För sådär fyra veckor sedan var vi med gänget på Öland för lite mys, stros och övernattning. När vi vaknade upp i stugan på morgonen ocj skulle göra oss redo för att checka ut och spendera dagen på Öland var vår bilnyckel spårlöst borta. Vi letade igenom stugan, våra väskor, kläder och vagnar säkert tio gånger om. Vi var i servicehuset och letade, frågade grannarna, letade längs med vägen till lekparken, sträckan mellan bilen och stugan och vi både ringde till receptionen och gick upp till den för att fråga om någon lämnat in en förlorad bilnyckel. Utan resultat. Ni kan ju tänka er vår frustration, och hur vi blev ovänner. Fy attan vilken morgon, jag var förstörd, jag hade tappat vår jäkla bilnyckel och vi kunde inte ta oss hem. Vad skulle vi göra?!
Jag ringde svärfar vilket inte var populärt hos sambon, men i läget visste jag verken ut eller in och bara ringde. Han gick från jobbet, hämtade vår extra nyckel hemma hos oss och körde enkel sträcka på en och en halv timme för att hjälpa oss så vi kunde ta oss hem. Tusen tack för det, jag skämdes men var så tacksam. Nu kunde jag komma hem.
Idag fyra veckor senare ska jag lägga ner den tillhörande lilla skötbädden i skötväskan. Jag tycker inte riktigt den kommer ner så gräver lite extra för att få ner den och vad finner jag?! Vår BILNYCKEL!!! Jag blir så lycklig så jag gråter och stora skruttan bara skrattar åt mig. Vilken tur jag inte varit inne på jobbet så dem beställt en ny. Vilken tur och lycka att hitta den, slippa lägga ut flera tusen för att få en ny. Ringde sambon och grät av lycka och ingen av oss kunde förstå att den återfunnits, så som vi letade och vände upp och ner på ALLT flera gånger om den där dagen på Öland. Vilket onödigt gräl vi hade för en stund den där morgonen. Så skönt att nyckeln är tillbaka och vi nästan kan skratta lite åt händelsen istället.
