Ensamma kvällar


Denna hösten har bjudit på många ensamma kvällar i soffan. Sambon jobbar och sliter som bara den, ledningar som ska spolas i hela kommunen och det görs oftast sena kvällar och nätter. Ensamt och tråkigt, en del kvällar fylls av barnaskrik och gnäll andra av sovande barn och extrem tystnad. På något vis är jag inte helt bekväm med något av det, jag är så van att ha min bättre hälft vid sidan om. Men snart är det över för denna gången och jag får min sambo och barnens pappa tillbaka. Jag lääängtar efter kvällsmys i soffan tillsammans och kanske vi snart har två små juveler som lägger sig runt åtta istället för en som ligger bredvid i soffan och  maler som en pratkvarn 😂 

Ikväll fick jag stora bus i säng redan vid 18, så trött hon var. Grät för ingenting och röd i ögonen. Efter en motsträvig städning kröp hon till sängs utan några som helst invändningar. Tackar vi för. Lillskrutt ligger här i soffan med sina leksaker och låter mest "huuuh", försöker dra sig upp genom en liknelse av situps men kommer tillbaka i utgångsläget lika fort. Ja dessa barn, dem gör en gråhårig och gammal, får en att slita sitt hår och dra valser som aldrig förr. MEN trots det är dem det finaste och dyraste i världen.


(null)
De tre som alltid kommer vara nummer ett 💕


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebeckamariamollheden

Denna blogg handlar om min vardag, allt ifrån studier, jobb och inredning till husägare, känslor och rollen som mamma. Välkommen!

RSS 2.0