Här har varit tyst länge och lillskrutt har hunnit bli nio månader. Lika länge i famnen som i magen. Tiden springer på minst sagt och jag hinner snart inte med. Sedan niomånaders dagen har ännu en tand tittat upp, så numer är där tre stycken och den fjärde spricker igenom vilken dag som. Lite feg är hon men hon reser sig upp mot saker och har lite smått börjat ta sig från soffan till bordet med fast grepp på ragnliga ben. Går lite lätt med stöd av mammas eller pappas händer och idag provade vi gåvagnen. Lite feg som sagt och när hon tappade balansen var det roliga slut, så tre-fyra steg hann vi bara med.