Nio månader
Idag är det nio månader sedan våra lilla glädjespridare, tokunge, skrutta, knyte, prinsessa tittade ut i stora världen. Tänk vad tiden går fort. Jag surfade in på webbisar tidigare i veckan för att kika på vårt lilla mirakel, himmel så vacker hon var och fortfarande är. Jag smälter och mina tårar började forsa när jag satt där på lunchen och kollade på min lilla flicka. Jag är så stolt över att få vara hennes mamma, jag blir minst en centimeter längre om dagen som jag sträcker på min rygg för henne. Min älskade lilla busunge, tänk att idag har hon varit i vår famn och spritt glädje precis lika länge som hon låg i mammans mage och spred glädje.Jag känner igen hur tårarna samlas i mina ögon och vill rinna över mina kinder. Tänk att bli så berörd av en människa, bara ens barn kan få en att bli så berörd så tårfylld.
Jag minns som igår hur vi för nio månader sedan vid denna tiden låg på BB tillsammans, sambon jag och vår nyfödda dotter. Lika mörkt som idag var det och vi var helt utmattade alla tre. En lång natt med värkar och krystningar för att få träffa vår bebis. Det var värt varenda sekund av smärta, för ut kom vår lilla flicka och livet blev ännu ljusare och ännu vackrare. Vi var säkra på att en liten pojke skulle komma till oss så jag sa till barnmorskan när hon sa att vi fått en flicka; - En flicka? Det skulle ju bli en pojke.. I samma stund så la dem min dotter på bröstet och jag grät som aldrig förr. Där var vår bebis, äntligen i stora världen och det spelade ingen roll vilket kön bebis hade. Det var vår bebis som var fullt frisk och så vacker, vår lilla flicka!!
Kommentarer
Trackback
