Vår lilla miniheden aka lillskrutta har hunnit fylla ett år, närmare bestämt den 30:e juni. Ettårsvaccinet fick hon bara någon dag innan och mätte och vägde in sig på hela 69 cm och 7760 gram. Ja hon är minsann en liten mini. Det där med att släppa taget och gå hade hon ingen lust med innan sin ettårsdag minsann. Både lite lat och lite feg på den fronten. Men hej, vad gör det, allt har ju sin tid. Krypa är inte heller hennes grej, haha, hon tar sig fram som en lite eremitkräfta. Det är liksom hennes grej. Däremot började hon exakt en vecka innan sin ettårsdag att resa sig från sittande till stående utan något som helst stöd. Mer och mer och stod längre och längre stunder. Reser sig emot saker och tar sig runt genom att hålla i sig det gör hon. Vi väntar med spänning på att hon ska våga lita på sig själv och släppa taget, och nu en månad efter ettårsdagen börjat det ta sig. Korta små sträckor på fem till tio steg, sen blir hon lite osäker. Men hon vill så gärna mer, det märk på frustrationen. Vi tucker orden börjar komma också, mamma och pappa går inte att ta fel på minst sagt. Tycker man kan tyda titta, där och hej ibland också. Ibland tycker vi oss också hör henne härma andra ord som känns lite svårare, som igår tyckte vi henne ta efter Saltkråkan när dem sa mössa. Kan vara inbillning men vi tycker det låter som hon försöker ta efter och härma ord. Hon är minst sagt i en spännande men också frustrerande ålder, utvecklas ständigt men vill gärna mer än vad hon kan ibland.