Sakteligen bättre
Det är en sån härlig känsla i kroppen när man känner att nedgång blir uppgång, när oro vänder till glädje. Det liksom pirrar i kroppen och leendet kommer sakteligen tillbaka.
Fortfarande snurrar det en del i mitt huvud, jag är inte fullt stabil. Att lämna en jobbfamilj där man känner sig trygg för att skaffa en ny är nervöst. I längden blir det bra, jag vet det innerst inne. Men just nu, sista tiden tillsammans kommer det kännas rent förjävligt. Är jag mogen och redo att ta klivet? SE TILL ATT BLI DET!!
Inte nog med mina jobbyten, mitt i allt bytande ska skruttan skolas in. En stor milstolpe i livet, min bebis har blivit stor. Liten har blivit stor, vart tog första året vägen?! Nu snurrar känslorna för fullt och jag yrar över vad hon behöver på förskolan. Kläder, skor, väska, blöjor, ja gud vet allt. Det är kaos.
Men så mitt i allt kommer små och stora besked som ger mig glädje. Får mig att tänka på annat och oron liksom försvinner för en stund. Jag glömmer och jag glädjs, jag mår bra. En del besked till och med tar bort en del små orosmoln som infunnit sig. Det beror på att beskeden är goda för just det orosmolnet så det kan blåsa iväg och lämna mig. Det är en härlig känsla och jag ser fram emot att kunna låta alla mina orosmoln blåsa iväg och lämna mig. Snart kan jobbmolnet och inskolningsmolnet förhoppningsvis också få lämna mina axlar.
Kommentarer
Trackback
