Idag var det dags för årets utvecklingssamtal på förskolan. Pedagogerna hade satt ihop en fin PowerPoint där dem presenterade skruttans utveckling under det gångna året. Hon beskrevs som en glad och social tjej som samspelar fint med sina kompisar och pedagoger och är snäll emot dem. Hon pratar mycket och tydligt, leker med både stora och små barnen och allt mer med sina jämnåriga kompisar. Förut lekte hon mest med dem äldre barnen. Hon tar gärna med sina mindre kompisar oh visar dem saker som att kissa själv och annat som hon är stolt över att kunna.   Pedagogerna tyckte detta var mycket positivt eftersom hon på så sätt hjälper  dem små i sin utveckling. Hon räknar och sorterar, sjunger och rimmar. Dem hade så mycket fint att säga om vår skrutta, men inlägget skulle bli super duper långt om jag skulle skriva ner allt som det pratades om. Hennes utveckling går framåt och det är en tös att vara stolt över. Det kändes oerhört roligt att höra och jag kände mig som en av världens  stoltaste mammor när jag tog skruttans hand och åkte hem från förskolan i eftermiddag. Vår stora lilla skrutta, så bra på alla sätt och vis.

Vilka härliga lediga dagar vi haft, dem har bjudit på minst sagt velande väder, allt från solsken till snöfall. Vi har hunnit träffa både vänner och familj i flera omgångar. Grillat och ätit påskmiddag, gått på äggjakt, busat och lekt. En sväng till bondgården för att titta på årets kosläpp, massa galna glada kossor som sprang ut på bete för första gången i år. En stund i badhuset för lite varmt och härligt bad och plask. Och badrummet har tagit sig ytterligare några kliv på vägen och elcentralen har bytts ut från stenålders till 2000-tal. Ja en härlig påsk, fyra underbart sköna dagar och nu bäddar vi ner oss för att ladda om för ännu en veckas jobb, en kort sådan. Tisdag till fredag.

Tiden springer på minst sagt och vi hinner med lite av varje. Senaste veckorna har vi hunnit en bit med båten och vi hoppas snart vara klara för sjösättning. I helgen blev det avtäckning och kapellet är numera påmålats istället för presseningen. Det känns jäkligt skönt. I badrummet går det också framåt, taket på plats och väggarna är täckta. Nästa moment är att lägga golvvärmeslingan och sedan ska det flytspacklas.

Vi har myst, njutit av sol och grillning, tagit några varma härliga bad i tunnan och lekt på tomten. Tagit små små promenader, plockat blommor och påskris och odlat gräslök, tomat, citronmeliss och potatis. När solen inte visat sin starka sida har vi myst inomhus, kollat på film och läst böcker. Umgåtts med nära och kära och faktiskt haft det riktigt bra.

Mannen sliter på med badrummet medan skrutt och jag försöker hjälp i den mån vi kan. Men mest håller vi oss undan för att inte vara i vägen allt för mycket. Min kropp har börjat säga ifrån också varför jag försökt dra ner lite på mitt tempo och vila ofta. Men med spring i benen och full av rastlöshet så samarbetar inte hjärnanoch  kroppen vilket kroppen får lida ordentligt för. Ska försöka lyssna mer på kroppen så den inte går sönder, har ju en bit kvar innan det är dags för bebis att komma till oss.

Härom kvällen gnällde skrutt över ont i tanden när vi borstade tänderna, det gick över och hon sa inte mer. Men morgonen därpå gnällde hon igen och vi tyckte att då borde vi ringa tandläkaren. Skruttan som tidigare inte gillat att borsta tänderna och dessutom visat lite rädsla för ett tandläkarbesök reagerade helt oväntat. Hon var fullt öppen för ett besök hos tandläkaren. Ville helst inte till skolan den dagen utan ville gå till tandläkaren. Hon hade minsann en konstig tand och skulle gapa stort och säga "ahh".  Tandläkaren skulle till och med byta hennes tand. Förstå chocken hos oss, vem var hon vår lilla tjej? Vart kom vändningen ifrån?