Känslohav
Vilket känslohav jag levt med idag. Jag hann knappt öppna mina ögon imorse när jag vaknade så forsade tårarna. De bara föll och föll. Tog en dusch men kände knappt av vattnet mot koderna för tårarna tog över. Jag kände sådant vemod över att veta att det var min sista arbetsdag. Jag har idag fått en tigit vetskap om hur mycket jag älskar mitt jobb och hur gärna jag verkligen vill jobba. Jag är gjord för att jobba och absolut ingen människa som vill gå hemma en längre period. Visst njuter man av att vara ledig någon dag sådär ibland men under en längre tid? Nej tack! Förstå mig rätt, jag kommer njuta av tiden hemma med mitt barn och lägga all energi och fokus på det. Men idag har det varit en tung dag.
När jag kom till jobbet och mötte alla kolleger sken jag upp och drog på mig ett leende. Vilken plats det är, vilka människor jag jobbar med varje dag. Jag har knutit sådana härliga kontakter och tycker minsann vi har ett himla fint samarbete. Jag trivs som fisken i sitt vatten och som Ferdinand under sin korkek. Jag kommer verkligen att sakna dem alla, därför kommer jag besöka arbetsplatsen så ofta jag kan och orkar.
Självklart föll mina tårar återigen när det var dags att gå hem. Då var det verklighet, sista dagen på ett bra tag var kommen. Jag hade bjudit på fika, avslutat alla mina ärenden, skickat iväg lite material som skulle iväg, gått igenom alla mina papper och instruktioner och fyllt i alla tidrapporter. Allt var undanstädat. Jag kramade om några kolleger och chefen och fick nästan springa därifrån innan tårarna föll.
Väl på väg till bilen kom dem, tårarna som legat så nära hela dagen. Nu var det ett faktum och det är dags att se verkligheten. Se framåt på vad som väntar inom kort. Vår bebis ska vilken dag, timme eller minut som helst lysa med sin ankomst. En ankomst som kommer förändra vårt liv för alltid. En ankomst som kommer sprida sådan lycka och värme. För oss som föräldrar men också för så många i vår omgivning. Jag tror att denna tanken och känslan ska få ta över mitt vemod. Från och med nu!!
Kommentarer
Trackback
