Senare veckan har hon blivit tykänslig och vill gärna vara i famnen, något vi aldrig riktigt genomgick med storasyster. Så det är nytt för oss. Glädjande är att hon tyr sig både till mig och pappan, en del barn tyr sig oftast till en förälder men lillskruttan tyr sig till oss båda. Det känns skönt, ändå hoppas vi det är en kort övergående period. På något vis tror jag det har mycket med att göra vad vi går igenom. Våra känslor, oro och sorg smittar av sig och dem känner ju av det, precis som när vi känner glädje. Det får ta sin tid men vi hoppas tykänsligheten snart ska gå över för vår lillskrutta.

Hon är en fin liten tjej, precis som sin syster. Jag är så oerhört stolt över att få vara deras mamma, mina små skruttor. Jag ska göra allt för att skydda dem från allt ont i världen. 💕