Nio månader
Här har varit tyst länge och lillskrutt har hunnit bli nio månader. Lika länge i famnen som i magen. Tiden springer på minst sagt och jag hinner snart inte med. Sedan niomånaders dagen har ännu en tand tittat upp, så numer är där tre stycken och
den fjärde spricker igenom vilken dag som. Lite feg är hon men hon reser sig upp mot saker och har lite smått börjat ta sig från soffan till bordet med fast grepp på ragnliga ben. Går lite lätt med stöd av mammas eller pappas händer och idag provade
vi gåvagnen. Lite feg som sagt och när hon tappade balansen var det roliga slut, så tre-fyra steg hann vi bara med.
En egen liten individ minst sagt som gärna är där en annan är. Mycket gärna i famnen också vilket en annan stundtals kan känna är jobbigt. Jag känner mig liksom instängd och låst, ändå är det mysigt dem flesta gångerna, dock inte vid matlagningen.
Oftast glad, skrattar, pratar och skriker. Skiner ikapp med solen. Leker såväl ensam som med syrran och helst med det syrran har, inte alltid så uppskattat. Ja lillskrutt utvecklas minst sagt ständigt och hon skänker oss oerhört många skratt
och mycket glädje. Jag är så tacksam för både henne och storasyster. Vad vore jag utan er mina sessor 💕
Kommentarer
Trackback
