Blod i överskottskräket
Lillskrutt precis som storasyster överskottkräks vilket inte är ovanligt hos bebisar. Så vi har liksom inte varit särskilt oroliga över det, allra helst inte eftersom det är mindre än vad storasyster kräktes efter måltid.
Men så igår var överskottet väldigt blodigt, både färskt och gammalt. Jag tyckte inte mina bröst vart såriga, endast en liten "vårta" i ena bröstvårtan som var pytte pytte lite rödare. Så dwt kändes märkligt om blodet skulle komma därifrån när det var så mycket. Ringde slutligen rådgivningen som ville vi skulle åka in till akuten. Väl där blev vi skickade till barn som tog emot oss och undersökte lillskrutt. En pigg och fin liten tjej, inga synliga sår i munnen eller andra tecken på sjukdom. Läkaren drog slutsatsen att blodet skulle kunna komma ifrån mina mjölkgångar. Vi fick åka hem igen, avvakta och hålla koll. Om det skulle eskalera eller inte avta så är det åter till barn som gäller för ttteröigare undersökning.
Sedan vi kom hem igår kväll har det inte kommit något överskott och inte heller något blod. Lillskrutt har dessutom för fjärden gången sedan i fredags sovit en hel natt, 23:00-06:30. Helt underbart för en annan att sova men inatt har oron varit framme. Vaknat så många gånger och lyssnat så hon andats, det där blodet i överskottet satte verkligen fart på min oro, det gav mig små skakningar i händerna till och med. Hoppas det var som läkaren trodde och att det är över nu.
Hela nätter
Sedan lillskrutt kom har jag inte fått sova en hel natt, vilket är lite ovant för mig. Storasyster sov hela nätter efter sådär en vecka och det var så skönt. Det gav ju oss sömn hela nätterna och man var inte lika trött. Självklart har jag räknat med vakna nätter med bägge barnen redan innan jag blev gravid. Men oj så bortskämda vi blev med storasyster, kanske kan det bero på att mjölken inte rann till så att hon flaskmatades. Det ger ju lite annan mättnad.
Lillskrutt ammas och har gjort sedan start, vilket fungerar alldeles utmärkt. Vi har fått använda amningsnapp från början eftersom hon hade svårt att greppa bröstet utan. Men sedan knappt två veckor tillbaka har vi slutat med den och hon tar bröstet super fint. Nätterna har vi varit uppe en gång för amning hon och jag sådär runt 2-3. Man blir rätt trött, allra helst när man varit van att sova hela nätter. Men så plötligt händer det, två nätter i rad!! Vi har fått sova 23.30-06.00 och 23.30-07.00. Helt fantastiskt, helt underbart! Jag kan inte låta bli att undra hur det är möjligt och vad det beror på. En teori är att hon haft det varmare eftersom vi lagt över hennes täcke nu istället för filten. Hon har varit så varm innan att täcket skulle fått henne att svettas, men nu ha nätterna blivit svalare och då hjälper ju inte riktigt filten. Säkert inte anledningen utan bara något jag fått för mig. Antagligen bara engångsförtelser men oj så härligt, jg kommer leva länge på dessa två nätters sömn. Tack lillskrutt 💕
Allt starkare
Lillskrutt blir allt starkare för var dag som går. Huvudet lyfts mer och mer och det sparkar och sprattlas som bara den. Hon har också börjat greppa lite lätt. Inga vändningar ännu men hon trycker på bra med armar och ben. Tar sig nästan lite smått krälande fram. Nacken blir allt stabilare och hela kroppen också. Vår lilla lillskrutt, så duktig.
De senaste dagarna har vi också tränat på att amma utan amninganappen. Lillskrutt är jätte duktig och det går bättre och bättre för varje dag. Så länge vi har det lite lugnt runt oss så sköter hon ätande exemplariskt utan amningsnappen. Heja oss!!
2 månader
Idag är lillskrutt två månader gammal. Om man ser till ålder så är två månader ingenting, lillskrutt är fortfarande vår lilla bebis och minimänniska. Så liten och ömtålig. Men tidsmässigt överlag känns två månader som "lång" tid, allra helst när man väntar på något. Det känns som lillskrutt varit hos oss i all evighet så därför känns dessa två månader som jätte lång tid.
Utvecklingen går sakta men säkert framåt. Kontrollen idag visade en längd på 53,5 cm och en vikt på 4200 gram. Kurvan följs jätte fint och det känns kanon. Lillskrutt skrattar och ler, pratar med oss, mer vaken på dagarna numera, håller oss dessutom vakna dag som natt, äter och sover en del. Än rullas det inte runt från mage till rygg eller tvärtom men däremot så rullar hon sig till sidan från rygg. Vi har inte bråttom, allt har sin tid. Så länge lillskrutt är frisk och utvecklas så får allt ta den tid det tar. Kanske hon inte kommer vara lika tidig som storasyster, men det gör absolut ingenting. Hon är lika bra för det.
Älskade lillskrutt, din storasyster kom och gav oss en ny mening med livet, sen kom du och gjorde meningen med livet komplett. Ni fyller våra dagar med gråa hår och frustration, tur är att kärleken och glädjen är starkare och tar överhand 💕
Sömnlöst
Här halvsitter jag i sängen med lillskrutt i knäet. Damen som ätit sitt nattmål men som absolut inte är trött oxh ska sova. Det sparkas och fäktas för fullt, pratar och ler stort. En dam som är på bra humör, mitt i natten. Mamma däremot är inte på humör för att skratta och prata. Mamma vill bara låta John blund stänga igen ögonen som fladdrar och sova. Jag är så fruktansvärt trött och ögonen som sagt bara fladdrar men så länge lillskrutt är vaken kan jag inte bara stänga mina ögon och sova. För gör jag det och har henne i min säng kommer storasyster (som kommit och krupit ner hos oss) att rulla över henne. Har jag henne i hennes egen säng kommer hon att gny av ensamhet. Hur jag än gör blir det ingen sömn förrän hon vill sova. Nackdelen med spädisar och småbarn, dem liksom lite styr ens liv ibland mot ens vilja.
Om det förkommer stavfel i inlägget beror det på mina fladdrande ögon, godnatt eller godmorgon...
Tuffa kvällar/nätter
Att amma tar på krafterna. Storasyster ammades inte då min mjölk inte rann till riktigt. Antagligen för att jag kände mig stressad, osäker och ovan, det var ju första barnet och man hade ingen aning om hur saker och ting skulle vara. Jag försökte få till amningen men mådde allt sämre och till slut fick jag bestämma mig. Det gick inte att stressa mig själv med att försöka få till amningen för det gjorde både mig och storasyster illa, så det fick bli flaska och ersättning. Men hon har blivit barn för det.
Med lillasyster däremot har jag varit lugnare, barn nummer två och man känner sig lite tryggare. Så trots mil mjölkstockning och infektion i livmodern kände jag på för att då till amningen. Jag ville så gärna ge det ett försök med lillasyster. Det har varit kämpigt och det tog tid innan vi fick till det ordentligt. Vid ett fåtal tillfällen fick vi ge henne en liten skvätt ersättning efter bröstet för att hon skulle vara helt nöjd. Men lillasyster ammas och när hon var en månad hade vi fått till det ordentligt. Mjölken rann till och hon klarar sig på enbart min bröstmjölk.
Men jisses vilken pärs det kan vara, hade jag ingen aning om eftersom jag inte helammat tidigare. Tillväxtdagarna är super jobbiga, allra helst eftersom lillasyster kör sitt tillväxtrace om kvällar om kvällar och nätter. Runt sju på kvällen börjar hon sen sitter jag i princip och matar konstant fram till elva tiden. Får sova max två timmar sen är det dags igen. Vissa gånger somnar jag ifrån henne när jag liggammar och på morgonen är jag knappt människa. Så tuffa kvällar och nätter är det gott om och kag känner mig många gånger utmattad. Men jag är ändå glad att amningen fungerar och lillasyster får i sig mat så hon växeroch utvecklas. Det får helt enkelt vara värt lite utmattning.
Kvällsbebis
Lillskrutt är nu över en månad gammal och man trodde det skulle ha blivit lite rutin på livet. Men, jag har insett att amning och rutin inte faller samman riktigt. Att äta samma klockslag varje dygn kan man verkligen bara glömma. Här äts det lite då och då och när tillväxten kommer sådär en gång i veckan under några dygn så är det bara att ställa in sig. Matning hela kvällen och långt in på natten. Om jag är trött?! Så in i norden!! Det är en riktig liten kvällsbebis vi fått minsann. Hoppas lite att det ska ändras, har hellre bökiga dagar än nätter så att jag får sova.
I övrigt går det annars bra och jag tycker det är en snäll liten tös vi fått. Hon växer på sig allt mer och det syns på henne. Vikten börjar ta fart och kinderna börjar bli lite runda, men hon är fortfarande nätt och kroppen är proportionerlig.
När man har en storasyster med dockvagn och massa dockor är risken stor att man får åka dockvagnen
1 månad
30 dagar, en hel månad, det är vad som gått sedan den där morgonen då lillskruttan kom till världen. Att hon funnits hos oss så länge men ändå så kort tid, det känns trots allt som hon alltid funnits hos oss på något vis. Hon har redan blivit en sådan självklar del av vår familj, vår lillasyster.
Hon börjar redan bli en egen individ som sover, äter, kissar och bajsar. Känns som jag mestadels byter blöjor och mjölkar, haha. Alla redan har lillskruttan börjat bli stark i nacken, hon ler lite lätt sådär gulligt ibland och har även börjat vara lite mer vaken och "närvarande". Ja hon är en alldeles perfekt liten lillasyster och dotter. Jag fylls av så mycket glädje över att få följa även detta lilla barn genom livet, att få spendera varje dag resten av mitt liv som hennes mamma.
Infektion
Det har varit tyst här länge nu, med anledning. När vi kom hem från BB söndagen den andre juli vart allt frid och fröjd. Amningen gick bra, sömnen likaså, jag var pigg och mådde bra och storasyster har varit så duktig med lillasyster. Jag fick liksom till och med en känsla av att allt var för bra för att vara sant.
Baam!! Så var givetvis fallet.
Natten till fredagen den sjunde började mitt vänstra bröst att ömma och senare inte fredagen fick jag feber och frossa. Slutade med att vi ringde till BB som välkomnade oss in. Fick pumpa, alvedon och diklofenak och sedan la dem fetvadd mot det röda och ömma bröstet. Blev hemskickad i hopp om att kunna få bukt på det själv. Tyckte själ det kändes rätt okej på lördag morgon men icke. Vid lunch kom smällen igen, rejäl feber och frossa och bröstet började ömma igen. Bäddade ner mig och sov en massa. Vaknade dock och hade ont i magen också och efter någon timme när inget hjälpte ringde jag till BB igen, dem skickade mig till akuten. Halv elva en lördag kväll satt jag mig med världens frossa, magont och ett ömmande bröst i bilen med min åtta dagar gamla lillskrutt och körde mot akuten. Sambon fick stanna hemma med storasyster som sov.
Efter wn immes väntan på akuten blev det min tur och det kändes som jag suttit dör i hundra år. Dem kollade blodtryck och puls och skrev ner min historia om varför jag sökte vård. Ringde på jourhavande gynläkare och tog blodprover på mig. Proverna visade på riktigt höga infektionsvärden, en mjölkstockning och misstänkt infektion i livmodern, och att bli inlagd vart ett faktum. Meddelade sambon, mamma och pappa och sedan rullade dem upp mig och lillskrutt till gyn. Jag kände mig ensammast i världen och så jäkla liten, hur skulle jag ta mig genom detta.
Söndag morgon kom efter en jääätte lång natt av skakningar då jag frusit så och sambon kom för att ge mig och lillskrutt lite kläder. Jag skulle bli kvar ett par dagar eftersom mina värden inte sjunkt något och slutligen bestämde vi också att skriva in sambon för att han skulle vara där och backa upp mig med lillskrutt. Jag grät floder, frös och svettades, ammade, fick vätska i dropp och saknade min stora tjej något gud förbannat. Hon hade det bra med faster, massa bus och lek och fick dessutom åka på sjön och träffa både farmor, farfar och morfar.
Tisdagen kom och äntligen hade mina värden vänt, urinodlingen visade inget och inte heller blododlingen. Nu ville dem invänta odlingen på livmodern och kämpa ner mina värden ytterligare en bra bit så jag fick stanna en natt till. Fick en kort permission för att väga lillskrutt hos bvc och sedan skulle jag tillbaka för en ny dos antibiotika. Att värdena gått ner, en kort permission och frisk luft och ett härligt morgonsamtal med skruttan gjorde susen. Ny energi och nu jäklar skulle jag hem. Duschade av mig och klädde på mig, hämtade mat själv i matsalen och febern var bortblåst.
Onsdag och nya prover, sambon var tvungen att åka hem för att ta emot vår nya panna och under tiden kom läkaren med härliga besked. Värdena hade gått ner ännu mer och jag skulle bli satt på tabletter istället för intravenös antibiotika och dessutom skulle jag få åka hem. Kan ni förstå lyckan, att få komma hem efter alla dessa dygn instängd på ett sjukhus. Det var som att bli släppt ur fängelse.
På hemmaplan kämpar vi nu på med antibiotika och ammar och masserar, håller brösten varma och kämpar för att slippa återvända. Få tusan så dåligt jag mått, aldrig förr har jag varit så sjuk. Det var fruktansvärda dygn och jag är ärligt super rädd att bli där igen. Så jag undviker kyla, burrar in brösten när jag ska gå ut och gör allt för att hålla värmen uppe. Jag ska bli helt frisk och ska minsan inte tillbaka. Nu ska jag vara hemma hos mina barn och ta hand om dem, mitt liva glädje!
Lugna nätter
Jag är lite i chock. Allt har gått fint sedan lillskrutt kom till världen. Förlossningen gick bra och som tidigare nämnts klarade jag mig på enbart lustgas denna gången. Fick sy några stygn men upplevde inte alls den svullnad och ömhet efteråt som med skruttan för tre år sedan. Det verkar läka fint. Amningen kom också igång och det känns otroligt fint och lite som en vinst. Jag känner att jag är värd lite medgång efter att ha fått kämpa så otroligt med amningen förra gången. Jag känner mig pigg också, nästan oförskämt pigg och orkar så mycket mer. Det kändes bra att lämna BB i söndags förmiddag för att få komma hem och starta vår vardag som en familj om fyra.
Hemma har allt rullat på fint också, amningen håller i sig och lillskrutt äter på fint. Hon är liten som bara den och drunknar i nästan alla sina kläder, en nätt liten dam. Äter och sover mest hela dagarna; självklart har det blivit ett och annat blöjbyte också. De två första nätterna hemma var lite som på BB, jag var uppe några timmar insträck och bara matade oh matade vilket resulterade i att jag inte fick mycket till sömn. Men jag har en sådan klippa till sambo och far till mina barn som avlastat mig på dagarna så jag kunnat ta igen en timme eller två. Han är värd allt i världen.
Som ni antagligen förstått vid det här laget så är alltså lillskrutt en väldigt snäll liten bebis. De senaste två nätterna har hon dessutom låtit oss alla sova väldigt bra. Har varit uppe en gång per natt och då max en timme och sen har vi fått sova till halv åtta. Jag är lite chockad över att hon sovit så bra, ja egentligen över att allt flyter på så fint denna gången. Jag hoppas det ska hålla i sig, att vi ska slippa stora bakslag. Små hinder vet jag att vi kommer möta men dem är jag rätt säkert på att vi kan ta oss över, men jag hoppas dem stora hindren undviker oss för dem behöver vi inte. Skulle dem dock komma ska vi besegra dem också, vi är starkare än någonsin.
