Skärpning

Nej nu får det bli skärpning här igen, det är ju som öken i bloggen. Vad har hänt och vad händer här näst? Skruttan kryade på sig och piggnade till rätt snabbt igen. Men 48 timmars regel och vi blev hemma resten av förra veckan. Helgen spenderades med fredagsmys för mig och skrutt medan pappan lämnade huset för julbord med jobbet. Han kom fick hem tidigt och anslöt till vårt mys. Lördagen körde vi på med vedhämtning och stapling, lite ärenden och sedan lördagshäng hos sambons syrra och M i deras nya lgh.

Söndagen bokstavligt talat sov vi bort, helt slut allihop. Tog oss dock i kragen på kvällen och åkte för att fira lillsis som fyllt 19 år. Sen var jag slut igen, kände mig överkörd, orkeslös och mådde riktigt dåligt. Japp det var min tur att kräka lite minsann, dock bara två gånger söndag kväll och en gång måndag morgon. Lindrigt som tusan men ändå vedervärdigt. Så två dagars sjukstuga för mig innan det blev jobb igen. Som kag sov dessa två dagar och fy attan så ont i ryggen jag fick efter närmre två dygn på soffan. Det var en befrielse att få flytta upp igen på tisdagen kan jag lova. Sen har vi iaf hållt oss friska och sambon har klarat sig såhär långt, tur det för imorgon är det dags. Dagen med ett stort D är kommen och operation står i kalendern. Mer om det imorgon.

Resten av veckan har vi fixat allt vi behöver för att vara så förberedda som möjligt på att reda oss utan sambons hjälp då han kommer bli sängliggandes ett litet tag. Hemmet är städat, en ny torktumlare är på plats i tvättstugan, mat finns i kyl och frys, en gran är hemtagen och dessutom klädd, alla julklappar är klara och inslagna och skruttans lucialinne är nystruket och kronan förbered med batteri och gejser. Det känns riktigt skönt att ha allt under kontroll, så jag förhoppningsvis kan få allt annat att bara flyta på ett tag framöver. Som tur är har jag familj och vänner vid sidan om mig som erbjudit sig att ställa upp om jag behöver. Hoppas vi ska klara oss utan att ringa krissamtal men det känns så oerhört skönt och tacksamt att det finns dem som ställer upp i vått och torrt. Tack för att ni är ni!

Nej nu är det minsann dags satt krypa ner, det är en stor dag imorgon!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebeckamariamollheden

Denna blogg handlar om min vardag, allt ifrån studier, jobb och inredning till husägare, känslor och rollen som mamma. Välkommen!

RSS 2.0