Full fart och många känslor
Vilken liten minikarate jag bär på. Igår kväll var det sådana rörelser en mycket lång stund att magen bara studsade. Så himla häftigt att se och känna. Sambon som låg i andra änden av soffan kunde se hur magen studsade på mig. Varje gång han kommit för att titta eller känna så har busen i magen slutat slå och sparka där inne. Så himla typiskt, därför var det första gången sambon igår verkligen kunde se vilka fantastiska rörelser som sker där inne. Så roligt att få dela med familjen hur det rör sig och hur jag växer. Idag går vi in i ny vecka och tiden till vår lilla minikarate tittar ut blir allt kortare. Ja nu börjar jag känna krämpor allt mer, stress, oro och ångest över att skruttan inte kan följa med oss. Att behöva lämna bort henne ett kort tag känns sådär, fastän jag vet att hon kommer att ha det bra. Dessutom ska vi ses så snart vi bara kan igen, så hon får träffa sitt efterlängtade syskon. Imorse kröp hon nära mig och började famla runt och leta efter bebisenmagen. -" mamma var är bebisen" yrade hon och hittade magen för att klappa och kela om den. Vår stora lilla skrutta, så medveten och så förväntansfull. Snart är det hela över, snart är magen ett minne blott och minikarate är här och då ska vi bygga upp en ny vardag tillsammans, som en komplett familj på fyra 💕
Kommentarer
Trackback
