Blandade känslor
Ikväll har vi varit på besök på förlossningen och fått både information och sett lokalerna. Ett besök som jag hade sett fram emot för att få veta lite vad som väntar. Men också för att få mer kött på benen vad gäller bedövning och hur dem jobbar.
Det började bra med ett bildspel och massa information om vägen till förlossningen. Det såg ut att vara lätt att ta sig iaf så långt. Men alla tester som skulle tas på bebis efter födsel var lite skrämmande och allt som kunde ske under förlossningen. Bilden på en bebis de utförde pku test på kunde jag inte se, jag fick titta bort. Det var känslomässigt.
När vi sedan skulle in i en förlossningssal och få info om all bedövning ville jag backa tiden. Dessa nålar och sprutor skrämmer skiten ur mig. Jag är så fuktansvärt rädd för både smärta, nålar och sprutor. Ni tänker säkert "hur ska hon klara en förlossning". Tro mig, jag tänker samma sak. En obligatorisk nål i handen och smärta som är oundviklig. Jag kommer inte undan något av det. Det är försent, tiden kan inte spolas tillbaka och gjort är minsann gjort!!
Jag längtar så efter vårt pyre men fy attan vad jag inte vill uppleva en förlossning. Jag är inte redo för det, inte alls!! Jag kan ärligt säga att jag grät av skräck och rädsla när vi åkte hem. Jag står för det! Har inte tänkt på förlossningen sedan jag blev gravid, däremot innan, och nu när vi är så nära. Knappt sex veckor kvar och jag känner lite ånger över att vi gjorde besöket ikväll samtidigt som jag tror vi har nytta av det. Får försöka smälta detta, tänka på vår belöning och se allt det goda och lyckliga. Det kommer trots allt ett pyre till världen som är ämnat för oss, som tillhör oss. VÅR BEBIS!! 💕
Kommentarer
Trackback
