Ofantligt med tankar och känslor
En söndag som startade bra med handling till skruttans kalas. Ett besök på förmiddagen av N&D och deras juveler, en sväng till lekparken med bus och lek.
Sedan var det äntligen dags att åka till mamma för att träffa lillebror som kom hem igår kväll. Som jag saknat min lillebror, så härligt att få se honom oh krama om honom. En ren fröjd för själen. Att han är världens bäste lillebror går jämt upp med att vara världens bästa morbror. Eftersom han inte är hemma på fredag och kan vara medför att fira sin systerdotter så hade han köpt present redan nu. Sa jag att han är världens bästa?! En skottkärra med spann, spann och kratta. Hur bra som helst nu när lekparkssäsongen drar igång. Tusen tack älskade lillebror/morbror!!
Men så plötsligt vände söndagens glädjerus till chock. Sambons telefon ringer och på andra sidan hörs en chockad svägerska. Hon har krockat och vi ger oss iväg direkt för att möta upp och hjälpa. Innan vi förstår vart hon befinner sig hinner vi inte heller förstå allvaret. Först när vi kommer upp på E22 och ser bilen förstår vi vad som hänt. Ett vägräcke, en kraschad bil i fel färdriktning och en chockad svägerska. Där står hon och vi kramar om henne chockade och glada över att hon är hel. Bilen betyder i stunden ingenting, och egentligen inte nu heller. Tack och lov att min svägerska är okej och klarat sig utan några skador, att hon ringde så snabbt. Ett rutinbesök på akuten i någon timme och sedan kunde vi fara hem.
Men så plötsligt vände söndagens glädjerus till chock. Sambons telefon ringer och på andra sidan hörs en chockad svägerska. Hon har krockat och vi ger oss iväg direkt för att möta upp och hjälpa. Innan vi förstår vart hon befinner sig hinner vi inte heller förstå allvaret. Först när vi kommer upp på E22 och ser bilen förstår vi vad som hänt. Ett vägräcke, en kraschad bil i fel färdriktning och en chockad svägerska. Där står hon och vi kramar om henne chockade och glada över att hon är hel. Bilen betyder i stunden ingenting, och egentligen inte nu heller. Tack och lov att min svägerska är okej och klarat sig utan några skador, att hon ringde så snabbt. Ett rutinbesök på akuten i någon timme och sedan kunde vi fara hem.
Så mycket tankar som farit runt i huvudet idag, så många känslor. Att något ska behöva inträffa för att man ska reagera och tänka till. Jag är så oerhört tacksam för att trafikolyckan idag slutade så pass väl som den gjorde. Jag uppskattar mina nära och kära än mer och lovar mig själv att ta vara på dem ännu bättre än jag gjort tidigare. Jag lovar också mig själv att vara extra uppmärksam i trafiken, tragedi kan ske på en sekund!
Kommentarer
Trackback
