Till det här..
Ja såhär ser min utsikt ut idag. Sängliggandes och får försöka njuta av våren utanför ändå. Ser hur solen skiner och hör fåglarna kvittrar. Här ligger jag nerbäddad i sängen med magsjukan av något slag, man kunde ju haft det bättre. Ingen feber och är inte allt för låg heller i mitt mående men behöver en toalett åtminstone en gång i timmen. Hoppas detta går över tills imorgon för det här är verken skoj eller annat. Bara fruktansvärt vidrigt ocj onödigt.

Ja ni läste helt korrekt, vattengympa. Ikväll åkte pappan på fotbollsträning och under tiden gjorde jag lilla skruttan redo för kvällen/natten. Mat, kvällsbad och lite mys. Lagom till pappan kom hem var skruttan redo för tandborstning och nattning och jag, jag har packat badväskan. Jag hade nämligen bestämt mig för att prova på vattengympa. Jag H och J från H's mammagrupp gav av oss iväg och möttes av pensionärsklubben. Nej det är inget skämt, de flesta vart kring 65 och uppåt, någon enstaka runt 40 och någon 50. Ja himmel vad hade vi gett oss in på, haha..

Så vart det det här med att ta sig upp på morgonen och håll dig vaken hela dagen. Jag förstår inte vad dwt blivit med mig. Sedan i höstas har en rejäl trötthet dragit över mig och jag tar mig inte upp ur sängen i tid på morgonen. Det resulterar i att jag och skruttan alltid är sena iväg och min frukost får intas i bilen. Kommer till jobbet och jag rent ut sagt hänger hela dagen, utan verken ork eller motivation till att jobba.

Våra sex veckor är i hamn. Den siste oktober startade vi vår årliga tävling i viktnedgång och midjemåttsminskning. Sambon och jag, sambons systeroch  hennes pojkvän samt sambons kusin. Vi gick in för att genom att sluta upp med godis, läsk och kakor samt att röra mer på oss. Vad gäller kosten har vi inte ändrat mer än att vi äter något mindre potioner och tar inte om. Det enda vi stoppat i oss under dess sex veckor är små små tårtbitar vid ett dop och två kalas samt lite cola zero och sprite zero. Annars har vi skött oss vad gäller godis, läsk och chips. Jag som har tillgång till kakor på jobbet i en fruktansvärd utsträckning har till och med låtit bli dessa. Sambon har tränat innebandy och fotboll två till tre ggr i veckan och jag har motionerat. På detta har vi båda lyckats minska våra midjemått med sju centimeter vardera, jag min vikt med 4.8 kilo och sambon sin vikt med närmre sju kilo (kommer inte ihåg hans exakta minskning). Får lov att säga att jag är himla stolt över oss. Vi känner oss lättare, piggare och mår bättre. Nu har vi bestämt oss för att försöka hålla detta  och kanske jobba på att minska något litet till. Vi ska inte uppåt igen i vare du vikt eller midjemått!!

Istället för att julpynta ligger jag fortfarande nerbäddad. Något bättre än igår men fortfarande mörbultad och skalen yrar när jag reser mig upp. Idag har jag åtminstone sluppit fosterställning. Sovit i princip hela dagen och jag tror min kropp behövde det. Sängläge fortsätter och idag lyckas jag åtminstone starta en film och bläddra i reklamen mannen tog in när han och skruttis kom hem.

Vilken skit sur onsdag. Vaknade med spänning runt ögonen tjugo över sex imorse och bestämde mig för att ändå ge mig iväg till jobbet, dessutom tidigare så jag kunde gå hem tidigt till familjen som vabbat tisdag och onsdag. Men tji fick jag, kommer till jobbet och fryser och kroppen har börjat värka något fruktansvärt. Tar två alvedon och klär på mig min fleece i hopp om att det ska lätta. För någon enstaka timme är det okej men framåt lunch kryper det på igen. Alvedon igen och sömn på lunchen men denna gång är det kört. Biter ihop ett tag till men bestämmer mig för att knata hem en timme tidigare än vanligt. Tur det!

Lite är bättre än inget alls. Ikväll tog jag min allra första löptur sedan två och ett halvt år tilllbaka. Som jag pratat om detta i evigheter och nu blev det äntligen av. Hockeykväll hos svärföräldrarna och då passade jag på att ringa svärmor för att be henne plocka upp skruttan på väg hem från jobbet. Sedan tog jag mannen med mig på löpturen hit. Sprang två tredjedelar sedan tog min jävlar anama slut. Vaderna skrek och jag fick dra av till rask promenad. Gubben sprang vidare, men jag sprang åtminstone sista långa dryga backen till slutmålet. För att inte ha sprungit på så lång tid är jag oerhört nöjd. Det känns bra och nu ska jag försöka kämpa vidare. Lite bättre för varje gång, mot en bättre hälsa!

Efter förra veckans uppehåll vart jag tillbaka på banan igen. Svin efter två veckors uppehåll. Den nedrans sjukan hälsade på oss och tillät ingen träning. Men idag tog vi cyklarna och for ner till tallan för ett pass. Mormor passade skruttan medan vi slet som djur. Du tusan vad jobbigt när man haft ett så långt uppehåll, vidrigt. Flåsade och krampade. Men jag tog mig i mål även idag och cykelturen hem gick också vägen. Svettig och otäck trodde jag att jag skulle tuppa av när jag väl kom hem. Men än så länge lever jag, dock svårt  att gå i trappan redan. Vill inte veta hur min kropp ska kännas imorgon. Kryper ner i soffan innan läggdags och vilar min kropp lite. Trots att det är jobbiga pass ser jag fram emot nästa, ha det gott hej!

Imorse vaknade jag med gröt i halsen, slemerik i näsan och virriga Britta i huvudet. Yes, noot. Snoozade flera gånger innan jag tog mig upp. Drack världens kopp med te, packade lunchlådan, la lite mascara och tog tempen. 37.4 grader och det är jäklar på håret till feber för min del. Men knatade iväg för att göra mitt bästa på jobbet. Snörvlade och hostade bland mina kolleger och sedan på mina kunder. Jag höll igen till halv två sedan for jag hem. Har vilat mig och kopplat av och gjort noll och ingenting. Min familj har rått om mig och lagat romatisk middag medan jag sov. Väcktes och kom ut till dukat bord med tända ljus, min man han kan. Nu känner jag värmen kryper på lite igen, men hoppas innerligt jag kan sova bort det och jobba imorgon.

Imorse sov familjen som små grisar när min klocka ringde vid halv åtta. Smög mig upp och drog på träningskläderna för att ta mig till gymmet och riva loss. Jäklar rent ut sagt vad skönt att komma dit så tidigt när knappt någon orkat ta sig dit ännu. Kondition för att värma upp och så fick både armar och ben visa sin styrka idag. I vanlig ordning kände jag mig yr och svimfärdig, vilket jag aldrig gjorde innan min graviditet. Jag förstår inte riktigt varför, någon som har något tips? Efteråt däremot känner jag mig amazing, som en ny människa. Det är så härligt att få riva loss, andas lättare och man mår så jäkla bra. Underbart!

Invägningen idag gick galant och jag är sjukt nöjd med mitt resultat. Jag har lyckats tappa 6 kg och 9 cm i mitt midjemått. Detta efter att mina 12 gravidkilon runnit av mig. Jag är stolt över mig själv. Jag mår bra och känner mig självsäker. Jag skäms inte över hur jag ser ut.

..ja ben, rumpa och hela kroppen. Den värker och ömmar. Kroppen fick med andra ord ett bra pass i tisdags. Härliga och underbara känsla. Minsta host känns i magen, att resa sig ur sängen spänner rumpa och mage. Gaah, jag älskar känslan. Nu är vi på gång, kroppen ska minsann bli tränad igen efter vilan som infann sig under min graviditet. Inget döfläsk längre, huden ska ges ett försök till att få sin åtsittande form igen. Skam den som ger sig. Trivas och må bra var det!!

Nu minsann trillar gymkort efter gymkort in i gänget. Förhoppningsvis kan vi alla komma igång på riktigt och sparka varandra i röven. Nu ska vi bli pigga och alerta, må bra!!Välförtjänt mys efter en gympass med mostrarna :)

Set känns då jävla underbart och dem som inte sett mig på länge påpekar utan att veta. Det är en sjuhelvetes härlig känsla, fyra kilo är borta!! Att ställa sig på vågen idag fick mig att jubla inombords och le utav bara den. Jag har tappat fyra kilo av min vikt, utöver mina gravidkilon. Det är fortfarande några kilo kvar till min målvikt, men fy tusan så bra det känns. Fy tusan vad bra jag är, och egentligen har vi bara slutat med godis och läsk. Ingen överdriven träning heller, utan en bra kost som vi trivs med.

Förkylningen har nått vårt hem och vi har fått svaret på tisdagsnattens bök. Kom hem igår efter jobbet och lillan var helt täppt och rosslig. Snorade och hostade. Än så länge ingen feber men usch så jobbigt ändå. Hon har så svårt att komma till ro och sova vår lilla sessa att ingen i familjen får någon sömn. Känner mig lite smått hjälplös men gör mitt bästa. Håller om och gosar och försöker söva den lilla om nätterna. Hoppas det är en kort visit och att förkylningen snart lämnar vår stuga igen!!Mamma och pappa älskar dig!

Yes, idag tog jag mig tillbaka till gymmet efter ett evighets långt uppehåll och det kändes så sjukt bra. Jag fick ett ryck tjugo över åtta ikväll och var taggad till tusen. En timmes träning och sedan var jag slut! Kanske inte så konstigt eftersom jag inte rört på mig på allvar sedan jag blev gravid. Graviditeten gjorde mig så trött i början, fogar som slet i mitten och sedan var det liksom kört fastän sista tiden var helt okej.

Jävla hals och hosta!!! Än är min hals inte bra, jag har så fruktansvärt ont i den och misstänker att jag kan ha gått med halsfluss utan att behandla med penicillin. För halstabletterna hjälper inte och inte heller te som bör lindra. Dessutom lever hostan kvar och den är så irriterande. Den kliar och slemmar i halsen och river upp i halsen hela tiden. Inte undra på att det gör ont och inte vill gå över. Hostmedicin intas tre ggr om dagen men vad fasen spelar det för roll??!! Nu är jag trött på detta!!

Här ligger vi jag och min skatt, den finaste skatt du kan få, och hostar ikapp. Samtidigt som det är rätt mysigt så hoppas jag innerligt att min skatt slipper bli så sjuk som jag varit. Det räcker om det stannar vid hostan hon fått samt att hon blivit hes. Hon är lika hes som jag. Det låter så sött men usch vad jag far illa ändå. Det är ju jag som smittat skatten. Än så länge har hon ingen feber och så hoppas jag att det förblir. Älskade barn!