Äntligen helg igen, som man längtar från söndag kväll till fredag. Det är något visst med fredagar minsann. Vi har en riktig slappedag. Tvättar lite lätt, vattnar blommorna, målar naglarna, äter pannkakslunch och packar badkläder för eftermiddagens babysim. Det är så härligt att vara igång med babyrytmik, babysim, barngympan och simskolan. Barnen älskar det och jag gillar det lika mycket, det gör gott i själen på mig också.

Nu är det där, det första lilla riskornet. Idag gjorde vi upptäckten att lillskruttans första tand spruckit igenom. Vänster framtand i nedre käken. Ett vasst litet riskorn tittar fram och plötsligt blev hon så stor. Stanna tiden här och nu! Tycker jag skymtar det högra lilla kornet också så bäst att vara på sin vakt. Det är inte konstigt att hon varit lite extra gnällig i några dagar. Att hon tuggat allt mer på allt möjligt och dessutom ätit och sovit lite sämre igen. Dessa små tänder kan ju ställa till det rätt bra. Så ikväll fick det bli alvedon i tandköttet innan välling och sängdags. Laddat den vid sidan om på sängbordet om det skulle behövas inatt.

I helgen kom snön som vi väntat på. Stora bus blev överlycklig och efter frukost igår gav vi oss ut till den lilla backen bortom kvarteret för att åka pulka och snowracer med kusinen och kompisarna. Snön fortsatte falla hela dagen och vi hade en riktigt härlig förmiddag i backen. Lilla bus gjorde pulkapremiär och tycktes gilla det. Vi drog henne till ocj från backen, hon åkte några vändor nerför den lilla Lill backen själv och sedan somnade hon gott nerbäddad i en filt i sin pulka.

Så har det kommit lite snö till oss, med betoning på lite. I vår lilla by kom den i tisdags men försvann lila fort igen i princip samma kväll. Andra delar av kommunen fick betydligt mer snö och där ligger den också kvar. Inatt har det kommit lite lite ny snö, får hoppas den kan få stanna och att det kommer lite, eller mycket, mer.

Igår var det dags för sexmånaders kontrollen. Både sköterska och läkare var med för att genomföra "besiktning" på lillskrutt. En fin och näpen liten dam som minsann tycks vara super duper lik sin storasyster. Sin mammas ögon och pappas näsa, en blandning av oss båda, det är väl härligt. Inga konstigheter och hon följer utvecklingen fint genom att vända runt, förflytta sig likt krålning, sitta, jollra och äta. Följer sin kurva fint också, vägde in på 6355 gram och måttet blev 63 cm. Ett litet snäpp under snittet men som sagt hennes egna kurva är jättefin så vi behöver inte vara oroliga, det känns tryggt.

Tiden springer fram och lillskruttan är redan sex månader (och nio dagar). Utvecklingen går framåt och på onsdag har vi kontroll på bvc igen för vikt och längd. I veckan som gick passerade lillskruttan en milstolpe i livet, att sitta själv. Om än lite ostadigt så sitter hon allt längre stunder var gång. Sträcker sig efter leksaker och kan plocka med dem en stund. Stadigheten faller på plats för var dag som går.

Ett nytt år är här, vi har lagt 2017 och dess minnen bakom oss för att blicka framåt. 2017 gav oss mycket. Vi har fått nya bekantskaper, många nya fina minnen med faniljen och bäst av allt fick vi en ny familjemedlem, ännu en liten dotter. Men året tog också en del ifrån oss. Släkten skulle utökas med två små flickor men dessvärre togs den ena ifrån sina föräldrar och oss andra. Sjukdomar bröt ut hos flertalet av oss under året och det har tagit på oss alla på ett eller annat vis, både fysiskt och psykiskt. Det har lett till många tårar, svordomar och frågetecken. Många av oss kämpar fortfarande och en del av oss kommer få dras med åkommorna framöver också. Ja 2017 förändrade, precis som alla år, vårt liv.