Att behöva väcka..
Det är något hjärtskärande med att behöva väcka sina barn när dem sover. Att sitta där vid sidan om och titta på sin djupt sovande lilla skatt. Fastän man vet att klockan rusar iväg på morgonen och man egentligen känner sig stressad så infinner sig en sådan härlig ro i kroppen för en stund. En obeskrivlig känsla full av kärlek och ögonen ler likt läpparna. En underbar känsla, som bara en själv kan känna. Så plötsligt kommer den där onda känslan, när man känner sig sämst i världen, ja rent elak. Känslan över att behöva väcka denna sovande lilla skatt för att klä sig, borsta tänderna och åka till förskolan. Fy vad det skär i mig varje gång det sker. Att behöva ta ifrån min lilla skatt den där sköna djupa sömnen som hon verkligen behöver. Att behöva störa henne och stressa iväg med henne till förskolan. I de lägen önskar jag att man inte hade något ansvar gentemot någon annan än sig och själv och sin lilla skatt. Utan att man bara kunde krypa ner vid sidan om igen och låta skatten få sova så länge det behövs. Det hade varit såå underbart att behöva väcka sin lilla skatt..
Kommentarer
Trackback
