer två. Men familjen bestämde sig ändå för att fira vårt kommande barn vilket glädjer oss något enormt.
Vi blev bjudna på grillat och seden en fin och smarrig tårta till efterrätt. Vi fick lite smått och gott som behövs första tiden, bland annat våtservetter, babyolja, zink créme, amningkupor, snutte, kläder, nappar och nappflaska. För att inte tala om den stora skörden blöjor.
Tusen tusen tack för en jätte mysig kväll, för maten och presenterna. Ni är så fantastiskt fina allihop, jag är oerhört tacksam för att mina barn kommer ha er vid sin sida genom livet.
Full fart och många känslor
Vilken liten minikarate jag bär på. Igår kväll var det sådana rörelser en mycket lång stund att magen bara studsade. Så himla häftigt att se och känna. Sambon som låg i andra änden av soffan kunde se hur magen studsade på mig. Varje gång han kommit för att titta eller känna så har busen i magen slutat slå och sparka där inne. Så himla typiskt, därför var det första gången sambon igår verkligen kunde se vilka fantastiska rörelser som sker där inne. Så roligt att få dela med familjen hur det rör sig och hur jag växer. Idag går vi in i ny vecka och tiden till vår lilla minikarate tittar ut blir allt kortare. Ja nu börjar jag känna krämpor allt mer, stress, oro och ångest över att skruttan inte kan följa med oss. Att behöva lämna bort henne ett kort tag känns sådär, fastän jag vet att hon kommer att ha det bra. Dessutom ska vi ses så snart vi bara kan igen, så hon får träffa sitt efterlängtade syskon. Imorse kröp hon nära mig och började famla runt och leta efter bebisenmagen. -" mamma var är bebisen" yrade hon och hittade magen för att klappa och kela om den. Vår stora lilla skrutta, så medveten och så förväntansfull. Snart är det hela över, snart är magen ett minne blott och minikarate är här och då ska vi bygga upp en ny vardag tillsammans, som en komplett familj på fyra 💕
Karatekid
Som rubriken lyder bor det minst sagt en liten karatekid i min mage som växer och gror och rör sig ofta och häftigt. Jag märker av allt mer hur trångt det börjar bli där inne för vår lille krabat, mina organ trycks samman och jag får ont i kroppen både här och där. Sitta, stå, ligga och gå om vartannat. Bebis rörelser är mycket tydligare än vad skruttans var. Jag känner rörelserna både oftare och starkare än vad jag gjorde med storasyster. Antagligen så är det ett livligare litet barn eftersom jag känner så pass tydligt. Det är super mysigt att känna av rörelser, vändningar, sparkar och slag så tydligt och så ofta, det får wn att le extra brett och ofta. Men alla rörelser är inte super sköna precis, en del gör faktiskt lite ont, dem träffar liksom mot en öm punkt. Upp mot revbenen, mot blåsan eller mot något annat obehagligt ställe. Dem är inte jätte vanliga men förekommer, det flesta rörelserna är mysiga och gör inte ont, tur är väl det.
Trots de härliga rörelserna, tecknen på att bebis har det bra, så är det minsann inte en dans på rosor hela tiden. Denna graviditet har varit tuffare än med skruttan och än vill set inte ge med sig. Fogarna bråkar ännu med mig och sammadragningar och värk har börjat göra sig påmint igen. Senast igår hade jag så ont att jag grät, tårarna forsade längs mina kinder och inget tycktes hjälpa. Fick bli en varm dusch, så snart jag sagt godnatt till skruttan, i hopp om att det skulle hjälpa och lindra något men icke. Bäddade ner mig, tog alvedon och släckte i sovrummet för att vila. Släppte något så att jag iaf kunde somna till slut och imorse var det borta. Med nio veckor kvar till BF hoppas jag det ska lugna sig något nu tills det faktiskt är dags på riktigt så att jag kan få hämta mig och vila upp mig innan. Jag behöver ladda mig full av energi inför förlossningen och livet som tvåbarnsförälder. Himmel så konstigt det låter, tvåbarnsförälder?!
👈🏼 Storasyster - Lillsyskon 👉🏼
Glukosbelastning
Igår var det dags för den bävade glukosbelastningen. Hungrig som en varg redan en timme efter jag stigit upp trots att jag bunkrade magen full kvällen innan. Jag var nära inpå att kräkas av hunger och tänkte hur i all världen ska jag kunna dricka den där söta osmakliga drycken. Jag kunde känna hur bebisen också började skrika efter mat och rörde sig ivrigt där inne. När väl vätskan var nere började huvudet också ge med sig och tröttheten smög sig sakta på. I väntan på att provet för glukos och Hb skulle tas fick jag träffa barnmorskan. Vi kollade mitt blodtryck som idag låg fint och jag har fortfarande några kilo kvar till min slutvikt innan förlossningen med skruttan. Men jag får nog lägga band på mig så inte vikten drar iväg allt för mycket sista tiden, man ska ju ner också. Magen mäter 28 och det var enligt BM en fin tillväxt. Hjärtljuden slog 148-150 vilket också är bra. BM kände och klämde lite och hittade bebis lilla huvud. Så jag fick också känna, super häftigt. Ditt lilla huvud låg fint neråt precis som det gjort vid bägge ultraljuden.
Till sist skulle provet äntligen tas och attans lilla fröken som jag slarvat. Glukosen var jätte fin men mitt Hb fick jag skämmas över. Trots att jag känner mig så välmående ändå och pigg så var det lågt lågt lågt. Resulterade i en massa extra tid för att lämna urinprov och ytterligare fyra rör blod. Ni kan ju tänka er hur jag började svikta ännu mer med en tom mage och kände mig yr. Jag behövde mat omedelbart, har för tusan inte ätit på över tolv timmar. Urinprovet såg fint ut, blodprovet ha jag inte fått några besked om ännu. Men dubbel dos med järn ett tag så att mitt Hb stiger igen och stabiliseras. Idag har vi exakt tolv veckor kvar tills plutteskrutt är beräknad och jag ska skärpa mig med min hälsa så att dessa tolv veckorna kanrulla oå fint utan fler komplikationer. Älskade lille plutteskrutt, nu längtar vi snart ihjäl oss efter dig 💕
Tvåsiffrigt
Idag har vi äntligen gått ner på tvåsiffrigt, 99 dagar kvar till BF. Denna graviditeten har känts enormt lång, den har haft fler krämpor och jag har absolut inte varit mig själv. Senaste veckorna har det däremot känts som jag är påväg att vända igen, och bli mig själv fast i min gravida kropp. Visst har jag fortfarande olika krämpor men mitt illamående är över och jag känner mig mer stabil i mitt humör. Det känns otroligt skönt. Nu njuter jag mer av att vara gravid och längtar allt mer efter lillskrutt för varje dag som går istället för att känna den hemska länslan av ångest och att jag skulle varit nöjd och inte blivit gravid igen. Det var hemskt att känna så tidigare, men mycket ska vi gå igenom minsann, allt för något gott med sig.
Numer mår jag som sagt betydligt bättre och njuter allt mer för varje dag som går. Skruttan här hemma, blivande storasyster, pratar ständigt om bebisen i magen. Fortfarande inställd på att det är en flicka som ska heta Elsie. Hon brukar pussa och gosa magen rätt ofta och igår kväll kunde hon känna hur hennes lillsyskon sparkade och sedan dess kan hon inte låta bli min mage. Hon ska klappa, pussa och lägga huvud och hand emot magen för att känna och lyssna. Hon säger att bebisen låter "donk donk", bebis hjärta som slår. Hon är så söt min älskade lilla skrutta, så kärleksfull.
Häromkvällen fick jag berätta om hur det kommer vara när bebisen ska komma ut, eftersom hon ständigt frågar om bebisen kommer snart. Förklarade att när det är dags för bebisen att komma så måste mamma och pappa åka till sjukhuset så doktorn kan hjälpa oss med bebisen. Under tiden, förklarade jag, kommer du få vara hos mormor eller farmor. När bebisen kommit ut från magen så mäter dem bebisen, väger den och så räknar dem alla små söta fingrar och tår och lyssnar så hjärtat slår fint. Då tyckte hon att vi har ju redan lyssnat på hjärtat, så jag fick förklara att man vill lyssna på det igen. Sen kollar doktorn så mamma också mår bra och när både bebisen och mamma mår bra kan pappa åka hem och hämta dig så du får träffa oss och ditt syskon. Hon såg lite smått skeptisk ut men så säger hon, pappa hämta mig sen. Ja hon är för skön vår lilla skrutta, och längtar minsann nog mer än någon annan just nu 💕
Mödravårdsbesök
i måndags var det dags för besök på mödravården igen, skruttans födelsedag till ära. Nya prover skulle tas, magen mättes och hjärtljuden lyssnades av. Allt såg fint ut och det kändes tryggt och bra när vi gick därifrån. Hjärtljuden låg på 148 för lilla bebisen och magen mätte 24. Något mindre mått än samma tid när jag väntade skruttan. Mitt blodtryck var också fint och dagen efter ringde dem om proverna. Visade sig att jag kunde fortsätta med samma dos på mina tabletter fram till förlossningen och där efter minska dosen till en tredjedel. Kändes otroligt skönt och jag håller ännu mina tummar för att jag ska kunna trappa ner dem ännu mer för att så småningom sluta helt. Håll tummarna med mig :)
Läkarbesök
Igår var jag på läkarbesök eftersom BM i förra veckan blev något "orolig" över mina återkommande och molande mensvärkar jag haft tio dagar i sträck. Dem var så intensiva vissa stunder att dem kunde få mig att gråta. Dem påminde om värkarna hela förloppet började med när vår lilla skrutta ville komma ut för tre år sedan. Det var vad BM baserade sitt beslut på att skicka mig på läkarbesök för att kolla min livmoderstapp så att den inte förkortats.
Det första jg reagerade över på skärmen var lillskrutts huvud. Sen väntade jag bara på besked gällande tappen. Läkaren på mödravården tyckte det såg normalt ut och mätte den till ca tre centimeter. Däremot kunde hon se (så även jag) på skärmen att där var en liten liten glipa eller öppning. Som jag förstod på henne så trodde hon det kunde vara bebis som buffat med tanke på hur långt ner den lille busungen ligger. Vi tittade med ul över magen också så jag fick se armar, ben, huvud, rygg, rumpa och det lilla hjärtat som slog så sött. Kändes skönt att få se lillskrutt igen och veta allt är bra där inne. Vila var rekommendationen och dommen för mig så skulle det avstanna eller rent av kunna gå tillbaka om jag tolkade henne rätt, rena grekiskan där och då. Ingen stress och mycket vila och dessutom var det slut med vattengympan för min del. Fruktansvärt tråkigt eftersom jag senaste dagarna känt att jag börjar stå på fötter igen, bortsett från min högra höft som ger vika flertalet ggr per dag. Men men lyssna på läkaren är vad jag kan göra så bebis inte bestämmer sig för att titta ut alldeles för tidigt.
Igår kväll tog jag det lugnt iaf, lagade mat efter jobbet och sedan dammade skruttan och jag av våra förkläden för lite bakning. Chokladbollar blev det till helgens kalas medan pappan och N la igen golvet till badrummet. Kröp ner i soffan efter läsning och nattning och kopplade av. Då drog lillskrutt minsann igång där inne i magen. Volter, berg och dal bana, ja jisses vet vad busen höll på med. Det härjade runt i över en timme, intensivt och kraftigt och ännu kraftigare när skruttan kröp ner hos mig i soffan. Hon vaknade och kom ner till oss helt yrvaken, så därför fick hon krypa ner och somna om i min famn. Så mysigt att sitta där i soffan med skruttan i famnen och lillskrutt som härjade runt i magen, mina små som får mitt hjärta att välla över.
Mensvärk och sammandragningar
Hej hopp, uppdatering i graviditeten och syskonglädjen. Skruttan där hemma pratar ständigt om att bli storasyster och att mamma har en bebis i magen. Det finns nog ingen som missat det vid det här laget. Stolt som en liten fura är hon och helt inställd på att det minsann är en liten flicka som ska heta Elsie, pojke är det inte tal om bara.
Själv mår jag upp och ner igen. Drabbats av värk liknande mensvärkar sedan tio dagar tillbaka. Det sitter i flera timmar och molande som tusan. På det kom sammandragningar också häromdagen så det ena avlöser minsann det andra. Varit i kontakt med barnmorska och förlossning som tycker det låter/lät som fogarna. Dem
Blir ju lite gängliga och allt mer med andra barnet.
Var på en "akut" kontroll idag för att lyssna då plutteskrutten inte velat sparka ordentligt på 1 1/2 dygn. En lugn liten bebis antagligen för hjärtat slog så fint så. Däremot blev dem något bekymrade över att jag upplever mensvärken som när storasyster var redo att kom till världen. Så en läkartid är uppsatt för kontroll och blir det besvärligare innan dess är det vila som gäller, inget jobb och ett samtal till barnmorska/förlossning.
Ja lite update helt enkelt och jag håller alla mina tummar och tår för att det snart blir lindrigare och att bebis stannar ett bra tag till. Har småfix att hinna med innan både du och vi är redo att ses för första gången 😍
Hälsan
Nu är vi närmre halvvägs i graviditeten och hälsan går upp och ner, jag är verkligen annorlunda denna gången. Jag inledde första veckorna med en fruktansvärd trötthet, jag sov konstant både hemma och på rasterna på jobbet. Förlorade massa tid hemma med min lilla skrutta vilket gör mig ledsen. Varje sekund av ork har jag därför njutit extra mycket av att vara med henne. Ganska så snart kom även ett illamående och drog in över mig, det pågick i flera flera veckor och jag for illa av lukter, syner och prat om otäcka saker. En och annan klökning och dessutom spyor har jag tagit mig genom denna gången. Jag klöks vid tandborstning även denna graviditet och jag har varit fruktansvärt frusen av mig. Tyvärr har jag mått jätte dåligt psykiskt också gråtit floder, skrikit högt påväg till och från jobbet, skällt på familjen helt oprovocerat och onödigt. Jag har varit hemsk, sett ut som ett ösregn och mått sämre än vad någon nog rikigt förstått.
Mitt i allt mitt sketna mående så gick vi dessutom igenom sambons diskbråck i nacken. Operation och sjukskrivning sedan första dagarna i november. Min värld och vardag vändes upp och ner under en tid och allt var bara skit rent ut sagt. Jag grät floder även över detta, allra helst operations dagen. Jag var så orolig och så rädd att något skulle gå snett eller att han inte skulle vakna ur narkosen. Super löjligt för varför skulle dem genomföra operationen om dem inte skulle lyckas, läkarna är ju super duktiga idag. Lyckades gjorde dem, vaknade gjorde sambon och nu är han bara sjukskriven en vecka till innan han får börja jobba igen.
Ja det har verkligen varit annorlunda denna gången såhär långt. Vid provtagning visade det sig också på mina sköldkörtelprover att jag hade låg ämnesomsättning, detta förklarade verkligen mitt mående. Det försvarar inte att min familj fått lida, absolut inte, mitt humör har inte varit rättvist emot dem. Men det var skönt att få provsvaren, dock inte lika spännande att få medicin. Men med lite medicin och och ju längre kag kommit i graviditeten så har jag börjat må bättre. Jag skrattar oftare igen och skämtar. Jag orkar mer när jag kommer hem och leker med min skrutta. Jag är lugnare och skäller inte utan försöker hålla min stubin betydligt längre. Jag orkar vattengympa en gång i veckan och mår inte illa längre eller spyr. Men klökningar vid tandborstningen kvarstår, det kan jag dock överleva.
Så för tillfället mår jag betydligt bättre och njuter nu av tiden med familjen medan jag orkar, så också av graviditeten. Nu är det roligt och mysigt att vara gravid, skruttan klappar och pussar magen och myser när man minst anar det. Just nu har vi en sån härlig period att halsbrännan jag börjat få om dagarna är lätt att tackla, hellre den och må så bra som vi gör än den andra skiten vi behövt gå igenom. Nu är det vår tid!!
Mina hjältar, dem som lyfter mig när jag ligger
Syskonglädje
Idag är det tre månader sedan vi tog tredje testet på fem dagar och det visade att ett litet grodyngel flyttat in och skulle växa sig till en bebis i min mage. Idag fick vi äntligen besöka förlossningen och ultraljudsmottagningen för att titta på det grodyngel som vuxit sig till ett litet pyre. Jag har varit så orolig senaste månaden att jag gått på nålar och även fält tårar hit och dit, hormoner minsann. Så fort barnmorskan satte sitt instrument mot min mage syntes det lille pyret och min oro släppte, jag brast ut; "där är en bebis" och tårarna kom. Vilken lättnad, vilken känsla och vilken glädje. Där var vår lille bebis, vår andra bebis och allt såg jätte fint ut. Hjärtat slog fint, lever och njurar såg fina ut, så också hjärnhalvorna och lillhjärnan. Armar, ben, ögon, läppar och en liten nästipp. Ja en fin liten bebis minsann, och jag kom till insikten och förståelsen att man faktiskt kan älska fler än ett barn och dessutom älska dem lika mycket.
Vi har en stolt blivande storasyster här hemma som livligt och intensivt pratar om att mamma har en bebis i magen och att hon ska bli storasyster. Hon berättar för sina kompisar, fröknarna på förskolan, kompisarna på gympan och över hela stan. Hon är otroligt stolt och glad över att hon ska bli storasyster och jag blir så rörd och stolt över hennes reaktion och beteende. Vår lilla skrutta kommer med all säkerhet att bli världens bästa storasyster.
Vi ska bli fyra, en komplett liten familj. Det är smått ofattbart. Det är en häftig och härlig känsla men samtidigt skrämmande. Det är mycket att ta in och förbereda för vår kommande nya vardag. Men en dag i taget så vet jag att vi löser detta tillsammans, jag och min familj! 💕
