Här har varit lite torka minsann, så vad har hänt sedan sist? Vi har knatat på sol vanligt i vår vardag med jobb, skola och fritidsaktiviteter och såklart sambons sjukskrivning. Ja den rackaren hänger i sig, men nu är röntgen gjord och inför operationsmötet är avklarat. Så länge inget kommer ivägen så blir det operation den tolfte december.

Helgen som gick for jag på julbord med jobbet, en kryssning till Polen som minsann hette duga. Ditresan gick kalas och maten smakade bra, hemresan mindre bra. Kuling med 18-22 sekundmeters blåst och större delen av fartygets resenärer låg i sina hytter hela hemresan, en del kräkandes andra väldigt dåliga. Medan jag var på mitt livs otäckaste äventyr hade sambon ocj skrutt mys här hemma med farmor och farfar och fastrarna samt hos morfar, M och K med massa lussekattsbak och julplanteringar.

Söndagen hade vi sedan tidigare bokat oss med vännerna och årets julmys. Det blev julmat, tomtegröt och så glögg och fika som avslut. Barnen fick varsin julklapp och vi vuxna spelade julklappsspelet.

Veckan har nu dragit igång igen och två dagars jobb är avklarade. Imorgon är förskolan stängd och vi är lediga, tanken var först Ullared men vi ångrade oss bär vi började prata om vad vi skulle handla där egentligen. Så vi bestämde oss för att det får bli julklappsletning i stan, Kalmar eller Växjö.

Mös ner oss i soffan ikväll och skrutt fick somna där. En timme efter vi burit upp henne och själva krupit ner, sådär tolv halv ett, vaknar vi av en ledsen tjej och en nerkräkt säng. Upp och duscha av skruttan, in med alla sängkläder i tvättmaskinen och duscha av oss själva. Fem kräkningar till efter det och vi städar av och byter sängkläder. Sambon har flytt till källarn och soffan i hopp om att han ska klara sig undan medan vi bäddat ner oss på handdukar i sängen med hinkar och vatten i beredskap. Lampan tänd och sömnen känns långt borta, vi har en lång natt framför oss.

Vår julklappsturne är inställd och vi lär få spendera dagen hemma i sängen och sanera huset. Men främst pyssla om vår stackars lilla skrutta som far så illa och har så ont i magen. Dumma sjuka vart kom du ifrån denna gången??!!

Jahopp så var ännu en vecka och helg över. Piggnade till i fredags och hade en bra dag på jobbet trots att vi saknade en heeeeeel del personal. Knatade på till halv fyra då jag med glädje stämplade ut och åkte för att hämta min lilla skrutta på förskolan. Fredagsmys väntade och oj vilket fredagsmys det blev. Hämtpizza från Klockgrillen i stan och sedan massa mys till barnprogram och idol hela kvällen lång. Skruttan somnade op soffan hos oss och när vi tyckte sängen kallade på oss smög vi upp allihop för att nana gott.

Lördag vaknade vi utan klockringning, tackar för det. Sovmorgon och sedan en mysig frukost tillsammans innan vi gjorde oss redo för en ny dag. På schemat stod bakning och pyssel igår advent och jul. Det blev Rocky road, lussekatter och fågelmat och givetvis julbockar och dörrkransar. Precis som alltid. Lite korv- och hamburgargrillning till lunch och så en fika lite senare. Systrarna vek av till sist medan vi stannade hela kvällen lång. Ännu en kväll blev det hämtpizza (oops, vad hände med vikttävlingen??!) tillsammans med mamma och J och sedan lite Så mycket bättre innan skruttan blev så trött så hon nästan somnade ståendes.

Idag söndag, ännu längre sovmorgon. Så härligt det är minsann. Lite mys i sängen med familjen innan frukost. Sedan hämtade vi hem släpet och fyllde det med allt bråte som legat på tomten i närmre en månad. Så skönt att få undan all skit, äntligen ser man tomten och huset här igen. Pappan fick jobba mindre idag, med tanke på hans nacke, medan skruttan och jag slet på lite mer. Bråtet är numer på tippen och ett minne blott. Vi fick lunch hos svärföräldrarna och jag passade på att sova en stund på deras soffa också efter slitet på förmiddagen.

Kvällen har vi spenderat tillsammans framför tvn med god mat, skruttan med sin pasta och puppis och vi käkade hasselbackspotatis, lax och räkröra. Lite mys på det och nu ligger jag här i skruttans säng för kvällens nattning. Så fort hon somnat ska jag ta mig en lång, varm och härlig dusch innan jag kryper ner i soffan igen för att avsluta veckan på bästa sätt. Hoppas ni haft en lika härlig helg som jag haft, puss och kram!

Halva november passerad och var tar alla dagar, timmar och minuter vägen?! Veckan som passerat har jag varit trött och lite hängig, antagligen vintern som slog till sådär plötsligt. Man vart ju inte riktigt beredd på snö och vinter så tidigt. Men nu är den nästan borta igen, märkligt. Tror min trötthet och hängighet orsakas mycket av oron för sambons diskbråck också och allt som behöver och måste göras hemma. Men snart är förhoppningsvis oron över. Sambon träffade läkaren idag och det beslutades att han ska opereras. Ett preliminärt datum är satt och fram till dess lär jag vara lite upp och ner av oro.

I övrigt försöker vi ta oss framåt i bästa mån. I helgen hade vi en riktig familjehelg. Startade med fredagsmys och tacos tillsammans med syrran och M. Inledde lördagen med en tur till Lyckeby för att ordna farsdags present och tiggde sedan till oss en pannkakslunch hos mamma. Eftermiddagen tog vi bilen till kosta outlets julmarknad innan vi avslutade dagen med thaibuffe i stan.

Söndag morgon firade vi far med en frukost i Rödeby. Sedan for vi hem för att göra oss redo för dagens dop för lille P. Han skötte sig exemplariskt i kyrkan och efteråt fick vi smaska supergod fika och vara med under presentöppningen. Kvällen avslutade vi me skaldinnornas hos sambons mormor och morfar innan vi gick hem för att bädda ner oss och ladda om våra batterier.

Ja minst sagt en härlig helg, precis vad vi behövde för att hämta oss lite igen. Snart helg igen och då står adventspyssel på schemat hos mamma. Ska bli mysigt, snart är julen här. 🎅🏼🎄

Idag kom snön på riktigt, årets allra första snö som verkligen la sig som ett tjockt vitt täcke över allt. Det bara vräkte ner minut efter minut, timme efter timme med några korta små uppehåll. Ja jisses, det trodde jag minsann inte när jag steg upp imorse för att gå till jobbet. Det har dessutom varit sådär riktigt kallt och gå ut har varit något jag dragit mig för. Visst är det härligt och charmigt med kyla och snö på sitt sätt men fy attan som jag fryser. Huttrat hela dagen från morgon till kväll. Men hoppas ändå snön får stanna så det inte blir att den försvinner på sådär två dagar. Ska snön komma kan den få ligga.

Hämtade en överförtjust tjej på förskolan idag. Kastade snöbollar och åkte pulka hej vilt. Ja man kunde se lyckan i ögonen lysa lång lång väg. Svårt att slita sig men gympan lockade trots allt ändå. Efter bamsegympan hade mannen maten redo och mamma, lillsis och J stod redo att hjälpa mig med pelletsen som levererats idag. Fyra pall pellets, 208 säckar a 16 kilo bar vi ner i källarn inom loppet av en timme. Det var tungt, mamma offrade foten under en av de tomma lastpallarna och lillsis offrade hela sig i en halkning på entretrappen. Syrran och M anslöt till sista 20 säckarna och ja minsann det var tungt som sagt men nu är all pellets på plats i källarn och vi hoppas verkligen klara oss hela vintern. Tack för hjälpen!!

Resten av kvällen har vi bara varvat ner på soffan, man behöver det efter en lång lång dag. Nu ska jag stänga mina blå och ladda upp mina batterier för näst sista jobbdagen denna veckan. Godnatt..

Här hemma knatar vi på, sambon har fortfarande ont och jag märker hur han biter ihop och kämpar. Sjukskriven en vecka till och behöver fortfarande ta sina tabletter. Vissa stunder är det lättare andra svårare. Men tillsammans knatar vi på och gör vårt bästa. En tid till ortopeden samt en nackspecialist är bokad och nu väntar vi bara på att dagen ska komma.

Så vad har vi haft för oss. Sambon ligger mest i sängen och vilar. I fredags envisades han dock om att vi skulle fara för att hämta plåtarna till taket. Så ner med smärtstillande och sedan begav vi oss i ösregnet för att hämta plåtar. Blev en sväng hos syrran på hemvägen innan vi for hem för att sova. I lördags kom sambons kusin som ordnat plåtarna och hjälpte oss få så mycket som möjligt på plats, så spenderade han även söndag förmiddag hos oss.

Lördagen spenderade skruttan och jag med vila och åter vila. Vi gjorde minsann inte många knip, bortsätt från en sats Rocky road. Lördag kväll var vi bjudan till pappa på kalkonmiddagen. Till efterrätt blev det glass och frukt och sedan lekte vi och samtalade framåt midnatt.

Söndag fick vi som sagt hjälp med lite plåt till och sedan åkte vi till mamma efter lunch. Mys, vila och lek hela eftermiddagen och kvällen. Blev bjudna på stek och framåt halv sju begav vi oss hemåt igen. Dags för skruttan att bädda ner sig för att ladda om till en ny vecka, så även för oss.

Nya veckan är här och två dagar har redan passerat. Vi har inte gjort mycket mer än vilat då vi alla varit himla slöa och trötta. Vi har verkligen behövt dem här två vilodagarna efter förra veckans kaos och bakslag. Men vi försöker ladda om och snart är vi förhoppningsvis tillbaka i vår vanliga vardag igen!

Just när man känner allt är på banan och det mesta liksom bara flyter på sådär bra som man önskar, då sparkas benen under en undan igen. Man faller, platt. Näst intill med ansiktet före och känner absolut inte för att resa sig igen. Tårarna flockas i ögonen, en klump i hals och mage och hjärtat skär. Det gör ont, så in i helvete.

Vår onsdag blev inte alls som man trodde den skulle vara, ni vet som en helt vanlig onsdag. Man går till förskolan och jobbet, kommer hem på kvällen för att laga middag tillsammans, eventuellt fara på fritidsaktiviteter och sina bara mysa ner sig tillsammans. Nej vår onsdag började med att sjukanmäla sambon, diskbråcket i nacken knäckte till igår igen. Hans sömn inatt har varit under all kritik och värktabletterna han tagit näst intill varannan timme har inte hjälpt.

Svärfar får skjuts av svärmor, främst för att hämta bilen och kunna ta sig till jobbet, men när dem ser sambon min beslutar vi allihop att ringa vården. 1177 börjar vi med och dem tar beslutet att vi ska ringa efter ambulans. På den vägen var vi, svärmor åker vidare, svärfar stannar här medan jag kör skruttan till förskolan. Svärfar lämnar och vi inväntar ambulans, som ändå kommer rätt snart trots att det inte anses som ett akut larm.

Blodtrycket kollas, allergier och alla andra rutiner innan det ges en rejäl dos muskelavslappnande. Sen bär det av med sambon i ambulans och jag i täten med egen bil. Vi väntar närmre tre timmar innan en läkare kommer för att undersöka. Klämmer och har sig, försöker ha sambon att hålla emot men det är svårt. Han har så fruktansvärt ont. Trots det kända diskbråcket och denna fruktansvärda smärta skickas vi hem igen, för tredje gången. Läkaren anser att hon inte kan göra något i nuläget utan att vi ska få träffa/prata med läkaren vi hade kontakt med i somras inom två veckor. Efter att själva frågat om jobbet och smärtlindring erbjuder hon sjukskrivning i två veckor och nya recept på diverse smärtstillande.

Ungefär vid detta besked rivs murarna. Jag känner hur jag går sönder inuti mig, hur besviken och arg jag blir och hur arg sambon blir. Hemskickade igen med denna smärta, snälla hjälp oss på ett bättre sätt så vi slipper detta återkommande gråa tungt hängande molnet. Vi föll igen, med ansiktet neråt och ska tvingas resa oss igen. Tar fallen aldrig slut, kan vi inte bara få flyta med ett tag?!

Vi ska resa oss igen, för oss och för skrutt för tillsammans är vi starka nog att göra det. En "remiss" är skickad till läkaren och vi själva kontaktade ortopedmottagningen i eftermiddag för att få bekräftat att det är gjort. Fick dessutom ett nummer till Karlshamn där läkaren är stationerad så vi kan prova ringa själva imorgon. Nu ska vi ha hjälp på riktigt och resa oss starka igen. Det är inte meningen stt en 27 årig man ska ligga i sängen som ett paket. Han ska kunna jobba, träna och vara tillsammans med sin familj, kunna få vara pappa på samma villkor som vilken 27 årig pappa som helst. Vi ska kämpa, detta är vårt krig!