19 april, 18:22
Att vakna upp till en telefon som ringer vid halv sju på morgonen är inget man räknar med direkt. På displayen står det mamma, och första tanken var: Vad har jag gjort nu?! Dumma tanke, borde ha förstått vad det var frågan om men kopplade verkligen inte. Då hade sjukhuset ringt och ville att May-Lis och mamma skulle komma in för morfar var dålig. May-Lis hade för övrigt inte hunnit kontakta mamma eftersom morfar åkt in med ambulans så pass sent igår kväll. Och mamma ringer mig, för hon vet att jag alltid ska med. Får veta vad det gäller, grät och grät, hoppade in i duschen snabbt som fan och kände verkligen skillnad på vad som var vatten och tårar som rann. Robin kommer hem med bilen igen och jag plockar upp mina syskon.
Halv åtta kommer vi dit och det var super tufft att se honom ligga där så orolig och kämpa och inte kunna få oss att förstå vad han försökte säga. Vakan hade startat och May-Lis och hennes två barn anländer ganska snabbt efter oss. Tiden gick och gick och mammas halvsyster och hennes son kom också in. Efter en liten tid började man vänja sig lite vid att sitta och vaka över honom och han fick antibiotika för att behålla lugnet och för att slippa smärta. Halv fem bestämde vi oss för att åka hem och få i oss lite att äta för att sedan komma tillbaka, medan May-Lis fick en stund själv med morfar.
Tillbaka vid sex tiden och vi märker hur andningen ändrats och mamma säger att nu är det nära. Tårarna brast åter igen ut och man visste verken ut eller in. Fann inga ord och man kände sig fruktansvärt tom. 18:22 ikväll den 19 april 2011 tog världens finaste morfar sitt sista andetag och lämnade jorden för att fara till himlen. Där är han nu och svävar på molnen för att se efter oss som är kvar här nere.
Känslan av tomhet ekar nu i min kropp och jag hade så svårt att släppa honom och gå därifrån ikväll. Jag ville bara sitta kvar och vara med honom, och jag bröt ihop fullständigt. Att gå därifrån och veta att jag inte ska komma tillbaka och träffa honom igen gör så fruktansvärt ont. Men jag vet att han har det bra nu. Ingen smärta, bara vila och ro.
Älskade morfar du finns för alltid i våra hjärtan, saknar dig så! <3
