Lite lugnare
Mina hormoner har nog minsann varit lite lugnare iaf denna veckan. Jag har inte gråtit för minsta lilla och inte heller gapat för minsta lilla. Skulle säga att jag varit ganska stabil. Haha..
En vecka har gått sedan sambons op och han verkar nu ha kommit över perioden då det gör sådär fruktansvärt ont. Värktabletterna har han dragit ner på, tror ite ens han tar några alls längre. Det känns skönt och nu följer vi bara med läkningsprocessen och hoppas på fint resultat.
Igår hade jag städ och rensningsdag som jag tidigare nämnt. Alla papper sorterades och pärmarna är nu felfria och ordningställda. Idag har jag försökt hålla lugnt tempo, men ni som känner mig vet att jag inte kan låta bli.
Rensade klart sista kartongerna i litens rum och bar iväg dem till källarförrådet. For med sambon en sväng till biltema och hem till svärmor och svärfar för att hämta virke. Sambon samlar på sig dagsprojekt han kan sysselsätta sig med. Sedan tog jag fram litens kläder och annat smått och gott. Tog bort prislappar och grejer, plockade ner smått och gott lite provisoriskt i byrån (jag planerar ny byrå, i smyg för sambon). Plockade fram kläder och sängkläder och har börjat tvätta upp dessa inför litens ankomst. Sakta men säkert och en bit i taget förbereds allt.
Kommande projekt blir att bädda sängen och vagnen, plocka in kläderna i byrån, ställa ordning med skötbord och bilstol, (som vi ännu inte införskaffat) packa förlossningsväskan och förbereda så allt står klart när det väl är dags. Jag är en planerare som ni säkert förstått och gillar absolut inte att vara oförberedd.
Dags att knyta sig ner i sängen och ladda för en ny spännande vecka, godnatt!
Tung
Jag börjar känna mig tyngre, får mer och mer halsbränna och ryggen börjar ta stryk. Kan knappt klä på mig byxor, strumpor och skor. Känns som blodet hinner rusa till huvudet och luften ska gå ur mig fullständigt. Nästan som om jag ska slå i backen. Det är otäckt. Fram till för en vecka sedan lände jag mig "näst intill" som vanligt. Visst hade jag börjat drabbas av halsbränna och även höft smärtor lite då och då. Men nu börjar allt bli mer påtagligt. Jag är ingen frisk fläkt direkt som pinar på som förut. Mer som en stor elefant som kommer lunkande med hjärtat i handen. Usch, jag låter gnällig! Men det börjar på riktigt bli tungt nu och jag känner av allt mer. Därför hoppas jag veckorna går fort nu. Inte för att jag ska få sova utan mest för att kroppen inte ska behöva ta stryk och känna sig så tung. Dessutom längtar jag efter liten och önskar vi befann oss i mars så att vi får träffas, hålla om vår klimp, snosa och gosa. Ge liten den kärlek som förtjänas, kärleken från mor och far till barn. Älskad!!
Full aktivitet
I torsdags kväll var det full aktivitet i magen. Det var så kraftiga rörelser att båda Robin och jag på riktigt kunde njuta av att känna vår bebis. Vi låg i sängen en bra stund den kvällen och kände vårt mirakel sprattla och ha sig. Robin log och skrattade när bebis sparkade så hårt att det nästan gjorde lite ont på mig. Med bebis tryck från insidan och Robins från utsidan kändes det rejält. Men det är ju ingen smärta så, snarare lyckorus! Lyckan for genom hela min kropp och jag kunde inte sluta le, inte sluta skratta. Jag finner inte riktigt några ord för hur jag kände mig, inga mer ord än lycka för det går inte att sätta ord på. Det är magiskt att få uppleva och jag försöker njuta av varje minut under graviditeten.
Jag har haft sådan tur såhär långt att jag fått må så bra som jag gjort och att jag inte haft ondare någonstans än att det varit överkomligt. Jag är lättad efter alla skräckexemplar som man fått höra om. En graviditet behöver inte innebära kräkningar från dag ett, foglossning i tidigt skede eller vad det nu än må vara. Det finns dem som har en lätt graviditet och faktiskt mår relativt bra hela vägen. Dessa exemplar borde också lyftas fram allt oftare istället för skrämsel. Det gäller för mig också förlossningshistorier vilket jag kan känna oro för. Jag är nämligen ingen människa som trivs i sjukhusmiljö och inte heller med nålar och prover och annat som har med vård att göra. Det både skrämmer mig och dessutom ibland äcklar mig. Därför hoppas jag på en lätt förlossning.
Jag är en av dem som såhär långt, vecka 30, mått relativt bra. Egentligen har jag bara lidit av trötthet dem första tretton veckorna, några enstaka klök vid tandborstning och sedan haft lite problem med smärta i rygg, svank och höfter. Antagligen mildare grad av foglossning. Men det har varit överkomligt och inte hindrat mig från jobb eller annat. Så peppar peppar är det för mig än så länge inget jobbigt att vara gravid, och som så många säger; att vara gravid är inte att vara sjuk, det är ett tecken på att kroppen är frisk.
Glukosbelastning
Fy tusan vad glukosbelastning är sött och smakar otäckt. Att hälla i sig det en tidig morgon när man bara vill äta en riktigt god frukost är ingen höjdare. Var man inte hungrig innan man hällde i sig det där söta så är man det efteråt kan jag säga. Hungern börjar sätta in ordentligt och jag längtar bara efter mat. Bättre blir det inte av att kolla på Nyhetsmorgon där dem gör julmat och grejer. Hej hopp en halvtimme kvar sedan ska provet tas och efter det får jag äntligen åka härifrån och äta lite frukost!! Läääääängtar!!
Mysig lördagsmorgon
Idag har vi en mysig lördagsmorgon tillsammans. Båda var på julfest igår och är lite trötta, jag på grund av sen kväll och hjärtat säkerligen på grund av ölen. Iaf ligger vi här tillsammans med varsin hand på magen och känner på rörelserna från den lille krabaten som vi skapat. Det är så häftigt, att ett litet barn växer i min kropp och att faktiskt vi tillsammans har skapat denna individ.
Det känns fortfarande lika overkligt trots att jag ju mer tiden går kan känna den lille där inne. Att Robin också allt mer från utsidan på magen kan känna litens rörelser är så fantastiskt. Det är en underbar och helt otrolig upplevelse att få dela med mannen i mitt liv.
Det ska bli så spännande att i mats få se vad det är för en liten individ som gömmer sig där inne. Vi vet inget om dig lilla barn men vi ska minsann göra allt som står i vår makt för att du ska få den bästa av uppväxter. Vi ska skydd dig med våra liv som insats 💗
Lille krabat
Imorgon är det dags för ett nytt besök hos BM igen. Antar att vi ska mäta och väga, samt lyssna på hjärtat igen. Säkerligen också prata om mina motionsvanor, det tycker hon om min BM. Nu när vi kommit så långt som vi gjort antar jag att vi även kommer prata om att anmäla oss till föräldrakurserna. Tycker det ska bli himla roligt samtidigt som vi har så mycket som händer och ska göras nu att jag knappt känner jag har tid för massa träffar. Men det är något som jag ändå ser fram emot så vi ska minsann finna tiden till det.
Idag drar det i ligamenten så tror minsann magen och den lilla krabaten växer där inne. Inte nog med det så växer nog håret också på vår lille krabat för idag lider jag av sådan extrem halsbränna. Den är fruktansvärt olidlig och inte ens min lilla kompis samarin har hjälpt. Fruktansvärt men när krabaten väl äntrar världen så kommer allt att ha varit värt upplevelsen. All smärta och obehag kommer med all säkerhet att vara som bortblåst. Älskade lille krabat nu önskar vi att tiden gick lite fortare!! 💗
Rörelserna blir tydligare
Jag vet inte vart eller rättare sagt hur jag ska börja. Jag känner sådant lyckorus!! Sedan härom dagen när jag kände en spark för första gången har jag inte känt en sådan tydlig spark igen. Visst har jag känt när det tryckt ordentligt i magen som om bebis vänder på sig. Men nu ikväll känner jag massor hela tiden. Det är till och med så pass skarpt att Robin kunde känna en liten liten rörelse när han hade handen mot magen. Jisses jag skulle kunna sväva iväg och skriva om och prata om denna stunden i evigheter. Men jag vet att det skulle bli lite väl mycket för er läsare så jag håller det kort men lyckosamt. Det är en alldeles fantastisk upplevelse som ger mig ett evigt leende. Älskade lille bebis som vi längtar efter dig!! 💗
Första sparken
Tror minsann det var första sparken jag precis kände. Antingen var det en fot eller en hand, spelar igen roll för en rörelse var det minsann. Tydlig dessutom! Super häftigt, jag blir alldeles till mig. Kan inte sluta le, jag bara drar på smilbanden. Så otroligt härligt att få nya små bekräftelser på att bebis är där i magen, jag som varit så nojjig. Extra härligt att det kom en så tydlig rörelse för första gången när vi är hemma tillsammans, både Robin och jag. Så jag kunde dela med mig av känslan direkt till honom.
Denna tid vi går igenom går inte att beskriva. Det är otroligt roligt, häftigt, spännande och nervöst, ja allt på en gång. Sann glädje och jag längtar efter bebis mer och mer för varje dag som går. Snart, snart är vi där!! 💗
Hjärtljud
Idag har vi träffat vår BM igen för att prata om hur det är och hur vi mår. Givetvis var hon på mig igen med motionen och påpekade att det är viktigt. Så jäkla mig, dags att verkligen ta tag i det så vi börjar med squash ikväll. Iaf så var allt annars bra och inga konstigheter. Vi bokade in fyra nya tider varav den ena är glukosbelastningen. Alltid låtit vidrigt i mina öron så jag kan inte påstå att jag ser fram emot det. Men göras ska det. Så fick jag mitt moderskapsintyg att skicka till fk samt en skiva med massa barnvisor. Så nu kan vi spela för bebis där hemma och bara mysa.
Iaf var det som sagt inga konstigheter och eftersom jag berättade att jag varit nojjig över att inte känt av bebis ännu så fick vi lyssna på de små hjärtljuden. Himmel så skönt att få höra dem. Lät som dem slog så himla snabbt men BM sa att det slog alldeles normalt. Mellan 110-150 slag i minuten. Lilla bebis som du lugnat mig, nu vet jag att du fortfarande har det bra!! 💗
Kullerbyttor
Himmel och pannkaka! Bomber och granater! Har börjat vakna nattetid/tidig morgon av en jäkla smärta i magen. Det för ondare än magknip, ni vet när det kniper så in i helvete i magen och man hoppas det ska hjälpa att bajsa. Kan säga att denna smärta gör ännu ondare. Det är så pass att jag knappt kan vända mig i sängen och inte heller resa mig upp. För en timme sedan hände det återigen. Min teori, och Robin verkar hålla med om det, är att bebis gör kullerbyttor eller på något vis vänder sig. Det känns så iaf, för det är som ett rejält tryck mot buken och magen. Nästan som om bebis ville ta sig ut det hållet också. Men bebis får minsann stanna i magen ett litet tag till för att växa och utvecklas till att bli så välskapt som möjligt. Vi vill ju bebis det bästa och det kommer bli så om bebis stannar lite till i magen, sådär 20 veckor till. Men sen älskade lille krabat är du absolut välkommen ut till oss för att förgylla vårt liv ännu mer!! Älskade liten 💗
Halvvägs
Nu är vi halvvägs genom graviditeten. Det känns fortfarande lite overkligt trots att vi sett bebis hjärtslag och hur bebis rör sig på ultraljudet. Jag har mått himla bra såhär långt under graviditeten bortsett från en enorm trötthet dem första veckorna. Då sov jag mestadels så mycket jag bara kunde och hade möjlighet till. Kan inte påstå att jag mått särskilt illa egentligen, visst har jag varit känslig för illaluktande dofter/stanker och velat kräkas men det har klarat sig himla bra. Enda gångerna som jag egentligen kräkts är några få tillfällen, en sådär fem gånger kanske, vid tandborstning. Det har jag varit lite känslig för, borsta tänderna, vilket jag aldrig varit innan.
Som sagt har jag annars mått förvånansvärt bra och magen har växt på flitigt. Vilken skillnad när man ser en bild som är tagen samma vecka som vi kissade plus på stickan mot en bild som är tagen denna veckan. Det syns att någon ligger där i magen och växer sig stark och fin för att komma ut i världen och göra oss till dem lyckligaste föräldrarna i världen.
Än har jag inte börjat känna bebis rörelser riktigt. Det beror på att moderkakan ligger framför bebis och liksom tar emot och dämpar rörelserna. Jag längtar ivrigt efter att bebis ska växa allt mer så att moderkakan inte längre har kraft att ta emot på samma sätt. Vill uppleva känslan av första sparken och kunna låta min älskade sambo och bebis blivande pappa få känna på magen också när vårt mirakel gör sig påmind om att vilja komma ut till oss. Fantastiska känsla!!
Vad gömmer sig..
Såhär en vecka efter UL så börjar jag bli allt mer nyfiken. Vad är det för liten krabat som gömmer sig i magen egentligen?! Är det en söt liten prinsessa eller en charmig liten prins? Är du lille knyte en tjuris och envis krabat eller mest blyg och försynt? Blir du en liten gymnast eller fotbollsproffs?
Du gör mamma så nyfiken! Jag kan knappt bärja mig tills vi ses. Det känns som en evighet till dess samtidigt som vi bara har halva vägen kvar. Älskade knyte, vi ska ge dig det bästa av världar du nånsin kan önska!!
Babylycka
Nu är det helt officiellt, vi ska bli föräldrar jag och min sambo. Familjen och de närmsta vännerna har vetat ett litet tag och idag efter vårt UL gick vi ut med den stora nyheten till "allmänheten". Vilken upplevelse att vara med om ett UL, allra helst ett som berör en själv. Tänk att det i min mage växer ett litet knyte som vi skapat, ett knyte som ska växa upp med oss. Det är en obeskrivlig känsla. Kan säga att jag precis innan var så nervös över att kanske få beskedet om två bebisar, eller att det inte var någon bebis alls. Men så släppte alla känslor på en gång,
Bilden visade plötsligt ett knyte, vårt knyte, och mina tårar gick inte att hejda. Inte heller mitt leende och skratt. Där låg vårt knyte, vår bebis. Hjärtat slog så fint så och huvud, armar, ben och allt annat såg också bra ut. Det kändes skönt att höra och det var en riktigt fantastisk upplevelse. Det går inte riktigt att sätta ord på, känns som jag mest babblar på.
Datumet som först var satt för BF föll på 13 mars 2014, men enligt UL blev vårt BF nu istället 22 mars 2014. Så om UL stämmer ska bebis födas på sin mormors födelsedag. Vi får se när bebis känner sig redo för att möta oss blivande föräldrar och resten av världen. Oavsett när så är bebis oerhört välkommen. Vi väntar och längtar med spänning till vårt allra första möte. Bebis vi är så stolta över att få bli dina föräldrar, det är riktig Babylycka som infunnit sig!! <3
