Hormonkaos
Det är fortfarande hormonkaos i min kropp. Då och då kryper det fram sådär plötsligt och då är det allt ifrån glädje, lycka och crazyness till svett, otålighet och ledsenhet. Skulle jag skriva tårar skulle det vara på alla sätt och vis. Jag gråter både för att jag är ledsen, trött, utmattad, ensam, glad, lycklig och crazy. Tårarna kan flöda längs mina kinder av alla olika anledningar och ibland vet jag inte ens varför. Tala om hormonkaos!
När jag först fick veta att jag var gravid, att vi väntade barn, så slogs jag omkull. Det var inte planerat, det kom utan förvarning. Min första tanke var kaos, det går inte, iaf inte nu, för jag har ingen fast anställning och vi bor i en tvåa, jag visste inte ens hur länge jag hade en anställning över huvud taget. Tala om kaos, och den hågen flödade mina tårar av ovisshet och panik. Samtidigt stod en och annan tår som föll nerför kinden för en enorm glädje som fanns långt inne i hjärtat. Det var ju detta jag alltid velat.
Det fanns egentligen inga tvivel över att detta lilla barn skulle få äntra världen och bli vårt barn. Det var bara just i första stunden som allt blev kaos eftersom framtiden var så oviss. En vecka senare säger sambon klart och tydligt att vi givetvis kommer klara oss oavsett. Mitt i allt köper vi hus och chefen ger mig en anställning fram tills det är dags för barnet att äntra världen.
Nu sitter vi här, i vårt hus som sambon sliter röven av sig med och med vårt barn i famnen. En dotter som är så bedårande vacker och jag gråter av glädje och lycka. Det är det största som någonsin hänt mig och jag kunde minsann inte haft det bättre än såhär. Visst får jag ibland ångest över min första reaktion på graviditeten, men jag har insett att vi är många som grips av panik och chock när livet tar en vändning man inte är beredd på. Jag kan skämmas över reaktionen men i nästa stund står jag upp för den, tittar på min dotter och ler. Jag är idag en stolt mamma och sambo och jag vet att min familj tillsammans kan gå genom eld och vatten och erövra världen, för tillsammans är vi starkast. Oslagbara! 💕
Ja ni förstår av allt mitt svamlande och långa inlägg att jag har riktigt hormonkaos i min kropp. Från dag ett och det sitter fortfarande kvar. Jag tror hormonkaoset kommer försvinna med tiden men ändå kommer jag vara ur balans på grund av allt som händer i livet. But guess what, jag kommer skylla på hormonkaos och inte att jag är galen 😉
Kommentarer
Trackback
