Stökig morgon... en tand?
Utvecklingen går framåt för lillskrutt och vändningarna sker lite då och då, mestadels från rygg till mage. Än så länge har hon inte riktigt kommit på hur hon ska få loss armen när hon vänt runt och blir därmed arg och tjurig. Rent av missnöjd och vill tillbaka till rygg eller komma upp en kort stund för att sen kunna läggas på golvet igen.
I torsdags hade vi en mindre trevlig start på dagen. Lillskrutt skrek oavbrutet i över en timme. Jag matade, bytte blöja, provade med lite alvedon i tandköttet, gav närhet och vaggade i famnen ocj provade lägga ner. Inget hjälpte och jag var slut som artist, grät en flod och slutligen somnade hon i min famn. För att slippa stormen igen fick stora skrutt stanna hemma från förskolan. Vi hade antagligen aldrig har lyckats göra oss iordning utan samma visa gång till när hon äntligen sov.
Ställde in frukosten med pappa/morfar och somnade om en stund. Tack och lov för det, vaknade upp betydligt piggare och kunde starta dagen. Det blev slutligen en lunch hos pappa/morfar istället och när kag ska åk hem därifrån upptäcker jag något vasst i lillskrutts tandkött. Tittar och får se en vit prick, hårt som bara den. Tycker det känns lite smått konstigt men anar att det skulle vara en tand. Märkligt dock tycker jag då det är på sidan eftersom framtänderna brukar komma först. Men tre dagar senare är den kvar, barnet dreglar mer och mer och äter nästintill upp sina händer. Verkar inte helt omöjligt att det faktiskt är en tand ändå, tänkte jag skulle ringa bvc och höra om dem kan titta på det och hjälpa mig avgöra det hela. Ge mig svart på vitt helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
