I lite mer än tre månaders tid har jag gråtit minst en gång om dagen, jag fyller en sjö på egen hand, snart ett hav. Hur många tårar kan en människa fälla, hur mycket orkar en människa. Tänk att det finns en människa som orkar mer än mig, min hjälte, min pappa. Som han kämpar varje dag, varje timme och varje minut. Mot denna eländiga sjukdom för att få vara hos oss ett litet tag till. Alltid har du varit envis och det visar du minst sagt nu. Om du visste hur fantastisk du är älskade pappa, du är bäst. Du har alltid varit en frisk fläkt vart du än kommit, alla har tyckt om dig, stora som små. Du är en viktig person, för mig och barnen. Att vi ska behöva vandra denna eländiga stig såhär tidigt i livet, när vi knappt hunnit börja vårt liv, är för jävligt. Du är för ung, vi är för unga. Barnen har precis kommit och du har precis blivit morfar.

Jag hatar vetskapen om att du inte ska få möjligheten att se dem växa upp. Jag hatar vetskapen om att jag en dag inte kan ringa dig och få höra din röst. Jag hatar vetskapen om att jag en dag inte heller kan krama om dig. Jag hatar vetskapen om att en dag tar stigen slut. Jag hatar vetskapen om att jag en dag kommer falla ännu djupare. Jag hatar vetskapen om att jag då måste klättra upp själv, utan dig. Pappa jag älskar dig, till oändligheten 💕

#fuckcancer