Gula faran
Dagens arbetspass gick relativt fort. Plötsligt vart det lunch och sedan hometime. Underbart!! Svärfar fick plocka upp mig eftersom jag inte hade någon bil att ta mig med. Vi hade lånar hem en C5 över helgen, men bestämde oss för att det inte var vår typ av bil, så den får vackert bli någon annans.
Sista bilden i vår ägo
Väl hemma möttes jag av sambon som var i full färd med papper och grejer. Den gula faran skulle eventuellt byta hem. Efter en lång koll, massa prat, uppvisning av massa delar och provkörning blev det affär. Köpeavtal skrevs, ägarbytet skrevs under och sedan åkte den gula faran från vår uppfart. Det kändes nog lite mer i mig än vad det gjorde i sambon av någon märklig anledning. Jag kunde inte bara minnas min sista tur (förutom den till Öland när jag envist skulle med trots skyhög feber) vilket känns lite vemodigt. Tråkigt men så är det ibland, just nu vart det en ägodel som bara käkade onödigt mycket pengar och inte användes. Med flertalet anledningar så som bland annat skador också föräldraskap. Men kanske vi en dag återupptar intresset, vem vet!
Kommentarer
Trackback
