Stora tjejen
Min lilla juvel växer för var dag. Hennes språk och sätt att göra sig förstådd blir allt lättare att förstå. Fler och fler små ord kommer ur munnen tydligare för varje gång. Allt ifrån, mamma och pappa, nej, aj och oj till mer, momo och gunga. Ja detta lilla ordförråd utvecklas sakta men säkert och vi lär väl inte veta ordet av förrän hennes tvåordiga meningar är på sin plats.
En annan stolpe som kom igår vart vid lämnade på förskolan. Skruttan får alltid, om hon vill vilket är oftast, ha tuttis i bilen på vägen dit och sedan ber jag att få den innan jag lämnar förskolan. När jag hämtar och vi spänt fast oss i bilen på eftermiddag får hon tuttis igen om hon vill ha den. Jag har hittills alltid bett om att få tuttis innan jag går, pussats och kramats och vinkat hejdå i fönstret. Men igår till min förvåning lämnar skruttan över tuttis till mig innan jag ens själv hunnit tänka på den, kramar och pussar mig och springer till fönstret för att vinka. Förstår ni chocken som infann sig?! Jag blev alldeles till mig av känslor. Stolt som en fura att hon själv väljer att lämna ifrån sig tuttis samtidigt som jag kände att nu minsann är skruttan snart inte så liten längre. Jag insåg att hon är stora tjejen och inte mammas lilla bebis längre, en smärre känsla av sorg. Min lilla lilla bebis blir stora tjejen.
Men jag rycker upp mig igen, minns alla ljuva stunder och följer glatt utveckligen från bebis till stora tjejen. Alla dessa ljuvliga och fina framsteg som skruttan gör. Varje litet fotsteg är en fröjd att se på och mitt mammahjärta smälter, jag dör sötdöden och allt där till. Min vackra lilla flicka!!
Kommentarer
Trackback
