Morfars Begravning
Haft en liten paus från bloggen igen. Inte varit på bästa humöret eftersom torsdagen var en tung dag. Det var nämligen dags att ta sig genom morfars begravning då. Trodde nog jag avr med förberedd än vad jag var eftersom jag itne kunde känna någon oro eller liknande innan. Det var först när jag kom och körde och fick se kyrkan som jag kände klumpen i magen. Då förstod jag hur jobbigt det skulle bli. När jag kom in i kyrkan och såg kistan kunde jag inte hålla emot, det var det sorgligaste som jag någonsin sett och jag började tveka på om jga skulle klara av ceremonin. Men bet ihop, fällde några tårar och satte mig ner.
Får lov att säga att det var en jätte fin begravning. Personlig och verkligen passande till just morfar. Försången var jätte fin och till de kom de första tårarna. Sedan sjöng vi blott en dag och då kom nästa tårregn, följt av prästens tal om lilla morfar. Hon pratade om vilken stark kämpe han var, hur mycket han kände för sin gård i Fågelmara och alla hans djur därtill. Vartenda ord som prästen sa passade verkligen in på honom. Talat hade verkligen fångat precis den morfar var. Talet följdes av en psalm om skog och djur som också hade plockats ut för att passa in och avslutningsvis spelades Öppna Landskap och då kom ännu en skörd av tårar. Det avrundades med att vi gick i följe efter kistbärarna och slutligen tog farväl vid graven genom att lägga ner våra kastblommor i graven. Det var en tung minut, fylld av tårar och stor sorg.
Men nu är morfar på plats hos sina föräldrar, dock inte så gammal. Men nu vet jag att han har det bra och att han mår bättre än han gjorde sin sista tid på jorden. Han svävar runt i det blå och kikar ner på oss, och jag kan se att han ler. Älskade Morfar!! <3
