9 juli 2014
Den 9 juli 2013, idag för exakt ett år sedan, var jag djupt inne i själen lycklig men på ytan fördärvad. Det som varit en stor önskan så länge fick inte den start som den borde fått. I dagens samhälle spelar den ekonomiska situationen i ett liv en större roll än något annat många gånger. Jag hade nyss i dagarna fått besked att en fast tjänst inte väntade mig, utan jag skulle få en förlängd timanställning till årsskiftet. Vilket i sig var bra men min framtid blev osäker och jag behövde ett bättre besked, allra helst med det andra beskedet jag skulle gå som egentligen djupt där inne varit ett faktum i några dagar.
Idag på dagen för exakt ett år sedan hade min menstruation varit utebliven i fyra dagar, so what tänker ni, den kan ju faktiskt bli sen ibland. Men djupt där inne var det ett faktum för mig. Jag hade precis slutat med min säkra preventivmetod och visste att vi i all hast slarvat med andra preventivmetoder.
Så denna morgon steg vi upp ur sängen tillsammans och gjorde ett garviditetstest. Jag vankade fram och tillbaka i lägenheten medan sambon gjorde sig iordning för dagens jobb. Tre minuter senare visade testet positivt och vi blev medvetna om att mitt faktum var verklighet, vi skulle bli föräldrar.
Vad fan trodde du om ni slarvat, tänker ni nu. Ja, för alla går det inte så fort att bli gravid och jag trodde att jag skulle tillhöra den skaran. Vi planerade inte att bli gravida just då, men nu var fallet så. Som jag nämnde tidigare var det långt in i själen ett glädjande besked som jag ändå önskat så länge. Men på ytan var jag fullständigt fördärvad, vad skulle jag säga till chefen, hur skulle jag lösa jobb och hur skulle vår ekonomi bli??! Det tog över min glädje och istället infann sig en oro som gjorde att jag grät hela morgonen. Sambon försökte lugna mig med sina ord "det löser sig".
Idag den 9 juli 2014, ett år senare, sitter vi här med vår dotter som är 3 1/2 månad gammal. Hon är en fröjd för livet, det bästa av alla världar, och den finaste gåvan här i livet. Trots vår tuffa start känslomässigt så har vi klarat oss såhär långt både ekonomiskt och på alla andra plan. Jag ångrar inte en sekund att vi lät graviditeten och vårt barns födelse bli ett kapitel i vårt liv. Faktum är att det är det bästa som hänt på livets väg, jag skulle inte för allt i världen byta bort detta kapitel. Det är en del av oss och ska så förbli, always and forever.
Så idag lever jag på sambons ord "det löser sig". För även om allt var osäkert då för vår framtid så har vi kommit såhär långt och just då löste sig allt. Så även om min karriär idag fortfarande är osäker så tror jag på min sambo, jag tror att det löser sig. För tillsammans, som en familj, så klarar vi allt. Vi är oslagbara och okrossbara!! Älskade familj ni gör mig till den lyckligaste människan på jorden. Jag skulle gå genom eld och vatten för er!! 💕
Kommentarer
Trackback
