Tillbaka
Varit super dålig på inlägg senaste veckan men jag har mina anledningar. Precis efter mitt senaste inlägg förra torsdagen så gick min dator ner i graven. Den tvärvägrade och jag lyckades inte få igång den igen. Störde mig inte jätte mycket vad gäller åtkomst till internet men där satt jag och hade ett viktigt arbete som jag skulle maila min lärare. Vad gör man klockan sju en torsdagskväll när datorn lägger av? Det var bara att försöka ringa runt för att se om någon kunde hjälpa mig för att komma åt mitt arbete, dessvärre utan lycka. Så det var bara att försöka minnas vad jag skrivit och försöka sätta ihop det till en liten redovisning iaf så jag fick det gjort åtminstone. Men nu sitter jag fortfarande utan mitt arbete eftersom killen vi lämnat datorn till inte lyckats komma åt hårddisken. Hoppas på att hans kollega kan komma åt det.
Iaf förstod vi att vi behövde en ny dator så i lördags begav vi oss på jakt efter en ny och här sitter jga med en samsung nu och är faktiskt väldigt nöjd med den. Den har dessutom som ett plus för mig siffertangenterna till höger, vilket jag bara älskar. Så nu är jag lite glad igen iaf och efter tentan denna veckan ska jag nog skriva om mitt arbete så jag slipper tänka på det sedan. Det är ju trots allt inte ett jätte stort arbete så det fixar jag snabbt!
Jobbigt nog är det mycket nu. Lite panik fortfarande över datorn som gått sönder och arbetet som inte skickats in i tid. Men allt har en mening och förhoppningsvis ska det lösa sig snart. Inte nog med det sitter jga och har lite smått panik och känner mig stressad inför tentan på onsdag, men jag tror ändå allra längst in att det nog kan gp vägen. Men som vanligt väntar jag mig det värsta och hoppas på det bästa!
Inte nog med allt i skolan och datorn. Morfar har blivit sämre igen och ligger inlagd. Kändes som en stor sten satte sig i min mage i fredags kväll när mamma ringde mig. Ett samtal som börjar med "bryt inte ihop nu", Men det gör man ju ändå. Följde iaf med mamma in och hälsade på honom igår och det var riktigt jobbigt att se honom ligga där. Men skönt samtidigt som det är jobbigt att han försöker hålla humöret uppe när vi kommer dit. Jag vet att det inte är lätt för honom, men han försöker och han är riktigt envis. Sjuksköterskan hade ringt mamma idag och pratat lite mer och idag var morfar åtminstone lite piggare men dessvärre känner vi till sanningen. Det är tufft och jobbigt. Men vi biter ihop och tar en dag, en timme, en minut i sänder och lever i nuet. Försöker hålla upp huvudet och vara ett stöd till varandra. Men det är slitsamt!
Får allt det jobbig till något lite lättare, dags att springa ner i tvättstugan med tvätten...
Iaf förstod vi att vi behövde en ny dator så i lördags begav vi oss på jakt efter en ny och här sitter jga med en samsung nu och är faktiskt väldigt nöjd med den. Den har dessutom som ett plus för mig siffertangenterna till höger, vilket jag bara älskar. Så nu är jag lite glad igen iaf och efter tentan denna veckan ska jag nog skriva om mitt arbete så jag slipper tänka på det sedan. Det är ju trots allt inte ett jätte stort arbete så det fixar jag snabbt!
Jobbigt nog är det mycket nu. Lite panik fortfarande över datorn som gått sönder och arbetet som inte skickats in i tid. Men allt har en mening och förhoppningsvis ska det lösa sig snart. Inte nog med det sitter jga och har lite smått panik och känner mig stressad inför tentan på onsdag, men jag tror ändå allra längst in att det nog kan gp vägen. Men som vanligt väntar jag mig det värsta och hoppas på det bästa!
Inte nog med allt i skolan och datorn. Morfar har blivit sämre igen och ligger inlagd. Kändes som en stor sten satte sig i min mage i fredags kväll när mamma ringde mig. Ett samtal som börjar med "bryt inte ihop nu", Men det gör man ju ändå. Följde iaf med mamma in och hälsade på honom igår och det var riktigt jobbigt att se honom ligga där. Men skönt samtidigt som det är jobbigt att han försöker hålla humöret uppe när vi kommer dit. Jag vet att det inte är lätt för honom, men han försöker och han är riktigt envis. Sjuksköterskan hade ringt mamma idag och pratat lite mer och idag var morfar åtminstone lite piggare men dessvärre känner vi till sanningen. Det är tufft och jobbigt. Men vi biter ihop och tar en dag, en timme, en minut i sänder och lever i nuet. Försöker hålla upp huvudet och vara ett stöd till varandra. Men det är slitsamt!
Får allt det jobbig till något lite lättare, dags att springa ner i tvättstugan med tvätten...
Kommentarer
Trackback
