Kan inte sluta skryta, skriva och prata om vår lilla sockerloppa. Ni tycker säkert det är helt överdrivet och alldeles för mycket och att jag borde knipa igen. Men aldrig, jag är så in i norden stolt över henne. Vår vackra och helt ljuvliga lilla sockerloppa som för varje dag gör framsteg och upptäcker nya saker och ljud. För varje dag gör hon oss stoltare och lyckligare.

Sitter och stoppar i mig lite frukost på jobbet. Vaniljkvarg med lite hallon, mums. Lite smått ruggigt på jobbet idag så fleecen har fått åka på. Utanför faller regnet och mina ögon vill bara slå igen. Vart tog solen vägen egentligen, trodde minsann att sommartid innebar sol. Kanske inte 24/7 men åtminstone mellan nio och nitton på dagarna. Men icke idag icke, hopp om morgondagen.

Äntligen är det sommartid igen, klockan framställd en timme och hag ser ljusare tider framför mig. MEN, vad fasen sommartid, vad släpade du in för väder första dagen?! Regn!! Gaah, försvinn du dumma regn och skicka hit solen!!
Fortsatte en sväng hem till skruttans mormor för att mysa och hänga i trädgården. Ett växthus är på väg upp där hemma och skruttan fick möjligheten att njuta av solstrålarna som tittade fram igår. Efter någon timme hos mormor åkte vi för att handla ny haklapp, skrutt somnade i bilen så mamman fick välja själv. Med oss hem följde också nya nappar, sked och gaffel.
Idag inleder vi sommartiden med att ligga kvar i sängen och dra oss. Det är ju så trist väder utanför vårt fönster. Kanske tar oss en sväng till Lyckeby innan min farmor och farfar kommer förbi på en fika. Vi får se lite vad dagen bjuder oss på.

Idag har jag tackat för mig, nu är jag inte längrebanktjänsteman. Det skär i hjärtat och river i själen. Tårarna har runnit och kramarna har flödat. Bussresan in till jobbet vart den jobbigaste jag någonsin gjort, redan då föll mina tårar. Det har varit en lång och sorgsen dag för mig, en dag jag hoppats på att få slippa. Men vägen gick ett annat håll och för mig, min familj och framtid så är detta just nu det bästa valet.

Officiellt kan vi ännu en gång jubla och skrika av glädje, det ska anlända ännu en kompis till vår lilla sessa. I slutet av sommarn äntrar en liten krabat världen och vi är så otroligt glada för våra vänners skull. Tänk att nu ska dem få uppleva den finaste gåvan i världen dem också. En egen liten krabat som de ska få lära känna, gosa och snosa och älska över allt annat. Vilken resa som väntar dem, fylld utav allt livet har att erbjuda.

Ikväll samlade vi ihop gänget för att grädda lite våfflor och umgås. Nästan hela ligan anslut och mumsade våfflor med sylt, grädde och glass. Till och med skruttan föll för våfflorna (säg något hon inte faller för). Timmarna flöt på och efter våfflorna slank en och annan flätbit och gräddtopp ner i magarna också. Det är verkligen härligt när vi kan samlas såhär och hänga lite utanför både helgerna och annat. Tusen tack för ikväll godingar 😘

Tjugofjärde mars har anlänt och åtta års förhållande är ett faktum. Kan inte förstå att det är så många år sedan vi möttes och det sa klick. Ibland känns det som igår jag mötte den där trevliga och trygga killen som dessutom med pricken över i hade utseendet på sin sida. Jag minns så väl hur han rådde om mig och vägledde mig och fick mig att falla pladask. På så oerhört kort tid sa allt klick och jag föll i hans armar. Han tog emot mig som ingen annan gjort förut och än håller vi fast.

Inte undra på att man är precis slut i hjärnkontoret och kroppen. Tröttheten som nu borde börja gå över blir bara värre och jag orkar inte hålla mina ögon i schack längre. Jag är totalt orkeslös. Stressar mig fram och stirrar runt. Hinna det, göra det, ta hand om det. Allt allt allt. Inte undra på att jag är slutkörd. Inte undra på att kroppen säger ifrån. Inte undra på att jag är trött. Slut som människa och somnar på soffan långt innan läggdags. Hur mycket orkar en människa bära innan det går helt och hållet utför?!

Vilken kalashelg vi haft, ordagrant! I fredags firade vi skruttans ettårsdag. Hela tjocka släkten kom för att fira. Vi girade med smörgåstårta och prinsesstårta. Skruttan vart pigg och på strålande humör hela kvällen. Vi hjälpte henne att öppna paket pch jisses så mycket fina och bra presenter hon fick. Allt ifrån kläder och skor till leksaker och böcker.

365 dagar, 52 veckor, 12 månade, ett år.

Sitter i soffan med sambon efter ett cwc-pass och försöker koppla av. Men det är svårt. Jag ryser och känner mig smått nervös. Kroppen är inte som den brukar, den liksom kryper. Det är något som spökar, känslan av att ettårsdagen närmar sig. Hur kan vi redan vara här, ett år senare?! Rent praktiskt är jag redo, maten är sen tidigare inhandlad och ska tillagas på torsdag kväll och vi ska fira hela helgen. Men känslomässigt är jag långt ifrån redo. Min lilla bebis, min lilla flicka ska redan fylla ett. Jag räknade timmarna hon varit hos oss, dagarna och veckorna. Plötligt räknar vi snart år, så ofattbart. Det var ju igår hon kom till oss, vår vackra lilla prinsessa, och startade vårt liv. Igår som hon låg på mitt bröst för första gången och gjorde mig alldeles knäsvag. Aldrig har jag känt den känslan förut, men nu är den nära igen. Det är en sån obeskrivlig känsla och jag blir alldeles rörd till tårar av den. Min älskade lilla prinsessa, snart är det din egna dag, din ettårsdag!Bara någon timme gammal 💕

Sitter och njuter av solen, den värmer så himlans gött genom fönstret såhär på lunchen. Tala om att placera lunchrummet rätt. Medan solen gassar på knåpar jag på födelsedagsplanerna. Middag, tårtor, kakor och dryck, servetter, dukar, och ballonger. Ja allt verkar vara i sin ordning såhär långt. Det känns skönt!
Inte överdrivet mycket att göra idag på jobbet vilket gör mig fruktansvärt rastlös. Jag vill ha att göra hela tiden, slippa sitta och tulla tummarna. Jag vill slita tills klockan slår fyra för att då åka hem och njuta av det som jag längtat efter hela dagen. Måtte det bli mer att göra sen när vi inte är lika många, annars kommer jag kanske gå bananas 🙈🙉🙊

En söndag som startade bra med handling till skruttans kalas. Ett besök på förmiddagen av N&D och deras juveler, en sväng till lekparken med bus och lek.

Dagens schema lyder, handla inför ettårskalaset. Vi behöver handla ingredienser till både middagen och tårtan samt lite dryck och servetter. Eventuellt en duk också. En stor vagn är vad som behövs idag och inga små fjuttiga korgar att konka på. Här är en del som ska fixas i veckan, så tur att alla paket är inslagna redan och att annonsen till tidningen är klar. Lite smått pch gott som behöver kollas upp innan vi är redo att låta fredagen anlända, om jag  någonsin blir redo. Vår skruttas ettårsdag, hur i hela världen gick detta till. Hur kunde tiden gå så fort, det är ofattbart. 

Vilken mysig dag jag haft med min lilla skrutta. Morgonmys i sängen och sedan  gofrukost. Medan pappan for till båten tidigt imorse så donade vi lite smått här hemma som nämndes i tidigare inlägg.
Efter det for vi till mormor för att spara ner alla våra foton på den externa hårddisken för att säkra dem eftersom vår dator gick och begravde sig. Passade på att ta en frallunch och sedan hängde vi med till blomaffären. Inga blommor för oss idag, det får vänta till imorgon. Eftermiddagen mös vi och passade på att baka lite inför det stora ettårskalaset som infaller nästa helg. Skruttan ville så gärna hjälpa till och ni kan tänka er kladdet som blivit om inte mamman avstyrt och istället serverat skrutt lite russin på diskbänken medan mamman bakade.

Trodde minsann att det skulle bli sovmorgon idag, men icke det. Vaknade vid sex av lillans gny och gråt. Pappan fixade välling och vips sov vi igen, en knapp halvtimme. Sedan vart vi helt utvilade, lustigt det där när man är så fruktansvärt trött på veckodagarna.

Första riktiga heltidsveckan med jobb sedan tionde mars 2014. Det känns i både kropp och knopp, jag är helt slut. Orkeslös och precis hjärndöd på kvällarna. Dessutom är det så mycket som rör sig i hjärnan just nu, nästan mer än precis innan skruttans ankomst. Just nu pendlar jag mellan två jobb vilket gör att jag inte kan släppa det ena helt ännu och inte gå all in på det andra. Köben hjärna med gamla vanor som ska avvänjas och nya vanor som läras in. Det tar på en helt enkelt. Mitt i allt slåss hjärnan med skruttans inskolning som i veckan gudskelov blev bekräftad. Från och med sjunde april börjar inskolningen och mammas lilla flicka blir mammas stora förskoleflicka. Himmel och pannkaka vart tog mitt första år som mamma vägen? (Måste få lov att säga att det varit en pärs samtidigt som det varit helt underbart) När inskolningen är genomförd och jag lämnat ett av mina jobb kommer förhoppningsvis allt att falla på plats, så min kropp och knopp kan få återhämta sig.

Efter förra veckans uppehåll vart jag tillbaka på banan igen. Svin efter två veckors uppehåll. Den nedrans sjukan hälsade på oss och tillät ingen träning. Men idag tog vi cyklarna och for ner till tallan för ett pass. Mormor passade skruttan medan vi slet som djur. Du tusan vad jobbigt när man haft ett så långt uppehåll, vidrigt. Flåsade och krampade. Men jag tog mig i mål även idag och cykelturen hem gick också vägen. Svettig och otäck trodde jag att jag skulle tuppa av när jag väl kom hem. Men än så länge lever jag, dock svårt  att gå i trappan redan. Vill inte veta hur min kropp ska kännas imorgon. Kryper ner i soffan innan läggdags och vilar min kropp lite. Trots att det är jobbiga pass ser jag fram emot nästa, ha det gott hej!

Så vart det en ny vecka och plats för nya utmaningar. Tredje dagen på nya jobbet och nu börjar jag känna mig lite mer hemma. En del saker har trots allt redan satt sig i huvudet men mycket kvar att lära. Jag skriver hela tiden vad det är jag gör så att jag har någonstans att vända mig för att kolla upp när båda mina "lärare" försvinner. Mina anteckningar ska förhoppningsvis hjälpa mig en bra bit på vägen. Jag börjar också knyta kontakt med mina nya kolleger och vi lär känna varandra allt bättre. Det känns bra och jag tror att när allt faller på plats blir detta nog ganska så bra.

Vilken härlig dag vi haft idag och vilket väder. Vaknade upp till strålande solsken och fågelkvitter. Kan en dag börja bättre? Satte oss vid stora bordet i vardagsrummet och intog vår frukost medan solstrålarna tog sig in genom fönstret. Efter frukost och avdukning bytte vi om till arbetskläder och gick ut i solen. Garagestädning stod på schemat och det passade ju utmärkt idag i detta fina väder. När vi öppnade garagedörrarna kunde vi knappt ta oss in utan att klättra över "stock och sten". Men när vi vart klara var det nästan som ett nytt garage. Alla redskap upphängda, veden staplad på utsidan och vi kan gå rätt in i vårt garage. Nu är där gott om plats och vi är böjda med vår städning. Några timmar i solen innan vi tog lunch.

Skruttans första steg är tagna. Det var några dagar sedan som hon tog något enstaka steg själv. Vi satt med henne på golvet och övade hennes balans och provade släppa för att se om hon vill ta något steg. Hon står nämligen längre perioder själv utan att stötta sig eller hålla i något. Så plötsligt tog hon ett litet ostadigt steg och sedan föll hon framåt så vi fick ta emot henne. Lilla vän.

Helgen är igång, och en dag återstår. Igår åkte vi in till J&A för lite middag, mys och lets dance. Tog bussen hem vid midnatt och skruttan sov som en gris redan innan vi gick till bussen. Sov hela vägen hem och sov gott hela natten i sin säng. Älskade lilla barn vad du är lätt att ta med överallt.

Igår (torsdag) var det äntligen dags för mig att se filmen Fifty shades of Grey. Ett gäng från banken samlades först på nivå för en trevlig middag tillsammans för att sedan fortsätta vår kväll mot biografen. Vi hade eb super trevlig och myst kväll tillsammans och jag är så oerhört glad att jag gick med. Kommer verkligen sakna alla dessa underbara kollegor jag fått chansen att lära känna pch jobba ihop med under dessa åren. Fy tusan så tråkigt det ska bli att lämna den arbetsplatsen.

"Magsjukan" (lös i magen så in i norden) lättade av igår vid lunch och på kvällen kunde jag få i mig mat och kände mig dessutom bättre. Tog beslut om att gå till jobbet om inte magen började strula igen under natten. Magen klarade sig och idag gjorde jag min första dag på mitt nya jobb. Såhär när allt fått sjunka in lite känns det bra, tycker det gick rätt okej. De har ett lite annorlunda sätt att jobba på mot vad jag senast är van vid inom redovisning, men det ska nog bli bra. Med tiden tror jag på att smälta in och lära mig ett och annat både gammalt och nytt. Det ska bli ett spännande äventyr, jag har mycket att rota fram i ryggraden och mycket att lägga dit. Med en gnutta nervositet ger jag mig ut på mitt äventyr i hopp om att finna mig ny kunskap i arbetslivet!

Mars har anlänt och idag skulle jag gjort min första dag på mitt nya jobb. Men mars månad ville visst att jag skulle dra på mig en magsjuka. Vaknade vid ett inatt och hade sådan magknip att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och plötsligt fick jag springa till toan. Så har jag hållt på hela natten och när klockan ringde var jag helt slut. Bara att ringa jobbet och sjukanmäla sig, så fruktansvärt pinsamt. Nog för att jag varit nervös över min första dag men så somnade jag så gott igår kväll så set kunde blivit en toppen dag. Dumma magsjuka, som för övrigt fortfarande sitter i, försvinn!!

Idag är ingen super dag precis, ligger nerbäddad under en filt i sängen med magont och fryser. Skruttan sov också en stund vid sidan om men vaknade nyss. Medan jag vill ligga kvar vill skruttan helst har aktivitet på nivå 1000 och typiskt nog är pappan inte hemma. Se om jag kan hitta någon bra sysselsättning för henne så jag kan ligga kvar.