Säg aldrig..

Nej huanamej säg aldrig peppar peppar.. Vid tvåtiden ringde förskolan till sambon idag, lilla skruttan hade åkt på feber. Jag som tidigare på dagen sagt till kollegan att vår lilla sluppit undan såhär långt, peppar peppar. Varenda gång jag uttalat mig om att hon sluppit undan har dem ringt från förskolan bara kort tid därefter. Ligger det en förbannelse över mig kanske?! Pappan skulle hämtat tidigt idag, eftersom pedagogerna hade önskemål om det för dem skulle på studiebesök i Kalmar, så han for ytterligare en halvtimme tidigare för att hämta upp vår lilla.

När dem sen hämtar upp mig möts jag av en trött liten tjej som sover i sin bilstol, alldels rosenröd om kinderna. Jojemen, feber minsann så långt ögat kunde nå. Hemma visar tempen 38,3 och vi bäddar ner lillan till en film i våran säng. Jag påbörjar middagen medan sambon tvättar bilen (det behövdes verkligen). 


Lillan ville dock inte ligga kvar själv utan kom ut i köket illa kvickt, hämtade filten och kudde och bäddade in henne på golvet i köket. Där låg hon helnöjd minsann medan maten lagades.


Hon petade mest i maten idag och när vi kändes oss nöjda fick det bli film igen. Somnade kvart över sju utmattad och utan välling men vaknade strax efter tio igen. Tempen visade 38,5 så inled alvedon en flaska välling och ny blöja. Sover nu som en stock igen mellan oss och hoppas hon får sova till imorgon bitti. Vår lilla skrutta, det gör ont att se dig såhär hängig..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rebeckamariamollheden

Denna blogg handlar om min vardag, allt ifrån studier, jobb och inredning till husägare, känslor och rollen som mamma. Välkommen!

RSS 2.0