Tuffa kvällar/nätter
Att amma tar på krafterna. Storasyster ammades inte då min mjölk inte rann till riktigt. Antagligen för att jag kände mig stressad, osäker och ovan, det var ju första barnet och man hade ingen aning om hur saker och ting skulle vara. Jag försökte få till amningen men mådde allt sämre och till slut fick jag bestämma mig. Det gick inte att stressa mig själv med att försöka få till amningen för det gjorde både mig och storasyster illa, så det fick bli flaska och ersättning. Men hon har blivit barn för det.
Med lillasyster däremot har jag varit lugnare, barn nummer två och man känner sig lite tryggare. Så trots mil mjölkstockning och infektion i livmodern kände jag på för att då till amningen. Jag ville så gärna ge det ett försök med lillasyster. Det har varit kämpigt och det tog tid innan vi fick till det ordentligt. Vid ett fåtal tillfällen fick vi ge henne en liten skvätt ersättning efter bröstet för att hon skulle vara helt nöjd. Men lillasyster ammas och när hon var en månad hade vi fått till det ordentligt. Mjölken rann till och hon klarar sig på enbart min bröstmjölk.
Men jisses vilken pärs det kan vara, hade jag ingen aning om eftersom jag inte helammat tidigare. Tillväxtdagarna är super jobbiga, allra helst eftersom lillasyster kör sitt tillväxtrace om kvällar om kvällar och nätter. Runt sju på kvällen börjar hon sen sitter jag i princip och matar konstant fram till elva tiden. Får sova max två timmar sen är det dags igen. Vissa gånger somnar jag ifrån henne när jag liggammar och på morgonen är jag knappt människa. Så tuffa kvällar och nätter är det gott om och kag känner mig många gånger utmattad. Men jag är ändå glad att amningen fungerar och lillasyster får i sig mat så hon växeroch utvecklas. Det får helt enkelt vara värt lite utmattning.
Kommentarer
Trackback
