Empty
Hade en riktigt orolig natt. Var rädd för att sova. Ville liksom inte vakna upp och inse sanningen. Ville bara åka tillbaka till sjukhuset och vara där med världens finaste morfar. Tyckte mig se morfar i vardagsrummet när jag var uppe på toa inatt. Men det var bara en syn. Kändes hela tiden som att någon iaktog mig inatt, men ingen fanns där. En rysning for genom min kropp och jag förstod direkt att det var morfar. Älskade morfar varför ska livet vara så orättvist, varför skulle du tas ifrån oss?! Känner mig så oerhört tom.
How many tears do we got? I can't handle this, it hurts to much! Will I ever understand that this is the truth?!
Älskad, Saknad!
Kommentarer
Trackback
