Urnsättning
Nu har pappa fått komma i jorden, utsättningen har ägt rum. Fy vilken jobbig känsla som for genom mig när vi klev in i rummet där urnan vi valt ut stod med pappas aska i. Allt revs upp igen, precis som vid begravningen. Så svårt att förstå att pappa inte längre
finns hos oss fysiskt, utan numer lever i vårt minne och våra hjärtan. Tårarna rann på mig och jag är tacksam över att både sambon och barnen stod vid min sida denna dag. Vi valde att hålla akten kort och liten för farmor, farfar, min farbror, pappas
fru också min systers och min familj. Prästen sa några få ord och vi sjöng en psalm, sen gick vi till askminneslunden där pappa skulle få sänkas ned. M sänkte ned urnan och vi lade ner blommorna vi tagit med oss. Därefter ha ekar för mig presten sa några
ord igen och vi fick hjälpas åt att fylla igen. Det var en vacker stund och så fint att barnen kunde vara med oss för att få säga farväl, tills vi ses igen.
Askminnelunden innebär att man jordfäster urnan och på platsen finns en sten med ett nummer på. Detta nummer återfinns sedan på den lilla namnbrickan som fästs på ett stenmonument så att man finner rätt sten när man vill besöka graven. Något mindre än
en egen gravplats med stor sten men minst lika vackert om inte vackrare. Vi har en plats att gå till när vi behöver eller vill, och det känns mitt i allt väldigt skönt. En plats att sitta ner i lugn och ro för att prata med pappa.
Pappa, jag älskar dig till oändligheten 💕
Begravningen
Att planera pappas begravning var tungt, fastän han redan planerat mycket åt oss. Men att träffa prästen för att prata om pappas bortgång var ändå så fruktansvärt tungt. Vi förmedlade vilka psalmer och solosånger pappa önskat. Att han ville
ha sin trumpet och ett ankare som dekoration på kistan. Han ville ha det ljust och glatt. Vi valde datum för begravningen, ännu en psalm och berättade om vem pappa var så att prästen skulle kunna framföra rätt bild av pappa inför hela församlingen.
Efter mötet med prästen kom nästa tunga möte, begravningsbyrån. Att sätta ihop en dödsannons till tidningen för sin pappa var skrämmande och så oerhört sorgligt. Men värst var att behöva välja en kista och en urna. Detta möte gjorde vår förlust så verklig. Till
dödsannonsen hade pappa önskemål om att vi skulle ha en bild på en båt och självklart levde vi upp till hans önskan. En kort vers som beskrev pappa som den han var följt av våra namn. Pappa var fast besluten om att han ville ha en ljus kista och den
fick inte vara dyr. Vi valde en ljus träkista med robusta trähantag och en vit urna med en bild på som fångade både stranden och havet. När vi väl gick ifrån begravningsbyrån var nästan allt klart och jag tänkte; Jag ska bara ringa och berätta allt för pappa. Känslan
inom mig efter den tanken gjorde ondare än någonsin, det va ju för honom vi valt ut allt. Det var ju för att han lämnat oss som vi suttit där i närmre två timmar med tunga hjärtan och kaos i hjärnan. Jag kunde inte ringa honom, han hade inte
svarat.
Efter mötet med prästen och begravningsbyrån skulle säcken sys ihop. Vi bokade slutligen catering för fikat till minnesstunden. Den tillfrågade solosångerskan bokades. Vi rullade negerbollar till minnesstunden eftersom det var så pappa, men beställde
tårta och vetefläta. Mia lämnade kläder, ankare, trumpet och teckningar från barnbarnen till begravningsbyrån. Slutligen beställde vi våra blomdekorationer till kyrkan. Mia stod själv med blomman på kistan och jag och min syster med familjer beställde
en och Mias söner med familjer beställde en. Syrran och jag ville ha något som verkligen representerade pappa varpå vi valde ett ankare. En vit botten av krysantemum med ett litet inslag av gula och vita rosor. Våra handbuketter innehöll gula rosor
och vit brudslöja.
Så var allt klart och vi var praktiskt redo för begravningen. Mentalt kan jag inte säga att jag blev redo för begravningen. Jag var inte redo att mista pappa, och inte att begrava honom heller. Men så kom dagen, måndagen den sjunde maj 2018. Jag
startade dagen med frukost följt av en pw/löptur. Stannade till vid vattnet för att samla kraft att ta mig igenom begravningen för min pappa. Njöt av lugnet, en klarblå himmel, en sol som brände min hud och vaskade ansiktet med havet. Jag kände hur
du var med mig pappa, genom himmel sol och hav, du gav mig kraft att kunna ta mig igenom den tunga dagen. När vi kom till kyrkan möttes vi av ett hav av människor. Alla var där av samma anledning, att ta farväl av en man de alla tyckt mycket
om. I kyrkan möttes vi av kistan, dekorerad med Mias blomdekoration, pappas trumpet och ankaret. Framför kistan stod vår dekoration och runt om och ut i gången blommor från fler sörjande. Det var en fin, vacker och värdig begravning. Prästen fångade
pappa så med sina ord, precis som jag kommer att minnas honom. Soloartister sjöng Se mig och Du är allt. Av jord är du född och jord ska du åter bli sa prästen och så lade han jord från pappas jakttorn i skogen på kistan. Sen
var det dags att hå fram till kistan för att ta farväl. Jag hade så svårt att förstå att pappa faktiskt låg där i. Jag strök min hand löngs kistan, lade min blomma och viskade, Jag älskar dig pappa, till oändligheten. Slutligen klämtade klockorna
och våra närmsta anhöriga bar kistan ut till bilen som körde iväg med pappa. Min syster och jag fick fram ännu en gång innan bilen körde iväg för att klappa om kistan, med tårarna längs kinderna, ett brustet hjärta och en hjärna fylld av kaos. Det
var den absolut tyngsta dagen i mitt liv.
De senaste tre veckorna har varit de tyngsta i mitt tjugonioåriga liv och jag faller samman om och om igen. Jag är inte mig själv, jag ska se en del av mig själv. Jag vet att såret jag fått aldrig kommer att läka, det kommer att förbli ett ärr.
Jag kommer ha sämre och bättre dagar och jag kommer falla då och då. Menjag ska resa mig igen för min familj, för mina döttrar, för min sambo, för min mamma, för mina syskon och för alla de anhöriga som jag har kvar. Tillsammans ska vi vandra
genom sorgen och hjälpa varandra upp igen. Vi ska vara varandras stöd genom livets med- och motgångar. Jag ska också resa mig igen tills det är min tur att lämna jordelivet. Därför väljer jag att inte ha tagit ett sista farväl av pappa. För jag
vet att vi ses igen. Tills dess min älskade pappa; Du är som solen månen och stjärnorna, alltid med oss!
Jag älskar dig till oändligheten 💕
18 april 2018
Du kämpade som den kämpe du alltid varit älskade pappa. Men den 18 april orkade du inte mer, 04:35 tog du ditt sista andetag och lämnade oss. Saknaden efter dig är enorm och jag känner mig så oerhört tom. Sorgen är tung och stor.
Det enda som hjälper mig lite genom sorgen är vetskapen om att du inte längre behöver lida, att du troligtvis har det bra och mår bra.
Vi ska minnas dig som den spralliga och glada människan du alltid varit. Världens bästa pappa. Världens bästa morfar. Vi ska så småningom lära oss att skratta och le igen, för jag vet att det är din önskan. Tack för att du alltid funnits där oavsett
tid på dygnet, för tiden vi fick trots att den blev allt för kort. Vila i frid, jag vet vi ses igen.
Älskade pappa jag älskar dig till oändligheten 💕💕💕
Hålla din hand
Imorse åkte jag till pappa, jag behövde hålla hans hand. Vara honom nära och det ska jag vara varje dag tills stigen tar slut. Hela min förmiddag spenderade jag vid sidan om honom, höll hans hand och pratade. Vi pratade om allt, gott som
ont och jag kände mig trygg. Att försöka hålla våra tårar tillbaka var inte lönt, dem föll ohejdat. Att se sin pappa så sjuk är svårt att sätta en känsla på, det är så många känslor i omlopp. Mest är jag ledsen och arg. En avundsjuka på alla
dem som har en frisk välmående pappa finns också bakom mitt skal.
Jag är stum, finner inga ord. Hjärnan jobbar för fullt och försöker förstå vad som händer och tänka ut ett sätt att kunna överleva på. Hur ska jag någonsin kunna acceptera att min pappa tas ifrån mig i så ung ålder och att vi ska tvingas leva
vidare i omkring femtio år utan honom. Det är inte okej, det är så fel. Jag vill bara skrika rakt ut, kasta saker omkring mig och gå bananas för att få utlopp för mina känslor. Mitt hjärta är krossat och själen lider.
#fuckcancer
Tunga steg
Vi går med allt tyngre steg. Hjärtat värker, svider, blöder, brinner och skriker på en och samma gång. Jag är så oerhört ledsen och arg. Arg arg arg!! Jag kan inte förstå varför vi ska tvingas igenom stigen som vi vandrar. Vem fan rent ut sagt
bestämde detta ödet?! Ett stort varför lever inom mig och det kommer jag alltid att bära med mig, för vi kommer aldrig att få några svar.
I lite mer än tre månaders tid har jag gråtit minst en gång om dagen, jag fyller en sjö på egen hand, snart ett hav. Hur många tårar kan en människa fälla, hur mycket orkar en människa. Tänk att det finns en människa som orkar mer än mig, min hjälte,
min pappa. Som han kämpar varje dag, varje timme och varje minut. Mot denna eländiga sjukdom för att få vara hos oss ett litet tag till. Alltid har du varit envis och det visar du minst sagt nu. Om du visste hur fantastisk du är älskade pappa,
du är bäst. Du har alltid varit en frisk fläkt vart du än kommit, alla har tyckt om dig, stora som små. Du är en viktig person, för mig och barnen. Att vi ska behöva vandra denna eländiga stig såhär tidigt i livet, när vi knappt hunnit börja
vårt liv, är för jävligt. Du är för ung, vi är för unga. Barnen har precis kommit och du har precis blivit morfar.
Jag hatar vetskapen om att du inte ska få möjligheten att se dem växa upp. Jag hatar vetskapen om att jag en dag inte kan ringa dig och få höra din röst. Jag hatar vetskapen om att jag en dag inte heller kan krama om dig. Jag hatar vetskapen
om att en dag tar stigen slut. Jag hatar vetskapen om att jag en dag kommer falla ännu djupare. Jag hatar vetskapen om att jag då måste klättra upp själv, utan dig. Pappa jag älskar dig, till oändligheten 💕
#fuckcancer
Just nu...
Det har blivit allt glesare mellan mina inlägg, anledningarna är många. Dels tar barnen upp min vardag och min tid. Jag ville spendera så mycket tid jag kan med dem, jag vill inte missa en sekund av deras uppväxt. Jag vill vara med när dem gör framsteg
och utvecklas. Stora bus pratar mycket om att bli stor. Hon ritar och "skriver" (vi tittar på bokstäver och börjar introducera dem). Hon dansar och sjunger och kan sitta långa stunder och leka på egen hand. Torr om nätterna med undantag
för enstaka gånger som troligtvis beror på oro.
Lilla bus utvecklas ständigt hon också. Två tänder har nu tittat fram i nedre käken. Hon kan sätta sig upp själv från liggande och från att stå på alla fyra och lägga sig från sittande. Tar sig upp i krypställning men kryper inte riktigt ännu.
Däremot kasar hon sig bakåt både liggande och på alla fyra. Nätterna har hon börjat stöka lite, troligtvis fler tänder som bökar i tandköttet men antagligen lite oro även här.
Jag har fått en diagnos på min värk, det är inflammationer som värker och pulserar kring mina leder i kroppen, psoriasisartrit. En form av reumatism. Min hudpsoriasis har utvecklats och satt sig i mina leder. Jag blir satt på medicin, en mycket mild form
av cellgift. Denna medicin ska försöka hålla en balans i kroppen så att jag slipper dessa skov med sådan fruktansvärd värk och inflammation. Jag blir inte fri från min diagnos, jag kommer stå på livslång behandling. Medicinen gör mig nedsatt i immunförsvaret
varför jag kommer att vaccineras emot lunginflammation i nästa vecka samt röntga mina lungor. Jag kommer gå på återkommande provtagningar och ha löpande kontakt med vården. Medicinen kan medföra biverkningar som påverkar mig negativt,
men vi håller tunmarna för att jag ska slippa undan dem. Jag känner mig lugn över att ha fått en diagnos och hjälp samtidigt som det är lite svårt att ta in. Jag hoppas få en någorlunda normal vardag igen.
Vad gäller oron i vårt hem så är den stor trots att jag nu får hjälp. För trots att vi kanske ser ut att må bra och vara som vanligt så är inte fallet så. Inombords gråter vi ständigt, vi lever med brustet hjärta och förtvivlan. En oerhört viktig person
i vårt liv, en familjemedlem är mycket sjuk. Så pass sjuk att läkarna inte kan läka. Det är svårt att förstå att det är sant. Tårarna rinner varje dag, hjärtat brinner, svider, värker, skriker och gör ständigt ont. Sedan beskedet har det gått så väldans
fort och varje minut är så dyrbar med dem man älskar. Jag går på knä vissa dagar och undrar ständigt hur man tar sig igenom en sådan situation som vår familj nu lever mitt i. På något vis reser vi oss varje dag, varje dag är en gåva. Trots
läkarnas besked så lever hoppet kvar inom oss, för hoppet är det sista som överger en.
Jag vet att ni vet, min familj, nära och kära, men det sägs allt för sällan. Jag är oerhört tacksam över att ha er i mitt liv. Tacksam för allt ni gör för mig och de mina. Ni kommer alla föralltid ha en speciell plats i mitt hjärta och ingen
kan någonsin ersätta var och en av er, för ingen är just precis som ni. Var ni än befinner er så lever ni kvar inom mig. Jag älskar er till oändligheten 💕
Nytt år
Ett nytt år är här, vi har lagt 2017 och dess minnen bakom oss för att blicka framåt. 2017 gav oss mycket. Vi har fått nya bekantskaper, många nya fina minnen med faniljen och bäst av allt fick vi en ny familjemedlem, ännu en liten dotter.
Men året tog också en del ifrån oss. Släkten skulle utökas med två små flickor men dessvärre togs den ena ifrån sina föräldrar och oss andra. Sjukdomar bröt ut hos flertalet av oss under året och det har tagit på oss alla på ett eller annat vis, både
fysiskt och psykiskt. Det har lett till många tårar, svordomar och frågetecken. Många av oss kämpar fortfarande och en del av oss kommer få dras med åkommorna framöver också. Ja 2017 förändrade, precis som alla år, vårt liv.
Jag är oerhört tacksam för alla minnen och för alla mina nära och kära som finns runt omkring mig. Jag har lärt mig ett och annat det gångna året och tar mycket med mig in i det nya. Framför allt att inte ta något eller någon förgiven, att visa
kärlek och respekt, att finnas där för dem som behöver mig och ta hand om mig själv för att ha kraft och energi till familj, släkt och vänner.
2018 ge mig kraft, energi och fina minnen!
Lucia
Så var luciadagen här igen och självklart har vi firat den. Startade upp med frukost till julkalendern och sedan satte vi fart på dagen. Luciaframträdande väntade på förskolan. Fram med rött band, glitter, ljus och det vita linnet. Skrutt har övat
sånger i flera dagar här hemma och i bilen när det spelats "tänd ett ljus". Alltså vår lilla tjej börjar bli stor, tidigare år har hon mest stått och tittat lite nervöst och sjungt med lite lätt. I år fick vi se och höra andra toner, vi stod längst bak
och ändå kunde vi höra hennes ljuva röst. Lilla skrutt så du värmde våra hjärtan lite extra idag, så himla duktig. Efteråt bjöds vi på fika som barnen hjälpt till att baka, även det hade dem gjort bra. Tänk att dem vuxit så mycket och blivit så fina
små individer. Nästa år har dem förhoppningvis sina småsyskon vid sin sida i luciatåget.
Vi hade givetvis lillasyster med oss idag på lussefirandet och dagen till ära fick hon vara en liten tomtenissa.
Adventsmys
Äntligen är vi alla bättre, lite snuva som hänger kvar men det är oundvikligt denna säsongen. Imorse när vi vaknar och kollade ut hade det kommit ett tunt tunt lager snö. Gissa om stora skrutt blev stormförtjust. Men tyckte minsann det var lite för lite.
Vi mös till julkalendern, åt en adventsfrukost och tände andra ljuset innan vi alla hoppade in i duschen. På agendan stod Adventsmys med familjen hemma hos syrran. Bakning, pyssel, lek och grillad korv till lunch. En härlig dag tillsammans allihop, så
mysigt.
Under tiden vi stökade i köket föll ännu mer snö utanför fönstret och än faller den nu ikväll. Det blir vitare och vitare, så fint. Det ljusar upp i mörkret och barnen blir lyriska. Hoppas den ligger kvar imorgon så barnen kan åka pulka på förskolan och
vi kan busa tillsammans hela eftermiddagen.
Årets julkort
Tidigare i veckan lyckades jag orka med att klä upp mina töser för att försöka få till det årliga julkortet. Phu det är inte det lättaste. Tyckte det var knepigt med en liten Donna i huset och plötsligt är dem två. Dem ska kläs upp sitta stilla och le
sådär extra gulligt. Haha in your dreams. Det är barn på fem månader respektive snart fyra år det får bli vad det blir helt enkelt. Det blir inte perfekt, det blir inte som man tänkt sig eller som man vill. Men barn är barn och i slutänden brukar
det bli himla bra ändå. Oh ja, efter ett ex antal tryck på knappen så hade dem minst sagt fastnat på bild och några av dem där sju miljoner fotona blev bra. Så in på nätet och klickade hem dem och igår damp dem ner i brevlådan. Jag får lov att
säga att jag blev nöjd faktiskt, dem är jätte fina. Tänk att jag denna jul fått äran att foto två små töser till julkortet, jag får fira denna högtid med två töser, mina töser. Helt ofattbart, jag är rik må ni tro, inte på pengar men på kärlek och
glädje.
Några av bilderna som hamnar i keepergalleriet 💕
Ensamma kvällar
Denna hösten har bjudit på många ensamma kvällar i soffan. Sambon jobbar och sliter som bara den, ledningar som ska spolas i hela kommunen och det görs oftast sena kvällar och nätter. Ensamt och tråkigt, en del kvällar fylls av barnaskrik och
gnäll andra av sovande barn och extrem tystnad. På något vis är jag inte helt bekväm med något av det, jag är så van att ha min bättre hälft vid sidan om. Men snart är det över för denna gången och jag får min sambo och barnens pappa tillbaka. Jag
lääängtar efter kvällsmys i soffan tillsammans och kanske vi snart har två små juveler som lägger sig runt åtta istället för en som ligger bredvid i soffan och maler som en pratkvarn 😂
Ikväll fick jag stora bus i säng redan vid 18, så trött hon var. Grät för ingenting och röd i ögonen. Efter en motsträvig städning kröp hon till sängs utan några som helst invändningar. Tackar vi för. Lillskrutt ligger här i soffan med sina leksaker och
låter mest "huuuh", försöker dra sig upp genom en liknelse av situps men kommer tillbaka i utgångsläget lika fort. Ja dessa barn, dem gör en gråhårig och gammal, får en att slita sitt hår och dra valser som aldrig förr. MEN trots det är dem det finaste
och dyraste i världen.
De tre som alltid kommer vara nummer ett 💕
Fars dag
Idag är det farsdag och flickornas pappa har firat sin fjärde farsdag men sin allra första som tvåbarnsfar. Vi startade dagen med sovmorgon och paket på sängen. Gofrukost och sedan kickade vi igång dagen. Pannkakslunch hos min pappa och smörgåstårta med sambons pappa. Alla pappor har blivit firade och vi känner oss nöjda med dagen. Kvällen avslutar vi med lite gottemys i soffan tillsammans hela familjen.
Den bäste av dem alla. Den som vägleder oss genom livet och ständigt står där som vår klippa att luta oss mot. Tack för allt du gör för flickorna och mig, vi är lyckligt lottade som har dig i vårt liv. Vi älskar dig 💕
Babyshower
Ännu ett litet knyte är på väg och kommer ansluta till vår barnaskara i slutet av sommaren. Därför höll vi i söndags en babyshower för den fina blivande mamman och hennes kommande lille groda. Hon blev överraskad till max och hade inte alls väntat sig att komma hem till en dekorerad trädgård fylld av fika, presenter och alla kvinnliga nära och kära denna eftermiddag.
Det var så roligt att se hennes förvåning och hennes glädje över att vi alla samlats för hennes skull. Det blev en varm och mysig eftermiddag i trädgården där vi njöt av super god fika i form av frukt, kakor, tårta och lite gotte. Vi lekte lite, bland annat fick blivande mamman smaka fyra sorters barnmat och efterrätter, vi gissade hur stort magmåttet var just nu på blivande mamman och slutligen skrev vi alla ner när vi tror att bebis tänker titta ut, vilket kön, vikt och längd den kommer att ha. Vi sparade alla gissningar i en liten burk som vår fina E kommer att få efter förlossningen så hon kan kika hur galet fel eller rätt vi hade. Slutligen så hade vi en liten presentöppningsstund, gåvor i form av badhandduk, oljor och cremer, leksaker, gunga och badbalja fick den blivande mamman till sin groda. Tack alla för en jätte mysig eftermiddag!
Påsk 2017
Tioårsjubileum
I fredags hade vi en barnfri kväll, för att fira vårt tioårsjubileum på tu man hand. Vi bokade bord på Michelangelo i stan och mumsade i oss både förrätt och varmrätt. Vi har inte varit där förut så det var roligt att prova något nytt. En mindre mysig restaurang med väldigt god mat. Kan absolut rekommendera den. Efteråt köpte vi med oss lite chips, dip och cola och åkte hem för att mysa ner oss i soffan till en film. Vi brukar ta både bio och middag på stan vanligtvis men denna gången kände vi föratt åka hem istället och se en film i soffan. Vi hade en härlig kväll tillsammans på tu man hand, hann prata om sånt vi annars inte hinner. Vi kunde lyssna till varandra och föra en konversation utan en
liten skrutta som slank emellan lite här och var ;)
Ja tio år, fyllda av med- och motgångar, skratt och tårar, sorg och lycka. Vi har hunnit med mycket på våra tio år men vi har fortfarande så mycket kvar att uppleva och ge. Så låt framtiden visa oss allt den har att erbjuda, vi är redo att vandra långt längre än vi redan gjort. Tack mitt hjärta för att du står vid min sida varje dag, jag älskar dig!
Alla ❤️ dag
Alla hjärtans dag och den spenderades inledningsvis på jobbet för att avslutas med massa mys och familjetid. Mitt i vår middagsstund dyker min mamma, J och lillsis upp oanmälda. Tur vi gjort extra efterrätt och även hade glass hemma. Dukade upp en mysig fika med chokladpudding och grädde, glass och så hade mamma med sig lite alla hjärtan godis. Så mysigt att dem kom och hälsade på oss oanmälda och "firade" alla hjärtans dag med oss.
Det bästa ikväll var att bli överraskad av mannen med blommor och hjärtanstrisslott. Vi som normalt inte firar alla hjärtans dag egentligen, så kommer han med stort H hem med blommor. Det värmer lite extra i hjärta och själ och man känner sig sådär extra omtyckt.
Skruttan har haft pysselstund på förskolan idag, de har målat söta hjärtan och klipptoch klistrat med tyger och papper. Dem är så duktiga dem små liven, så kreativa.
Kusin vitamin
Ja det stämmer, en liten kusin vitamin har kommit till världen. Min syster har blivit mamma, jag har blivit moster och skruttan har fått sin allra första kusin. Det är stort för oss alla, en riktigt söt liten tös ska ni veta. Den 22 december valde hon att titta ut och förgylla livet för sin mamma och pappa. En fantastisk julklapp för dem och även oss andra släktingar. En liten torsdagstös precis som skruttan.
Jag är stolt, har växt flera centimeter av stolthet över min fantastiska syster och systerdotter. Ja jag är alldeles rörd av glädje och lycka. En annan som också är super stolt är skruttan. Hon vill hålla, klappa, pussa och kela. Åh ni ska se så go hon är med sin lilla kusin, hur hon sitter med henne i sitt knä i soffan och snosar på henne, kelar och pillar med dem små fingrarna. Jag blir ännu stoltare över hur duktig hon är med sin kusin, hur fina dem är tillsammans och som mitt hjärta smälter. Ja det är stort för oss, helt fantastiskt. Tänk att dessa två ska växa upp tillsammans sida vid sida som kusiner och att vi ska få följa med dem och stå bakom dem och alla deras hyss och upptåg. Ja det blir en resa för livet värd att dokumentera.
Slutligen ett stort grattis och all lycka älskade syster och svåger till er perfekta lilla tös!
Babyshower
Så vart det idag återigen dags för en babyshower, den femte i ordningen, och idag var det min syster och hennes kula som stod i centrum. Vi har planerat, viskat och tasslat, bakat och haft oss i en längre tid bakåt. Syrran for imorse till Ikea Kalmar med sin sambo helt ovetandes om vad som väntade henne här hemma. Givetvis visste sambon om det hela och hjälpte oss med nyckel och larm. Så jäkla bra att vädret gav oss regn så han kunde gå med på en Ikea tripp just idag, spika panel är ju ingen höjdare i detta vädret.
Info om ankomst till Ikea imorse och en timme senare fick vi göra extra beställningar från diverse varuhus då dem visade sig nästintill vara påväg hemåt igen. Men lurade kvar lite och M gjorde sitt jobb han också. Damerna samlades och förberedde och nyckeln sattes i dörren i eftermiddags. Alltså minen är oslagbar på min chockade syster som inte förstått något alls av vad vi hållt på med i helgen.
Så vi lyckades överraska ordentligt, hon blev rörd och super glad och dessutom hade hennes bästa vän kommit hem från Stockholm för att vara med, vilket gjorde henne extra glad. Efter kramkalaset slog vi oss ner i soffan, band en sjal för ögonen och syster min fick provsmaka babymat. Gick inte riktigt hem, smakade visst inte så bra, men vi andra skrattade gott åt henne. Efteråt högg vi in på fikan och under tiden pratade vi på om allt från himmel till jord om bebisar. Vi hade satt ihop en quiz om nyfödda och flest rätt på den hade min allra minsta syster 8/10.
Som avslut tog jag fram mina små söta traditionslappar, där vi all gissar bebisen födelsedatum, kön, vikt och längd. Sedan lägger vi dem alla i en burk och öppnar först när bebis är född. Så vi väntar med spänning på bebis födelse för att se vem detta lilla troll kan vara.
Tack alla för idag, för all hjälp, för en mysig eftermiddag och för att vi alla tillsammans höll allt hemligt så vi kunde överraska ordentligt!! :)
25-åring
Moster
Har ni hört, har ni hört??!! Det är numera officiellt och jag får skrika det högt. Jag ska bli MOSTER!! Förstår ni vilken känsla, vilken upplevelse, vilken grej. Jag har vetat detta så länge nu och bara gått och väntat och trampat På att få berätta för all jag känner. Berätta hur glad och stolt jag är över att få bli moster. Min syster bär ett litet knyte i sin mage. Ett litet knyte som jag kallar för Trollet. Trollet är beräknat att äntra världen och möta sina föräldrar, sin släkt och dagens ljus den förste januari 2017. Tänk om trollet blir förstfödde bebisen i Blekinge 2017, vilken grej.
Ja det är helt underbart ocj för att inte glömma så ska ju Skruttan få sin första kusin. Skruttan kallar också bebisen för Trollet, det är så mysigt och roligt när hon hon pratar om lille bebisen. Hon är helt insyltad på att hennes moster och M har en liten bebis i magen. "**** bebis mage, Tjollet heta". Ja Skruttan har dessutom bestämt sig dör att Trollet lindan ska få hennes nappar sen. Denna underbara lilla flicka så generös minsann.
Ja det ska bli så roligt att få ett knyte till i släkten och vänkretsen. Det är en ära att få kalla sig moster och jag ska minsann lära lille Trollet allt jag kan. Det ska bli så spännande ocj roligt att få vara med under Trollets uppväxt. Se ännu ett barn ansluta sig ocj växa upp tillsammans med dem andra. Se dem leka, busa, mysa, skratta, gråta och slåss ihop, ja för allt det där kommer dem att göra vare sig vi vill eller inte. Stort grattis älskade syster och M, vi längtar så efter att få möta Trollet för första gången!!
