Den som lyssnar
Bloggen har blivit en del av mig och mitt liv. I bloggen kan jag yttra det mesta, allt mellan kärlek och hat, svåra och lättare stunder, ja i stort så blottar jag min vardag och mitt liv. När jag inte känner att jag vill eller kan vända mig till någon i min omgivning så är det här jag skriver av mig. Mina känslor får komma ut, lämna mig lite och göra mig lättare. För när jag får ur mig en del av mina känslor känner jag mig lättare. Det är en typ av befrielse.
För ett kort tag sedan när jag var sjuk skrev jag att jag tagit mig upp från den värsta av bottnar. Det tog månader och ingen, verkligen ingen förstod hur illa det egentligen var. Förrän jag fick ett sammanbrott och grät ut i min mammas famn. Det var min brytpunkt och närmsta familjen kunde ingripa. Med deras stöd och varma ord och en lång ledighet med familjen så äntligen tog jag mig upp. Det blev lättare och är även idag att tala om när något inte är bra, när jag inte mår bra. Så numera när kag vill så öppnar jag mig allt mer för min närmsta familj och inte bara min blogg. Så länge jag kan hålla i detta slipper jag den vidriga botten och behöver inte återvända. Så tack till min närmsta familj för att ni finns där för mig och hjälper mig att stanna kvar ovanför den vidrigaste botten jag någonsin besökt. Tack för att ni lyssnar!!
Kommentarer
Trackback
