Läkarbesök
Igår var jag på läkarbesök eftersom BM i förra veckan blev något "orolig" över mina återkommande och molande mensvärkar jag haft tio dagar i sträck. Dem var så intensiva vissa stunder att dem kunde få mig att gråta. Dem påminde om värkarna hela förloppet började med när vår lilla skrutta ville komma ut för tre år sedan. Det var vad BM baserade sitt beslut på att skicka mig på läkarbesök för att kolla min livmoderstapp så att den inte förkortats.
Det första jg reagerade över på skärmen var lillskrutts huvud. Sen väntade jag bara på besked gällande tappen. Läkaren på mödravården tyckte det såg normalt ut och mätte den till ca tre centimeter. Däremot kunde hon se (så även jag) på skärmen att där var en liten liten glipa eller öppning. Som jag förstod på henne så trodde hon det kunde vara bebis som buffat med tanke på hur långt ner den lille busungen ligger. Vi tittade med ul över magen också så jag fick se armar, ben, huvud, rygg, rumpa och det lilla hjärtat som slog så sött. Kändes skönt att få se lillskrutt igen och veta allt är bra där inne. Vila var rekommendationen och dommen för mig så skulle det avstanna eller rent av kunna gå tillbaka om jag tolkade henne rätt, rena grekiskan där och då. Ingen stress och mycket vila och dessutom var det slut med vattengympan för min del. Fruktansvärt tråkigt eftersom jag senaste dagarna känt att jag börjar stå på fötter igen, bortsett från min högra höft som ger vika flertalet ggr per dag. Men men lyssna på läkaren är vad jag kan göra så bebis inte bestämmer sig för att titta ut alldeles för tidigt.
Igår kväll tog jag det lugnt iaf, lagade mat efter jobbet och sedan dammade skruttan och jag av våra förkläden för lite bakning. Chokladbollar blev det till helgens kalas medan pappan och N la igen golvet till badrummet. Kröp ner i soffan efter läsning och nattning och kopplade av. Då drog lillskrutt minsann igång där inne i magen. Volter, berg och dal bana, ja jisses vet vad busen höll på med. Det härjade runt i över en timme, intensivt och kraftigt och ännu kraftigare när skruttan kröp ner hos mig i soffan. Hon vaknade och kom ner till oss helt yrvaken, så därför fick hon krypa ner och somna om i min famn. Så mysigt att sitta där i soffan med skruttan i famnen och lillskrutt som härjade runt i magen, mina små som får mitt hjärta att välla över.
Kommentarer
Trackback
