Att föda barn
Att föda barn var för mig något skrämmande innan jag blev gravid med vår lilla skrutta. Jag förställde mig en enorm smärta, nålar från helvetet, en totalförstörd snippa och gud vet vad. När jag väl vart gravid så försvann denna rädsla långt långt bort och jag kom inte att tänka på att föda kunde vara dramatiskt förrän visningen på förlossningen. Knappt två månader innan BF vart vi på visningen och då skrämdes jag återigen upp, men med en den fina sambon jag stod bredvid så lugnade det sig. Påväg till förlossningen mitt i natten jag hade inte en tanke på allt som väntade, och min förlossning löpte på relativt fint när jag tänker efter nu såhär snart två år senare.
Visst hade jag ont, och nålar sattes och bedövning tog jag också till slut. Fick den ginaste gåvan i världen efter några timmars slit och efteråt fick jag sys lite grann. Men efteråt är det ingen skräckupplevelse, förrän jag i förrgår drömde att jag skulle föda barn igen!! (Är inte gravid utan det vart enbart en dröm, tack och lov)!! Kom in till förlossningen och får ett rum, kort där efter säger dem att lite prover behöver tas; "vadå för prover"?? Visar sig attjag måste åka ner två våningar för att ta dessa prover, mitt i förlossningsskedet "'mitt barn är påväg ut". Efter proverna åker jag upp till förlossningen igen varpå dem sätter en bit tejp i armvecket och på handen och säger att nu ska bi åka upp?! två våningar för att sätta nålen. "Hallå!!!??" Fattar ingenting med upp med mig och sedan tillbaka igen. Vilket sätt att behandlas tänker jag i min dröm och vaknar av sambon och skruttan vid sidan om mig som precis fixat välling.
Tur jag slapp drömma vidare för det vart bannemej värsta bemötning jag kunnat tänka mig vid ett emottagande av en gravid kvinna som kommer in med extrema värkar för att föda. Måtte ingen någonsin behöva behandlas så, puh. Säger till sambon att jag drömde vi födde barn igen, att jag aldrig blivit så rörigt och illa bemött. Jag säger till och med att jag inte vill ha fler barn och definitivt inte föda fler gånger. Dömma otäcka dröm om att föda barn!!
Tur inte min verklighet såg ut sådär, utan att jag kan sudda bort detta och glömma. Så kanske det kan bli ett litet syskon i framtiden ändå till vår lilla skrutta där hemma..
Kommentarer
Trackback
