Som rubriken lyder bor det minst sagt en liten karatekid i min mage som växer och gror och rör sig ofta och häftigt. Jag märker av allt mer hur trångt det börjar bli där inne för vår lille krabat, mina organ trycks samman och jag får ont i kroppen både här och där. Sitta, stå, ligga och gå om vartannat. Bebis rörelser är mycket tydligare än vad skruttans var. Jag känner rörelserna både oftare och starkare än vad jag gjorde med storasyster. Antagligen så är det ett livligare litet barn eftersom jag känner så pass tydligt. Det är super mysigt att känna av rörelser, vändningar, sparkar och slag så tydligt och så ofta, det får wn att le extra brett och ofta. Men alla rörelser är inte super sköna precis, en del gör faktiskt lite ont, dem träffar liksom mot en öm punkt. Upp mot revbenen, mot blåsan eller mot något annat obehagligt ställe. Dem är inte jätte vanliga men förekommer, det flesta rörelserna är mysiga och gör inte ont, tur är väl det.
Trots de härliga rörelserna, tecknen på att bebis har det bra, så är det minsann inte en dans på rosor hela tiden. Denna graviditet har varit tuffare än med skruttan och än vill set inte ge med sig. Fogarna bråkar ännu med mig och sammadragningar och värk har börjat göra sig påmint igen. Senast igår hade jag så ont att jag grät, tårarna forsade längs mina kinder och inget tycktes hjälpa. Fick bli en varm dusch, så snart jag sagt godnatt till skruttan, i hopp om att det skulle hjälpa och lindra något men icke. Bäddade ner mig, tog alvedon och släckte i sovrummet för att vila. Släppte något så att jag iaf kunde somna till slut och imorse var det borta. Med nio veckor kvar till BF hoppas jag det ska lugna sig något nu tills det faktiskt är dags på riktigt så att jag kan få hämta mig och vila upp mig innan. Jag behöver ladda mig full av energi inför förlossningen och livet som tvåbarnsförälder. Himmel så konstigt det låter, tvåbarnsförälder?!
👈🏼 Storasyster - Lillsyskon 👉🏼
