Just när det vänt
Just när det vänt kommer ett mindre bakslag. Jag har precis lyckats ta mig upp från den vidrigaste av bottnar. Att bli mamma var en tuff uppgift och det har krävts mycket tid till återhämta sig och bli sig själv igen. Tack härliga sommar och ljuvliga semesterveckor, tack min älskade sambo och dotter. Äntligen är jag uppe från en vidrig botten som jag aldrig igen tänker besöka. Det tog tid men det har varit värt allt slit och alla tårar. För vid sidan om mig har jag de vackraste i mitt liv. Min sambo och dotter!!
Gick dock ner en liten bit mot botten natten till igår när denna nedrans sjuka bröt ut. Smärta i hela kroppen, hosta och halsont. Feber och så kvinnliga veckan på det. Kan det bli värre?! Japp!! Jag skämdes över att vara mamma igår. Det fanns ingen energi alls och stackars liten fick bara finna sig. Gjorde tappra försök att roa henne men min ork var långt ifrån okej. Jag grät när hon grät, jag kunde inte trösta för jag orkade inte resa mig upp och gå med henne i min famn. Istället fick jag göra tappra försök där på golvet, i soffan och sängen för att hon skulle vara glad och nöjd. Dagen kändes som en vecka och när pappan kom hem var det en sådan lättnad. Äntligen fick lillan energin och kärleken som hon förtjänar och jag skämdes. Hur sjuk du än är ska du väl ändå orka ta hand om ditt barn?! Jag skäms för att jag är sjuk!!
Idag har pappan valt att vara hemma för att jag fortfarande mår sådär. Jag känner att sängen och soffan får bli min bästa vän och födan får bestå av alvedon och strepsils idag med. Jag skäms igen, ska pappan behöva vara hemma för att jag är sjuk, det känns fel. Men så sjuk är jag, det är inget skämt..
Kommentarer
Trackback
