Ont
Igår var en dag som började bra. Lillan gav mig sovmorgon till halv tio. Vi gick upp och åt frukost. Roade lillan i hoppgunga och babygym och jag passade på att måla hennes möbler samt stryka veck på hennes gardin så den kan bli klar. Vi hade en mysig dag och den fortsatte lika bra när vi hämtade upp pappan på jobbet.
Svängde inom mammans jobb för att kramas med lite kolleger och få byta lite ord om allt och inget. Hörde mig för lite hur det går där inne pch kände mig precis som hemma. Det är ljuvligt att få träffa kollegerna ibland och få lite energi ifrån dem också.
Men så kom det onda. Beskedet som vi väntat på. Det sved och gjorde ont. Blev liksom som i chock och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Långt inne hade vi aningar men givetvis var vårt hopp större, hoppet om att allt skulle vara bra. Älskade du vad ska jag säga, hjälper något alls. Jag hoppas att mitt stöd och min närhet hjälper mer än ord. För du ska veta att blod är tjockt och jag finns alltid här, oavsett när. Mitt hopp lever och allt ska minsann bli bra, vi fajtas tillsammans. Always and forever!!! 💕
Kommentarer
Trackback
