Omtumlande dagar
Det har varit några riktigt omtumlande dagar, ni är få som skulle förstå. Det ni nu kommer få läsa har satt sina spår i mig och gjort mig ont. Men jag vänjer mig allt mer och lättare och har insett att jag inte är ensam. Jag kämpar!!
Tårarna har flödat över mina kinder och jag har aldrig känt mig så nedbruten. Ett litet flickebarn så vacker som ätit så duktigt från bröstet, hur i hela världen kunde vågen visa ännu mer viktnedgång vid BVC's hembesök?! Förklaringen kom i helgen. Den nedrans mjölken tar sig inte fram så lillan får inte i sig ordentligt. Det förklarar både våra sömnlösa nätter och lillans vikt.
Införskaffade mig en bröstpump och pumpar nu för glatta livet. Lillans favvobröst har kommit igång bra och ger mjölk till lillan. Det andra bröstet jobbar vi vidare med, kämpar och hoppas det ska komma igång. Pumpande innebär att lillan tyvärr inte äter direkt från bröstet vilket känns ganska sorgligt. Jag var så inställd på att det var så hon skulle få sin mat. Istället pumpar jag nu och ger även lite ersättning. Lillan har tack vare detta sovit gott om nätterna och hon får i sig tillräckligt. Vågen hos BVC visade viktuppgång idag vilket tyder på att vi är på rätt väg igen.
Vad gäller amningen är det givetvis sorgligt eftersom amning var min tanke. Det har tagit hårt på mig och jag har gråtit stora floder i några dagar. Jag har känt mig otillräcklig, värdelös och som en dålig mamma. Jag har varit nedbruten och inte varit närvarande till 100%. Jag har skämts över att kalla mig mamma. Trott att allt handlar om amningen. Jag tackar verkligen Robin och min mamma för all hjälp och stöd jag fått. Utan er hade miljoner fler tårar runnit och jag vet inte hur långt jag hade kunnat bryta ner mig själv utan er. Förmodligen till botten. Nu kämpar vi på med pumpen i hopp om att brösten ska komma igång ordentligt så att vi kanske kan ta upp amningen igen. Det är vårt mål och vi ska göra allt för att nå dit.
Jag är på väg upp igen och med allt stöd och hjälp har jag funnit en väg av acceptans och kämparglöd. Min egen väg som jag vandrar tillsammans med dem bästa vid min sida. Skulle aldrig i livet byta ut er!!
Svettningar
Sömnlöst
Det är sömnlöst på nätterna hos familjen Persson/Möllheden. Lillan envisas med att vara vaken om nätterna. En gången vill hon ha mat, nästa närhet, och en annan gång vill hon bli runtburen. Brösten ömmar och läcker, jag nästintill badar i bröstmjölk om nätterna. Våra öron sprängs snart av lillans gälla skrik och huvudet värker. Vi är lite utmattade helt enkelt. Därför är det dags att börja köra stenhårt på sömn under dagen när lillan sover så att vi orkar med nätterna. Förhoppningsvis så vänder det snart också, när vinäger känna varandra bättre.
Idag har pappan tagit med sig lillan på vagnpromenad i stan för att mamman ska få möjlighet att vila en stund. Så när pappan och lillan kommer hem kanske mamman är lite utvilad så att pappan kan få chans att vila han med. Vi får lösa av varandra lite så ska allt nog bli bättre och lättare!!
Splittrad
Oj så splittrad jag känner mig. Det är så mycket nya intryck och känslor att ta in. Jag tror inte jag riktigt hinner med alla dessa intryck och känslor. Igår kväll var jag som ett vrak, jag grät för det mesta. Jag vet egentligen inte varför men har förstått att det är väldigt vanligt första tiden efter förlossningen.
Vaknade dessutom en timme efter vi somnat och var tvungen att byta på lillan. Jag fick en sådan frysattack och på något sätt höll mina ben på att vika sig. Som tur var hann jag till sängen igen där Robin fick ta över och jag somnade. Vet inte vad som hände egentligen, antagligen blev det för mycket för mig för stunden.
Idag gråter jag igen! Vet inte varför idag heller men något är det. Känslor som väller fram. Den enda känsla jag kan sätta något slag tecken på fast ändå inte är kärleken till lillan. Så otroligt vacker, så fin och alldeles underbar. Kärleken till sitt barn kan inte mätas med någon annan kärlek. Den är obeskrivlig och omöjlig att sätta ord på. Den finns där, starkast av alla känslor i världen! 💕
Sovande barn / kräkande katt
Ja vad gör man?! Ett sovandes barn på armen som jag absolut inte vill väcka och en kräkande katt på golvet i andra delen av rummet. Mannen fick åka till jobbet en snabb vända för att ordna sin tidrapport och i samband passa på att handla lite. En del varor går ju åt så himla fort!! Så här sitter jag, lite smått fast. Njuter av min lilla flicka i sin pippirandiga body och röda brallor hon fått av mormor och rent av skiter i kräken. Det får vara till mannen kommer hem helt enkelt. Jag har ju inte åtta armar och dessutom inte tio meter långa. Jag njuter vidare istället 😃
Sömn
Kan knappt tro det är sant. Fram eftermiddagen igår började lillan sin matturne. Det skulle ätas konstant!! Hon skrek om hon inte och mat, vi levde i frustration och mina bröst ömmade något fruktansvärt. Så höll vi på långt in på natten och kunde inte bara sova. Inställningen blev att en helvetesnatt var kommen. Men jisses, något hände. Lillan fick mat sista gången runt halv två och lyckades sedan somna. Tro att eller ej, men hon sover ännu. Tala om lycka när man själv fått några timmars sömn. Tack älskade lilla flicka, mamma är så nöjd och stolt över dig!! 💕
Besökt släktingar
Idag har vi varit och besökt släktingar, närmre bestämt min farmor och farfar vilket blir lillans gamlafarmor och gamlafarfar. De var så glada över att se vår lilla flicka. De tyckte hon var så söt och go. Dessutom blev de stormförtjusta över namnen som vi valt till henne. Det var ett trevligt och mysigt besök om än kort. Men vi känner det är lättast att vi åker på besök så att vi kan åka hem när vi känner oss trötta. Känns så dumt att be folk gå hem för att man är trött.
Innan vi besökte min farmor och farfar så hade vi en mysig stund i trädgården. Robin började riva altanen för att vi ska komma åt att dränera och lillan sov i vagnen i nästan två timmar. Vi tog en paus i den lilla sol som stack fram och drack lite saft och läste dagens reklam. Som en härlig liten familj njöt vi tillsammans.
I eftermiddags tog vi en snabb tur till Lyckeby för att se om vi kunde hitta några få bodys till lillan eftersom nästan alla vi har är så stora. Yes box, tre stycken fick vi med oss hem och ett par byxor. Så nu ska lillan klara sig galant tills hon växer i dem andra.
Nu ska jag passa på att sova medan lillan sover, för snart vaknar hon säkert igen för att äta. Hon äter ofta just för tillfället och det ger mindre sömn åt oss. Så godnatt kära läsare!!
Mamma/mormor
Jag känner att ett inlägg tillägnat min mamma och lillans mormor är på din plats. Här kom vi och födde barn den 20 mars och tog all uppmärksamhet från henne som fyller år 22 mars. Inte nog med att vi födde vår lilla flicka så fick vi dessutom komma hem på mammas födelsedag och tog hennes dag och uppmärksamheten ifrån henne.
Därför gjorde vi ett försök att gottgöra henne igår. Mina syskon, främst min yngsta, och jg försökte lite snyggt oh smidigt ordna med kalas för mamma igår utan hennes vetskap. Vi gjorde os redo här hemma för att åka dit och överaska henne medan mina andra syskon ordnade med tårta och grejer.
Mamma var på golfbanan och vi hade tid på oss. Lyckades tajma så bra att mamma var på damernas när vi anlände så att alla hann ställa upp sig och sjunga för henne när hon kom ner för trappan. Hon blev rörd och glad. Vi åt tårta och mamma öppnade sin present, ett armband från Tomas Sabo, precis som hon önskat!!
Vi blev kvar hela dagen och grillade och hade mysigt. Alla kelade med lillan pch skrattade och mös om vartannat. Vi hade en riktigt härlig dag. Plötsligt ringer det på dörren och där stod min mormor. Hon har åkt från Skåneland för att tillbringa tid i sin stuga men främst för att få träffa oss. Hon grät när hon såg lillan och satt stolt med henne i knät en lång stund!
Ja dagen var fantastisk och mamma var nöjd med både överraskning, present och vårat besök. Känns som vi gjort något bra och något fint!! :)
Vilken natt
Vilken natt vi haft, andra natten hemma. Lillan har tidigare varit lite trött och sliten sedan hon kom till oss och inte varit så värst intresserad av mat. I lördags eftermiddag fixk vi däremot igång henne rätt ordentligt och hon åt som bara den. Efter det så äter hon ganska ofta och läääääänge.
Inatt har vi därför haft en vaken natt. Lillan har velat äta konstant och jag har faktiskt varit så fräck att jag försöka få henne på andra tankar än mat. Men icke, en envis liten dam är vad det är. (Precis som mor och far.) Hon har snuttat i timmar, jag menar timmar!! Mina bröst är så ömma att jag knappt vågar klä mig med en tröja. Mamma varnade för denna natten, hon misstänkte redan igår att vi skulle få en sådan natt. Allra helst som hon åt redan igår. Missförstå mig inte, jag är så himla glad att hon kommit igång och äter men oj vad man önskar att man hade antingen fler bröst eller mjölk i pappans bröst.
Många vaknar timmar inatt iaf så energin är lite lagom nersatt. Men passar vi bara på att vila idag de stunder lillan sover så ska vi nog återhämta oss bra igen. För övrigt är jag så lycklig och så stolt över min lilla flicka, min familj. För en familj är precis vad vi nu blivit!! 💕
Ett flickebarn
Ja ryktet har spridit sig över "Atlanten". Vi har fått vår efterlängtade bebis, ett välskapt litet flickebarn. Det har varit några omtumlande dagar i en helt annan värld. Jag har inte riktigt förstått vad som hänt oss ännu. Allt jag ser är ett litet flickebarn som flyttat hem till oss på riktigt,
Allt började i onsdags runt 13:00 med lite ihängande mensvärk. Jag tänkte inte mer på det eftersom jag haft det vid två nätter tidigare i slutet på förra veckan. Men så framåt kvällen blev det lite kraftigare, trots det trodde verken jag eller sambon på att något skulle hända. Vår bebis trivdes ju antagligen i magen och vi hade ställt in oss på att gå över vårt BF datum 22 mars 2014.
Men så var det läggdags runt 22:00 och då satte det in en kraftig värk som aldrig förr. Jag fick ta alvedon i hopp om att det skulle lindra men sambon tyckte minsann jag skulle ringa in. Förlossningen tyckte det var för glest mellan värkarna och frågade om det kändes okej att prova ett bad hemma och se om det kunde hjälpa mig lite. Kändes okej och jag kröp ner en och en halv timme i badet.
Vid strax efter 00:00 fixade jag inte längre, då kom en sådan värk mitt i köket att det forsade vätska över golvet. Antagligen en del av vattnet som gick. Ringde in igen och de bad oss komma in. Hunden släppte vi mitt i natten av hos mina svärföräldrar på väg in till BB.
Väl inne gjordes en undersökning och över min förvåning var jag halvvägs öppen och bebis mådde bra. Värkarna löpte på och efter tre timmar med lustgas fick jag ge vika. Epidural sattes i min rygg, fan som jag skrek men halleluja vad den hjälpte mig. Värkarna släppte och inte ens lustgas behövdes. Vi kunde vila oss ett tag. Dock tyckte barnmorskan runt 06.30 att värkarna blivit glesare och satte därför värkande drop på mig. Jäklar vilken effekt, på en kvart öppnades jag sista 3-4 centimetrarna och krystvärkarna drog igång något fruktansvärt. Vilken smärta, verken epidural eller lustgas hjälpte mot detta. Nu fanns definitivt ingen återvändo barnet var på väg ut till oss.
08.22 2014-03-20 föddes det vackraste på jorden, vårt älskade lilla flickebarn. Vi hade varit inställda på en pojke men brydde oss inte. Här var vår bebis en flicka, mer än välkommen till världen. Jag grät samtidigt som jag var i en bubbla. Bubbla fylld av smärta, sorg, glädje, lycka, ja allt man kan tänka sig. Givetvis var jag lite borta av lustgasen också, men så vacker hon var. VÅR FLICKA!!
Igår fick vi komma hem och framåt eftermiddagen kom våra föräldrar och syskon och hälsade på oss. Som vi längtat efter dem och dem efter oss. Så härligt att få vara på egen mark och ta in det nya livet. Ett liv fyllt av ren babylycka!!
PS. Av personliga skäl väljer jag att inte publicera några bilder. Vi har nämligen inte bestämt oss för vad vi tycker om att publicera bilder på vårt barn över nätet. Jag ber därför även omgivningen lite snällt om att inte göra detta, allra helst inte utan att be oss om lov. Det är nämligen vårt beslut om vad som får och inte får publiceras. Tack för er förståelse!!
I väntans tider
Inget är som väntans tider. Jag går och väntar och väntar. Förhoppningsvis är väntan inte lång nu.
Något jag absolut inte behöver vänta länge på är att Robin ska komma hem. Inte heller på lillsissan som kommer för att spendera kvällen med oss. Klockan är närmre halv två och de båda borde anlända runt fyra. Ser fram emot klockslaget så jag har någon att umgås med igen. Hunden han bara sover, katten lika så.
Spenderade en stund med andra sis på stan idag. Jakten på present till mamma gick dock ganska fort. Vi viste vad vi var ute efter. Vips så hade vi införskaffat presenten. Passade på att nyttja ett av mina presentkort också och utökade min gröna mine serie från kosta boda. Nu är det inte många steg kvar förrän den är komplett. Ett måste på stan var också en mascara och den följde gladeligen med mig hem.
Slutligen besökte jag jobbet en kort runda. Dem liksom jag tyckte minsann att magen trillat ner och att det snart borde vara dags. Jag lovade att nästa besök kommer jag med liten på andra sidan magen ;)
Vaken sedan länge
Har varit vaken sedan länge, sådär runt strax efter fem imorse. Inte kunnat somna om riktigt efter det så försökte trötta ut mig själv genom att se lite film på plattan och läsa tidningen. Gick inte så värst bra så jag har gjort mig redo för en ny dag. Ätit frukost, borstat tänderna, klätt mig och faktiskt lagt på lite smink. Inte burit smink sedan, hmm, kan det ha varit torsdags i förra veckan. Insåg att min mascara är typ helt slut så en ny behöver införskaffas. Så det ska jag passa på att ordna idag i samband med att jag ska försöka hitta en lämplig present till mor min som fyller år på lördag, vår BF. Jag har en ide på present så ska åka in till stora staden och kika på det. Se vad syskonen har för idéer också.
Haft ett mindre träningspass nu på morgonen också, lagt i en maskin tvätt vilket inte var så jobbigt egentligen. Värre var det att klä soffdynan igen med klädseln som jag tvättat. Vilken pärs, tog några minuter och varm blev jag. Så nu tänkte jag vara koppla av med en bok innan staden öppnar sina portar så jag kan åka och uträtta mina ärenden.
Ha en härlig dag kära läsare, trots att vädret bjuder på grå moln. Kom ihåg att livet blir vad man gör det till!
Ännu en dag
Ännu en dag har snart passerat förbi. Idag vaknade jag upp runt halv tio, tog visst en rejäl sovmorgon. Det var himla skönt kan jag säga. Har varit uppe vid sju varje morgon annars. Denna dagen har jag hunnit med en del här hemma. Jag har plockat och röjt undan lite så det ser lite städat ut. Dessutom tog jag mig en svängom till Lyckeby för att köpa lite mjölk, yoghurt, jordgubbar och potatis. Strosade runt lite på rusta och blomsterlandet också när jag ändå var där. Köpte med mig en ny vas hem och maskeringstejp så jag kunde fortsätta mitt projekt. Lagom till mannen kom hem stod maten klar och sedan har vi hjälpts åt att måla en sväng till ikväll. Jag hoppas verköigen detta projektet också blir bra. Eventuellt krävs det dock två lager färg till. Men ett bra resultat kräver ibland tid och extra finslip.
Nu ska jag kila ner i källaren och kolla på Arow som efter sitt uppehåll äntligen är tillbaka igen.
PS. Ingen bebis idag heller...
Blåsigt värre
Här blir inga barn gjorda.. Barnet är dock redan gjort men envisas med att stanna kvar och bakas lite till. Dagen har "blåst" på skulle jag vilja säga. Det har blått något fruktansvärt i vår lilla by idag. Inget uteväder utan innesysslor har fått dominera. Körde iväg en kort sväng på morgonen i jakt på jordgubbar och fållband. Jackpot!!
Uppe tidigt som vanligt och åt frukost och kissade hunden. Sedan har dagen löpt på med lite målning av mitt nya projekt, vad det är för något får ni tålmodigt vänta på. Jag har lagt upp sista gardinerna i vardagsrummet. Städat upp lite i köket, tvättat sängöverkastet som fått massa fula fläckar och sedan ägnat mig åt vila. Vila i form av bokläsning och ett avsnitt av "Skärgårdsdoktorn".
Kvällen har jag ägnat med min underbara sambo. Han har hjälpt mig att måla i källaren så snart är hela projektet grundmålat, och ska sedan strykas med den rätta färgen. Jag längtar tills projektet är klart. Jag har fått sådan dille på det här med inredning och tycker det är så skoj. Hoppas hinna klart detta projekt innan liten tittar ut, fast jag önskar liten kommer inatt.
Tänkte avsluta min måndag med lite läsning innan mina blå slänger in handduken. Håll ut för uppdatering!!
Oroskänsla
Vilken fuktansvärd oroskänsla jag fylldes av igår kväll. Satt i soffan och kollade på tv för första gången på flera dagar och klappar och klämmer över magen. Precis som vi brukar göra när vi sitter i soffan på kvällen och myser. Men så får vi ingen respons från liten. Mitt hjärta for upp i halsgropen och pulsen stegrade samtidigt som jag kände hur nära intill jag var tårarna. Tänkte att nu har liten fått nog efter två nätters värkar och orkar inte mer. Ringde mamma får rådfrågning som sa åt mig att definitivt ringa förlossningen. Sagt och gjort och inom en kort stund befann vi oss där. De klämde och kände och lyssnade med tratten. Sedan kopplade de upp på ctg och där var dem som söta hjärtljuden. Bebis var lite små stressad med lite högre hjärtljud vilket de trodde berodde på att jag varitnlite stressad. Efter en kort stund kunde jag även känna av lite rörelser igen och jag kände mig lättad. Tack och lov för att de är så duktiga och kan sitt jobb våra barnmorskor. De ser till allvaret och de blivande föräldrarnas oro tas verkligen på allvar. Det uppskattas!!
Fem dagar kvar till BF
Nu på morgonen när jag vaknade kunde jag känna liten direkt. Liten har nog kunnat sova lika lugnt som jag inatt och lugnar sin mamma genom härliga rörelser såhär på morgonkvisten. Underbart!! Nu ska jag få i mig lite frukost så jag inte faller ihop och sedan ska jag sparka igång denna dagen på riktigt, trevlig måndag på er.
Fem dagar kvar till BF
Vitrinskänk
Så var ett av mina "små" projekt klara. Min vitrinskänk är helt färdigmålad, står på sin plats och den gröna servisen har fått flytta in på sin plats. Jag påbörjade mitt projekt själv i måndags och har spacklat, slipat och målat lite varje dag sedan dess. Tills i fredags när svetten rann av mig så fort jag tog tag i penseln. Då fanns knappt någon ork kvar, antagligen pga värkarna jag haft den natten. Men tur som jag har, sambon kom hem från jobbet och har varit lite smått rastlös i helgen så han målade klart de sista två lagren. Så i eftermiddag kunde vi hjälpas åt att sätta in hyllan och skruva dit dörrarna. Sedan plockade jag in min servis och vips så var det klart och på plats. Vad lite vit färg kan göra med en möbel. Jag är super nöjd och älskar min vitrinskänk. Att dessutom se denna gröna härliga servis genom dörrarna får mig att le.
Håll utkik efter bästa projekt här på bloggen. Det har jag startat upp nu ikväll och hoppas bli klar inom en vecka!!
Håll utkik efter bästa projekt här på bloggen. Det har jag startat upp nu ikväll och hoppas bli klar inom en vecka!!
Söndag
Liten kom ut nuuuu!! Din mamma orkar inte med värkarna som kommer och går. Dem gör slut på kroppen och knoppen.
Vaknade tidigt imorse och kände det var meningslöst att somna om. Kroppen har tagit så mycket stryk inatt igen av alla dessa förvärkar. Innan tyckte man det var jobbigt att behöva vakna tre ggr om natten för att gå upp och kissa. Nu är det en enkel match och istället slåss man mot värkarna. Jag hoppas inte jag ska behöva ha många för sådana nätter utan att bebis väldigt snart ska känna sig redo för att möta oss, sina föräldrar!!
Jag är inte redo för en förlossning men har insett att jag inte kommer att bli det eller. Jag får helt enkelt flyta med och ta allt som det kommer. Jag försöker se vår stora belöning som väntar efter en ansträngande insats. Det lever jag på nu och fram till stunden är här!!
Nu ska jag vila mig på sängen en stund efter en lång härlig promenad i solen och sedan ska jag slutställa projektet som mannen fått hjälpa mig med såhär på sluttampen :)
Värkar
Det här med förvärkar suger. Dem tjänar minsann ingenting till. Kommer några timmar för att sedan försvinna igen. Vad är meningen?! Släng er i väggen och kom inte tillbaka förrän ni vill gå hela vägen.
Ikväll har dem varit kraftigare än vad dem var i torsdags natt. Jag höll mina tummar på att det skulle vara dags. Att vi skulle få åka in inatt eller tidigt imorgon bitti. Att liten äntligen skulle komma. Men icke, verkar som det lagt sig igen och tänker vara så.
Däremot känner jag lite oro för jag tycker rörelserna inte är lika tydliga. Det skrämmer mig och jag undrar om man skulle åkt in för att lyssna eller kolla. Kanske skulle ringt in iaf och hört vad dem tycker.
Jag är orosmolnet själv och nojjig som fan av mig. Sambon är inte lika nojjig och brukar få hejda och lugna mig ibland. I stort sätt har han alla gånger rätt när han lugnat mig. Han är stabil som tur är och en riktig klippa att ha vid sin sida. Hejdar mig därför en stund till innan jag vidtar någon åtgärd. Första åtgärd blir antagligen ett samtal in om jag inte lyckas bli lugnare.
Vad hade ni gjort lära läsare?
Kraftiga...
Kraftiga vindar sedna igår kväll. Runt halv tio fick vi för oss att ta en promenad ner till båtarna och kolla läget. Precis när vi kom utanför dörren började det regna lite lätt men skam den som ger sig. Vi gick ändå. Trött i kroppen blev jag och somnade pladask när vi kom hem.
Idag blåser det lika mycket om inte mer. Vi låg kvar rätt länge idag och kände ingen stress och press. Käkade lite frukost och åkte sedan för att skaffa mig en ny laddare till telefonen. Den gamla hade fullständigt gett upp hoppet. Så nu kan jag ladda igen utan att sno Robins laddare.
I övrigt har det varit en lugn dag. Kollade på lite fotboll och sedan har vi bara vilat oss. Sovit en stund och jag har tagit mig ett bad. Lillebror och svägerskan kom förbi på ett kort besök och lånade en slipmaskin. De bygger ett skit snyggt skoställ som jag blev riktigt avis på. Så nu snurrar min hjärna i banor att göra ett likadant medan Robin bara suckar på min projekt. Vi får se, de som är här hemma ska bli klara först.
Nu är Robin uttråkad och har tagit över mitt målande lite lätt. Så här sitter jag och syrran och stirrar medan han jobbar på och hundarna dem latar sig som aldrig förr.
01:00
Vaknade 01:00 inatt precis som alla andra nätter. Men nu hade jag ont. Kunde inte riktigt avgöra om det var för att jag behövde kissa eller om det var värkar. Så gick på toa för att eventuellt kunna utesluta det, och somnade om igen. Vaknade igen 01:40 och hade återigen ont. Nu förstod jag att det inte kunde vara ännu ett toalettbesök som behövdes. Istället låg jag vaken med mensliknande smärta fram till 05:00 innan jag lyckades somna om igen. Under dessa timmar hade jag några kraftigare värkar med ca 7 minuters mellanrum. (Ja jag klockade dem faktiskt). Efter att ha somnat har jag vaknat med jämna mellanrum och fortfarande haft lite känningar. Vid 10:00 tyckte jag dock det blev drygt att ligga till sängs så då startade jag min dag.
Det går inte fort fram idag men jag känner inget längre, bara bebis som rör sig så mysigt. Har fått i mig både frukost och mellanmål, behöver äta oftare numera. Jag har målat lite också men vet inte om jag känner mig nöjd med det idag. Tycker inte det blir lika bra och svetten den bara dryper av mig. Får se om sambon min kanske kan fixa till det lite snyggare när han kommer hem i eftermiddag. Han är bättre än jag på det där :)
Årets ungdom
I eftermiddags kom min yngsta sis på besök. Hon fick lite middag, lax och kokt potatis med hollandiesås pch créme fraise. Efter middag gjorde vi oss iordning i väntan på vår mor som skulle hämta upp oss för att åka till Ronneby. Där var det årsmöte för Blekinge fotbollsförbund. Varför vi var på plats berodde på att sis blivit utsedd till "Årets ungdomsspelare". Stolt som fasen följde jag gladeligen med för att se min fantastiska sis ta emot sitt pris. En väldigt fin "pokal". Kan säga att jag sis var nervös och jag förstår henne. Att kliva fram som sextonåring framför alla dessa äldre herrar och damer hade gjort mig nervös också. Men sis gjorde det bra och det var roligt att få följa med. Stort grattis sis, du är en riktig klippa!! 💕
Tredje lediga dagen
Tredje dagen jag är ledig i väntan på att bebis ska titta ut till oss. Vaknade vid sju imorse och kände mig faktiskt ganska utvilad. Låg dock kvar ett tag till bara för att jag kan och bör. När jag kände mig redo för dagen klev jag ur sängen och förberedde frukosten. Innan jag mumsade i mig frukosten i lugn och ro så sprang jag ner i källaren för att måla ett lager så jag kunde måla ännu ett lite senare.
Mumsade i mig min frukost, spacklade ännu ett lager och gjorde mig redo för en härlig promenad i solen. Vi gick på i så rask takt vi kunde jag och fishunden. Skickade iväg ett mess till sambon så han visste var jag var om något skulle sätta igång. Väl hemma igen hade jag skit ont i kroppen och lyckades somna på soffan en timme. Riktigt härligt!
Sambon ringde för att höra hur det var med mig, vilket han gör varje dag. Han är nog både lite nervös och ivrig. Han ger den känslan iaf. Mumsade i mig en skål med yoghurt och jordgubbar och satte sedan fart igen. Målade ett lager igen och drog sedan igång städet. Putsade alla fönster invändigt, dammade hela huset och dammsög därefter. Helt genomsvettig men gav inte upp minsann. Ner i källaren igen för att fortsätta mitt projekt, måla måla.
Mitt upp i allt ringer mamma också för att höra hur det är. Jo allt är bra och jag känner ingenting. Så himla drygt. Har tagit mig en härlig dusch och inväntar nu sambon medan jag bläddrar i dagens reklam. Bebis rör på sig men mer är det inte ännu. Hoppas det ska komma igång mer under kvällen.
BF
Enligt sista mens är det BF imorgon. Men som det känns idag tror jag bebis stannar ett litet tag till i magen. Var hos BM imorse och kollar blodtryck, vikt och mätte magen och lyssnade på de små hjärtljuden. Allt i sin ordning och bebis ligger på plats och förbereder sig. Det blev minsann full rulle på bebis idag när BM började känna och klämma. Så hjärtljuden slog lite extra. Inget ikvstigt utan allt var som sagt som det ska.
Efter besöket åkte jag för att handla lite och det drinkar givetvis ut på. Tycker det är ganska skönt att bara gå och strosa när man handlar. Jag gillar inte att stresshandla. Efter det hade kollegerna i Lyckeby börjat jobba så då gick jag inom för att säga hej. Har inte varit hos dem sedan jag bytte kontor efter sommaren.
Efter besöket blev det hemfärd, då var jag trött. Tog mig ett litet mål med yoghurt och jordgubbar och sedan gick jag lös i hemmet. Tvättat, spacklat och målat har jag hunnit med idag på hemmaplan. Effektiv som tusan och mestadels för jag vill att bebis ska titta ut innan söndag. Det blir så mycket roligare att vara hemma om bebis tittar ut snart.
Jag tror som sagt inte bebis tittar ut imorgon men däremot har jag haft några rejäla sammandragningar sedan sambon kom hem från jobbet idag. Så vi får se vad som sker. Förhoppningsvis kommer bebis innan söndag :)
Solsken
Vilket solsken det är idag. Känns fortfarande märkligt att inte vara på jobbet men ändå kryper den vilande känslan på. En minut i taget och så gör jag det jag känner för och orkar. Idag har jag startat diskmaskinen, satt upp två tavlor i litens rum, burit ner massa tvätt och skruvat loss dörrarna på min skänk. Det är vad jag orkat och mer blir det inte idag.
Nu kommer min fina vän Emma och gör mig lite sällskap. Med en fin blomma och ett härligt leende. Viggo ligger i solskenet i vardagsrummet och njuter. Så småningom kommer jag också släppa allt och bara njuta.
Känslohav
Vilket känslohav jag levt med idag. Jag hann knappt öppna mina ögon imorse när jag vaknade så forsade tårarna. De bara föll och föll. Tog en dusch men kände knappt av vattnet mot koderna för tårarna tog över. Jag kände sådant vemod över att veta att det var min sista arbetsdag. Jag har idag fått en tigit vetskap om hur mycket jag älskar mitt jobb och hur gärna jag verkligen vill jobba. Jag är gjord för att jobba och absolut ingen människa som vill gå hemma en längre period. Visst njuter man av att vara ledig någon dag sådär ibland men under en längre tid? Nej tack! Förstå mig rätt, jag kommer njuta av tiden hemma med mitt barn och lägga all energi och fokus på det. Men idag har det varit en tung dag.
När jag kom till jobbet och mötte alla kolleger sken jag upp och drog på mig ett leende. Vilken plats det är, vilka människor jag jobbar med varje dag. Jag har knutit sådana härliga kontakter och tycker minsann vi har ett himla fint samarbete. Jag trivs som fisken i sitt vatten och som Ferdinand under sin korkek. Jag kommer verkligen att sakna dem alla, därför kommer jag besöka arbetsplatsen så ofta jag kan och orkar.
Självklart föll mina tårar återigen när det var dags att gå hem. Då var det verklighet, sista dagen på ett bra tag var kommen. Jag hade bjudit på fika, avslutat alla mina ärenden, skickat iväg lite material som skulle iväg, gått igenom alla mina papper och instruktioner och fyllt i alla tidrapporter. Allt var undanstädat. Jag kramade om några kolleger och chefen och fick nästan springa därifrån innan tårarna föll.
Väl på väg till bilen kom dem, tårarna som legat så nära hela dagen. Nu var det ett faktum och det är dags att se verkligheten. Se framåt på vad som väntar inom kort. Vår bebis ska vilken dag, timme eller minut som helst lysa med sin ankomst. En ankomst som kommer förändra vårt liv för alltid. En ankomst som kommer sprida sådan lycka och värme. För oss som föräldrar men också för så många i vår omgivning. Jag tror att denna tanken och känslan ska få ta över mitt vemod. Från och med nu!!
Fullt hus
Vilken härlig dag vi haft även idag. Solens strålar har värmt oss hela dagen. Alla buskar och träd, även staketen på baksidan, är nu ett minne blått. De befinner sig på tippen och vi är ett steg närmre dränering. Känns hur skönt som helst. Lillsis har varit med och hjälpt oss idag. Härligt att umgås lite med henne, det är tyvärr inte så ofta det sker längre. Hon är i sin fas i livet och jag i min vilket gör att vi inte alltid hinner. Jätte tråkigt!
Lillsis hjälte mig även att baka lite idag och sedan åkte hon hem för att återvända med hela familjen på eftermiddagen. Robin och jag började precis bli rastlösa när andra syrran ringde och ville komma förbi. Passade på att grilla oss några hamburgare och njuta lite till av solen. Sen plötsligtfrån att ha varit så uttråkade så stod familj som vänner innanför dörren och vi hade fullt hus. Dukade fram fika till tolv personer och hade sex hundar som sprang runt våra fötter. Så himla härligt med massa liv i huset. Jag njuter av varje minut för snart kommer jag antagligen bara vilja ha lugn och ro runt omkring mig. När liten är född gissar jag att vi ibland kommer till att sakna de ensamma och lugna, uttråkade stunderna. Det är i några få av de lägena som vi kommer kalla på barnvakt. Något som många drar sig för men jag tycker det är viktigt att mina barn kan känna sig trygga även med andra människor. Allra helst vår familj och allra närmsta vänner. Men det är ett liiiitet tag till dess och först ska vi njuta av bebis ankomst. Jag längtar så!!!
Sömn
Vad är sömn?! Sover mindre och mindre om nätterna vilket ger resultatet dödstrött på dagarna. Koncentrationen försvinner och inget går vägen eller bli riktigt riktigt bra. Toalettbesöken blir också allt fler och tätare om nätterna vilket rubbar min sömn fullständigt. Dessutom har jag, trots rejäla måltider på dagen, börjat bli hungrig om nätterna. Jag faller lättare i gråt och känner mig smått misslyckad vissa stunder. Jag ska ärligt säga att jag inte känner igen mig själv. Vem är jag, vart har Rebecka tagit vägen?!
Jag tror dock minsann att det kommer vara såhär ett tag till framöver, jag kommer inte komma tillbaka på riktigt på ett tag. Åtminstone inte så länge bebis stannar kvar i magen. När väl bebis sen är här börjar ett nytt liv. Vi ska lära känna en ny individ. Lära oss tolka detta lilla knyte och innan vi gjort det lär vi ha varit allra längst ner på botten och vänt. Jag räknar med en ljuvlig men himla tuff period framöver.
Det gäller att hålla ut nu och finnas till för varandra, lyfta varandra när allt känns tungt. Robin har alltid gjort det för mig tidigare och jag är inte ett dugg orolig för att han ska sluta nu. Jag tror att han, trots att han också kommer ha det tufft, kommer kunna lyfta mig mer än någonsin. Han är en stark och envis man med ett hjärta av guld. Jag vore inget utan honom, han är min luft och mitt hopp!
Vårkänslor
Dagens väder ger sådana vårkänslor att det spritter i kroppen. Halva dagen är passerad och den har mesta dels spenderats ute. Gav oss iväg tidigt imorse för att hämta hem motorsåg och annat så vi kan rensa upp på tomten inför kommande dränering. Svängde förbi cheapy också för att köpa färg till möblerna som jag ska måla om. Tjusigt ska det bli.
Bild från middagen vi käkade på väg hem från Malmö igår.
Såhär ser benen ut efter en promenad.
Robin for hem för att börja på tomten och jag svängde innan mamma för att säga hej. Passade också på att hämta spjälskyddet som jag beställt. När jag kom hem var sista buskarna kapade och vi tog oss lite minilunch innan vi gav oss ut på promenad. Nu ligger vi på soffan utslagna med mörbultade kroppar efter en himla lång promenad. Mina fötter har svullnat upp och ett bälte av smärta sitter runt min midja. Det är tungt men nu jäklar försöker jag få igång processen, jag vill träffa liten nuuuu!!
Bild från middagen vi käkade på väg hem från Malmö igår.
Såhär ser benen ut efter en promenad.
Malmö
Efter jobbet idag svängde vi in till barnmorskan för att mäta och lyssna så att allt var okej. Jag följer fortfarande kurvan fint och bebis små hjärtljud slog vackert. Vi fick journalen utskriven och satte oss sedan i bilen för en sväng till Malmö. Stannade halvvägs för lite mat och sedan for vi vidare. Ville komma fram i någorlunda tid för att checka in på hotellet. Väl incheckad togs det en kort promenad för att köpa lite dricka att släcka törsten med.
Snart är det dags att krypa till sängs för lite sömn. Har tagit mig ett skönt bad och laddat mina batteri inför skrivningen imorgon. Nu håller jag alla mina tummar och tår och hoppas att tredje gången gillt slår in. Det vore så himla skönt om det kunde gå vägen imorgon, det är min tur nu!!
Redo?!
Bilen är tankad, däcken pumpade och olja, spolarvätska och alla andra vätskor är kontrollerade. Bilen är med andra ord redo för en tur till Malmö. Kläder, toalettartiklar och förlossningsväskan står också redo, givetvis kameran också. Bilstolen är också på plats. Frågan är, står jag redo??! För att skriva licensen tror jag, tredje gången gillt nu bara måste det gå vägen. Jag vill så gärna fixa det innan bebis kommer och nu är sista chansen! Men om jag mentalt är redo att åka till Malmö såhär nära inpå bebis ankomst, det vet i tusan. Det känns lite nojjigt. Tänk om bebis drar igång ordentligt så vi får föda i Malmö. Himmel och pannkaka!! Det skulle bli en syn för gudarna. Sker det så sker det och då må det vara hänt. Bara allt går bra och bebis är välskapt så funkar det nog att föda i Malmö också, även om det hade varit skönt att få föda här hemma i Karlskrona. Men som sagt, inget vi kan styra. Livet har sin gång!!
Dags för lite Greys innan jag ska slå huvudet i kudden och ladda för torsdagen den 6 mars. Imorgon blir det ett litet eftermiddags besök hos BM, sedan far vi med bilen på en tur. Ha det fint kära läsare!!
Sista träffen
Sista träffen i föräldragruppen gick av stapeln idag. Ämnet var barnets behov efter födsel samt föräldrarnas behov. Tänk att både barnet och vi föräldrar har så många behov. Närhet, värme, kärlek, mat, sömn, uppskattning, kommunikation, egentid och mycket mycket mer. Listan kan göras lång. Många av behoven är desamma för barnet som för föräldrarna.
För att fungera tillsammans och må bra som familj är det viktigt med prioritet. Det gör inget att hemmet är lite upp och ner vänt, allra helst inte om familjen är så utmattad att sömn behövs just för stunden för att orka vidare. Det är inte heller fel eller skamligt att be sina nära och kära om hjälp. Tvärtom, det är ett bevis på styrka. Att man faktiskt vågar erkänna att det är tufft att bilda en familj. Det är inte en dans på rosor alltid och någon gång kommer ett mindre bakslag. Det är då vi behöver lite extra hjälp utifrån. En snäll förälder eller syskon som gärna tar en sväng med barnvagnen medan vi själva får en halvtimme till sömn eller snabbstädning. Våga fråga och be hjälp. Men glöm inte att i första hand avlasta varandra där hemma, det är viktigt för att båda föräldrarna ska få känna sig delaktig i den nya familjen.
Avslutningsvis idag gick vi skriva kärleksbrev till varandra. Jag minns knappt vad jag skrev, det var för ont om tid. Jag hade kunnat skriva flera sidor till Robin. Men jag tror ändå att jag fick med det jag för stunden kände var viktigt att tala om för honom. Meningen är att vi ska byta brev med varandra under en middag cirka två månader efter att bebis anlänt. Ska bli spännande att se vad vi skrivit till varandra. Jag är super ivrig att få läsa Robins brev till mig. 💕🍼👶
Inramning
Pysslet fortsätter sakta framåt med en det ena efter det andra. Kvällens pyssel är något som mina närmsta kvinnliga släktingar och vänner påbörjade åt mig. Till babyshowern hade de nämligen köpt en helvit body som de gjorde till världens finaste body. Allt som krävdes var lite textilpennor och deras varma hjärtan så hade de skapat en unik liten body. Med varma och fina hälsningar till vårt lilla mirakel, knyte, pyre, bebis. En vit enkel body blev på ett kick ett vackert budskap. Jag fortsatte mitt pyssel med denna body ikväll genom att rama in den. Jag är inte nojjig över litens spill och kräk på den, utan över att behöva tvätta den så att den blir fördärvad. Ett så fint minne vill jag nämligen bevara, därför passar det perfekt att rama in den och hänga upp på väggen i litens framtida rum, det som numera pryds av allt fler barnartiklar. Gissar att barnartiklarna bara kommer bli allt fler och till slut kommer vi väl knappt in där.
Mer pyssel ska det bli, både i litens rum, vårt och alla andra utrymmen i huset. Håll utkik efter nästa pyssel och inredning!!
Ljuvlig söndag
Vilken ljuvlig söndag trots dåligt väder. Startade dagen tidigt, frukost redan vid åtta. Sedan körde vi två lass med ris till tippen och landade sedan för en timmes fika hos pappa. Fortsatte med sista lasset och hämtade därefter upp viktiga papper hos mamma och passade även på att handla. Sedan tog vi oss en powernap, jag sov en timme men kunde minsann sovit längre än så. Var ganska trött efter förmiddagens ansträngning.
Eftermiddagen har vi spenderat till att besöka några vänner två kvarter bort. De har äntligen flyttat upp från källaren till sitt nyrenoverade boplan. Super tjusigt har det blivit. Efter det ägnade jag några timmar till plugg medan sambon lagade middag.
Minst sagt en effektiv dag och det känns därför extra välförtjänt, att efter en dusch krypa ner på soffan resten av kvällen och bara koppla av tillsammans med den som betyder mest. Ladda om inför en ny vecka, antagligen sista jobbveckan på ett tag. Det känns himla härligt med tanke på varför det är sista jobbveckan samtidigt som det känns himla vemodigt att lämna jobbet. Det är liksom inte några veckors semester utan det är ganska lång ledighet. Givetvis kommer jag besöka arbetsplatsen då och då för att hålla kontakten och mig själv uppdaterad.
Nehe, avkoppling och mys innan sängen ropar efter mig. Godnatt
Falska larm
Usch vad det börjar ta rejält på mina krafter nu att vara gravid. Känner hur varje energismula sugs ur mig. Sömnen blir mer oregelbunden och jag far upp allt fler ggr på toaletten om nätterna. Inatt har jag nog varit uppe fyra eller fem ggr. Helt sanslöst!
Inte nog med toalettbesök heller. Lyckads skrämma upp både mig själ och sambon inatt. Vaknade med ett ryck och svor om smärta helt panikslagen. Stackars sambon vaknade till i ren panik och undrade vad som hände. Falskt alarm, det var kramp i vaden. Stackarn han trodde det var dags. Undra vad som rörde sig i huvudet innan jag fick ur mig att jag "bara" hade kramp. Krampen släppte iaf och vi lyckades somna om. Men återigen så rubbas min sömn konstant och jag får aldrig upp min energi till hundra innan den dalar neråt igen.
Men kanske är man stålkvinna precis som alla andra mammor som ändå i slutänden när bebisen är född klarar av och orkar hålla humöret uppe och ta hand om det mest dyrbara i världen. Sitt barn!! 💕
"Vi får se om vi ses nästa gång"
Besöket hos min BM igår gick bra återigen. Vi pratade om vad jag tycker om föräldragruppen, hur jag upplevt min graviditet och skrev en sammanfattning av den och mina tankar om förlossningen. Jag har varit lite gnällig men det hör minsann till. Jag har tack och lov sluppit det värsta illamåendet och mest varit väldigt trött. Några klökningar hit och dit givetvis men inget värre än så. Några veckor i halvtid hade jag problem med höfterna men det gick över. Däremot börjar det bli nervöst nu och tungt. Rumpestumpen trycker mot revbenen på över sida vilket ger smärta långt bak i ryggen. Men snart är det över och liten är här.
Vad gäller förlossningen så vill jag så långt som möjligt klara mig med kanske bad och lustgas och slippa nålar. Det är en fasa, nålar och smärta. Men givetvis överväger jag och är öppen för andra smärtlindringsmetoder om det skulle behövas. Gubben min tror att jag kommer vilja ha allt ;)
Besöket avslutades med att BM mätte och magen hade då sjunkt en aning vilket inte var konstigt. Huvudet låg fixerat precis som vid tidigare besök. Hjärtljuden slog fint och mina egna värden såg bra ut. Hon frågade om sammandragningar vilka jag haft någon vecka och dessutom även "mensvärkar". När jag berättar detta för henne säger BM att "då brukar det inte vara långt kvar". Jag börjar fundera på vad hon sa och tänker jaja, tre veckor kvar ju. När vi sedan bokar nytt besök om en vecka säger hon "vi får se om vi ses nästa besök, är ni på förlossningen behöver ni inte ringa och avboka". FÖRLÅT vad sa hon nu?! Prata om att bli nervös, ska jag föda inom en vecka? Var det så hon sa? Var det så hon menade när hon sa att det inte brukar vara långt kvar när mensvärkarna börjar komma? Jisses, nervös som inför uppkörningen eller liknande for jag därifrån och slängde mig på telefonen. Robin lät ganska sansad ändå, tur jag har min stabila gubbe. Utan honom vite jag sönder och samman av stress och press, för att inte tala om nervositet!
Med de orden avslutar jag för ikväll och säger godnatt!!
